Vådan av att vara människa framgår med all tydlighet i Livet efter döden, som så ofta i Klaus Härös filmer.
Debuterande regissörer, inte minst manliga sådana, har en tendens att stirra sig blinda på sin egen navel. Så inte Borgåauteuren Klaus Härö.Redan långfilmsdebuten Elina – som om jag inte fanns (2002),...