En konsuments bekännelse

Hur konsumerar vi i framtiden? Ska vi enbart ägna oss åt klick på mobilen eller datorn? Var blir i så fall upplevelsen och känslan? Som fortfarande får många att fatta det avgörande beslutet att investera.

"Noo haar du ein grannan bil."

En äldre kvinna går mödosamt fram med sin rollator, stannar upp och pekar på min bil. Tanten fick mig så omtumlad att jag skuttar fram och hjälper henne fram till bankautomaten, ser till att hon får ett kvitto på sitt uttag. Hon är tacksam och jag är tacksam. Och vi går tillbaka till våra respektive fordon.

Jag älskar min bil – vi kallar henne för familjens skönhet. Och jag älskar att umgås med den, det vill säga att köra.

Vi möttes för tre och ett halvt år sedan när jag tog mig till bilbutiken för att byta till en mindre bil. Jag provkörde flera bilar men hade redan fallit. Jag går in, pekar och säger: henne ska jag ha. För hon är definitivt en hon. Att hon inte på nåt vis var mindre, tvärtom, än den bil jag lämnade ifrån mig hade jag redan glömt.

Nu tänker ni: den försäljaren måtte ha varit bra på sitt jobb. Men nej, det var inte försäljarens snack som gjorde det. Det lyssnade jag knappt på. Det var formerna, doften av nytt, känslan i ratten, hela upplevelsen.

Så går det till när en kvinna köper bil tänker nån kanske. Javisst, erkänner mig skyldig.

Tre och ett halvt år har gått. Vi har haft ett gott förhållande. Jag har tvättat henne när hon blivit smutsig ovanför tassarna, jag har pratat med henne när vi kommit hem oskadda: "Tack, snälla det här klarade vi bra. Vi ses snart igen". Jag har sett till att hon har fått sina årliga behandlingar. Hon har tackat genom att aldrig protestera när jag sjungit för full hals.

Tillsammans har vi rullat nästan 50 000 kilometer, vi har njutit av vackra vyer, kämpat oss genom snöfall och regn och sett till att bete oss. Ibland har vi tagit en del risker, inte ofta. Tillsammans har vi ofta svurit över de andra bilisterna på vägarna som försätter sig själva och oss i farliga situationer. Vi har osat över bilister som saktat ner till långt under hastighetsbegränsningen innan de äntligen vågat sig på en omkörning. Och otaliga är de gånger vi har förbannat dem som nosat oss i rumpan även om vi legat en bra bit ovanför hastighetsbegränsningen.

Så mestadels har vi betett oss som alla andra på vägarna.

Nu har tanken slagit mig att våra vägar kanske ska skiljas och därför närmat mig bilbutiken med en försynt fråga per e-post: vad är hon värd i dag? Och inser att jag på den tid vi har umgåtts har sänkt hennes värde med 10 000 euro. Både hon och jag tog lite illa vid oss.


Och vad händer? Jo, i dag lever jag med ett Facebook-flöde som intagits av bilar. Köp din bil på nätet, via mobilen. Vi levererar, vi erbjuder, allt ligger bara några klick borta.

Trenden är klar, vi ska handla på nätet och siffrorna stiger. I fjol klickade finländarna hem varor för 2,3 miljarder euro på nätet. Finländaren nätshoppade i medeltal för 159 euro. Ökningen har varit rätt långsam, men nu räknar man med att näthandeln ska få bättre fart och öka med upp till 50 procent årligen.

Mitt senaste besök på en båtmässa blev också en dyr affär. Vi traskade omkring, beundrade, doftade, vidrörde smäckra båtformer. På en båtmässa har det aldrig hänt att en försäljare uppmärksammat mig för att erbjuda sina produkter. Dels beror det antagligen på att jag som presumtiv kund är av "fel" kön, dels lyser jag inte av rikedom. Så den här gången handlade det inte om att jag köpte ett säljsnack. Det fanns inget sådant.

Men ut gick jag, en båt rikare. Nej, jag har inte besökt en båtmässa sedan dess – Terhin snor fram över vågorna som den ska. Den är en den, en hen.


Mitt Facebook-flöde besöks titt som tätt också av en klädaffär. Som egentligen finns enbart som nätbutik. Men ha! Efter en del letande hittar jag en fysisk butik med en fysisk adress. Att den sen ligger ute på bondvischan och kräver en 50 kilometer lång körning (med familjens skönhet givetvis) gör ingenting. Jag går in i den gamla bastubyggnaden som gjorts om till butik och som ligger i samband med en bondgård och kliver ut fem plagg rikare.

Jag vill konsumera med mina sinnen. Det ska få ta tid och ge mig upplevelser i form av känslor, synintryck, färger, dofter, glädje. Det är det som en förälskelse kräver. Ingen har ännu uppfunnit det sjunde klicksinnet.

Marita Granroth Featurechef

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00