En fysiskt och mentalt laddad Strindbergthriller

Publiken får känna sig som ett illvilligt spöke som tjuvtittar och hånskrattar åt de torterade människor som förgör varandra och sig själva omgivna av en allt mer kvävande stank av förruttnelse. Bild: Ernest Protasiewicz

Toxisk familjedynamik förr och nu vävs ihop i en våldsam och gastkramande Strindbergtolkning med paranormal udd. I Teater Viirus Pelikanen får också publiken känna sig som onda andar.

Formatet med förlängda enaktare utan paus har blivit vanligare av praktiska skäl i kölvattnet av pandemins restriktioner på publikevenemang, men det var något som redan August Strindberg experimentera...