En halvlek var att ta med sig

HJK-spelarna Atomu Tanaka och Nnamdi Oduamadi firar 2-0. Bild: Heikki Saukkomaa

Inramningen var fenomenal. Knökfullt och stämningen var stundtals elektrisk. Av klackarna vann HIFK:s på poäng den här gången. Tifot var mäktigare och rent ljudmässigt var "Klacken" snäppet vassare.

Luttrade proffs som Juho Mäkelä och Taye Taiwo prisade tillställningen. De två har spelat matcher inför femfaldigt större publik så något speciellt var det med atmosfären också denna gång.

Själva matchen lämnade knappast någon av de drygt 10 000 på plats oberörd. Det här var derbyfotboll som allra bäst. Matcher som finsk ligapublik verkligen behöver. Bättre PR kan ligan knappast få, det tror jag ligans vd Timo Marjamaa också tänkte där han stod och småmyste i Sonera Stadiums katakomber efter eld upphör.

Det här var David mot Goljat, del fyra. Den här gången vann Goljat men Davids slunga var inte långt från att träffa rätt i andra halvlek. I derbyn gäller andra premisser än i vanliga matcher, det såg vi i fjol och det såg vi i går. Trots att HJK vann var det i sanning inte mycket som skilde lagen åt rent kvalitativt sett.

HJK kan ta med sig första halvlek och faktumet att laget leder ligan värmer garanterat. Samtidigt finns det inte orsak att vara alltför nöjda inom Klubilägret för nivåskillnaderna i spelet under en och samma match kan vara hisnande. Det håller inte, i synnerhet inte om storklubben tänkt sig ett längre äventyr ute i Europa i höst.

Av någon anledning smyger försiktigheten på sig lite väl ofta.

Klubis utlänningar imponerar i match efter match och den nigerianska superduon Taiwo-Odu är grym att skåda. Det bådar gott med tanke på framtiden. En som definitivt är värd en stor eloge i HJK är Obed Malolo. Ynglingen gjorde igen ett massivt jobb i det tysta. Lägg namnet på minnet.

HJK hade rätt bra koll på läget före paus. Och det naturliga hade väl varit att trumma på i samma stil men av någon anledning tappade hemmalaget i både tempo och attityd. Inte första, och knappast sista gången det händer. Med HJK:s resurser och material borde laget i så gott som match som match kunna dominera spelet mer eller mindre från början till slut. Av någon anledning smyger försiktigheten på sig lite väl ofta.

HIFK har haft vissa problem med defensiven under den första tredjedelen av säsongen och då anfallet varit oroväckande trubbigt är försvarsspelet något rödtröjorna måste jobba hårt på för att få i skick. Annars finns risken för en lång och ångestfylld säsong.

Kamraterna visade i andra halvlek upp takter som kan tyda på att bättre tider stundar. Fem matcher utan seger är inte bra men nu väntar Ilves och PK-35 på hemmaplan. Fyra till sex poäng där och sommaren ter sig strax ljusare.

Insatsen var det inget fel på. Eller som kapten Terävä sade: Det var bara resultatet som var dåligt.

Jonas von Wendt Reporter

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Med sikte på en hållbar framtid – ingenjörerna visar vägen

Mer läsning