En jazzpianists solida sena debut

På första plattan under eget namn går Tuomas J. Turunen till källorna utan att tappa bort sig själv på vägen.

Jazz

Tuomas J. Trio feat. Manuel Dunkel

Megetme

(Eclipse)

Pianisten Tuomas J. Turunen (mellaninitialen J för att det finns två jazzpianister med samma namn) skivdebuterade år 2007 på William Suvannes debutskiva. Senare har han spelat på bland annat Elena Mindrus, Aili Ikonens och Nina Myas skivor. Megetme är faktiskt Turunens debut under eget namn.

Som väntat, med tanke på att Turunen är född 1985, är det en mogen debut som gjorts med eftertanke. Musiken är skriven av Turunen under de två senaste åren. Hälften av musiken är i pianotrioformat medan saxofonisten Manuel Dunkel medverkar på den andra halvan. I trion spelar Jori Huhtala kontrabas och Tuomas Timonen trummor.

Turunen hänvisar obesvärat till sina influenser, vilket är ett bra grepp då alla stycken är egna och det trots influenserna resulterar i personliga pianistiska slutsatser. Approachen liknar i detta avseende Seppo Kantonens. Även Turunen går framgångsrikt till källorna utan att tappa sig själv.

Ofta handlar det om vänsterhandens förhållande till den högra. Man hör bland annat en stark vänsterhand som hos McCoy Tyner, breda ackord á la Herbie Hancock eller avskalade skelett som hos Bill Evans eller Bud Powell.

Melancholy är trots titeln ingen ballad utan för tankarna till Jarmo Savolainens stycken – det är en mera utåtriktad form av melankoli i raskt tempo.

Monky är ett stycke troget sin titel, även om de snabba loppen hellre för tankarna till Bud Powell. Det är inte långsökt, eftersom Monk var Powells mentor. Ifall man även hör Chick Corea eller Tyner här beror det på att även dessa pianister gick till (de då färskare) källorna. Dunkels intensivt svirande tenorsax är inställd efter eran.

Hymn är en klassisk, vacker jazzballad enligt konstens alla regler. De första tonerna låter som My Shining Hour men fortsättningen är en annan. Även här spelar både Turunen och Dunkel fina solon i klassisk anda, vilket osökt för tankarna till Coltranes skiva Ballads.

Kayak är mera naturnära och nordiskt klingande än de förenämnda urbana exponenterna, men någon fjordjazz blir det inte heller här.

Huhtalas spel är tydligt och drivande både i komp och solon. Timonen spelar med behagliga och varierande anslag mot skinnen och cymbalerna. Bägge musiker får sina välförtjänta solospottar.

Bandet spelar den 23.11 på Musikhuset. I sin examenskonsert fokuserar Turunen uttryckligen på den vänstra handen.

Jan-Erik Holmberg

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46