En fullblodsnazist gör avbön

Bild: Intokustannus

Henrik Holappa beskriver hur han blev nynazist, ledde rörelsen Finska motståndsrörelsen och slutligen gjorde en ideologisk helomvändning. Recensenten Marianne Lydén tycker ändå att hon inte riktigt får en förklaring till varför nazismen lockade.

Henrik Holappa: Minä perustin uusnatsijärjestön. Into 2016, 201 sidor.

En inbunden och osäker yngling försöker hitta sin plats i tillvaron. Han läser mycket och blir intresserad av krigshistoria. Så småningom fokuseras intresset på Adolf Hitlers Nazityskland och ynglingen märker att han alltmer tilltalas av den nazistiska ideologin. Slutligen har han köpt hela paketet med rasism, antisemitism och totalitarism och målet i livet är klart. Han ska grunda en nynazistisk rörelse i Finland, som med sina nordiska motsvarigheter ska skapa grogrund för ett enat nynazistiskt Norden.

I boken Minä perustin uusnatsijärjestön ("Jag grundade en nynazistisk organisation") beskriver Henrik Holappa sin långa och vindlande väg mot målet och hur han sedan gjorde en ideologisk helomvändning och kapade alla band han knutit till ökända nynazister runtom i världen. Läsaren får en skrämmande inblick i en sluten och rubbad värld.

De första trevande kontakterna med likasinnade var till skinnskallar i hemstaden Uleåborg. Holappa var en analytiker som ville att den nazistiska ideologin skulle hållas ren medan skinnskallarna tyckte att teoretiserandet var onödigt och hellre samlades för att dricka, lyssna på vit maktmusik och slåss, och samröret blev inte långvarigt.

Holappa valde att söka sig utomlands, främst till Tyskland och Sverige, för att förkovra sig i den rätta läran. Resan till USA 2008 gjorde Holappa internationellt beryktad. Han träffade personer som ägnade sig åt samhällsomstörtande verksamhet, förhördes av FBI, sökte politisk asyl och satt ett tag i fängelse innan han slutligen utvisades ur landet.

När Finska motståndsrörelsen grundades befann sig Holappa i USA, men på grund av sitt rykte och sina internationella kontakter, särskilt till den Svenska motståndsrörelsen, blev han organisationens första ledare.

När Holappa återvände till Finland ville han utöva sitt ledarskap på samma auktoritära sätt som man gjorde i Sverige, men i praktiken styrdes Finska motståndsrörelsen från början av andra krafter, som enligt Holappa inte hade klart för sig hur en nynazistisk organisation opererar.

Holappa tillstår att han misslyckades med att få Finska motståndsrörelsen att omfatta en renlärig nazistisk ideologi à la Adolf Hitler, med judehat och förintelseförnekande som bärande element. Lättare var det att enas om en allmänt rasistisk invandrarfientlighet och om att Finska motståndsrörelsen ska vara en militant organisation som jobbar för sina mål med utomparlamentariska metoder. Vad det innebär illustreras exempelvis av knivattacken på stadsbiblioteket i Jyväskylä under en diskussion om en bok om högerextremism.

Med sin bok vill Holappa framstå som ett varnande exempel för vilsna ungdomar och be om förlåtelse för att han uppviglat till rashat. Det är klart att inga allmänna mönster finns, men det är ändå frustrerande att Holappa inte kan förklara varför just den här ynglingen från ett tryggt och sansat hem blev fullblodsnazist.

Jag skulle också gärna veta mer om parenteserna under vilka Holappa blev god vän med muslimska invandrare, funderade på att konvertera och fann sig djupt förälskad i en somalisk kvinna. Och varför nazismen ändå drog det längre strået.

Marianne Lydén

Skribenten är fri publicist och tidigare politisk reporter vid HBL.

Fräscht grepp på bostadsmarknaden tilltalar unga

17.5.2019 - 16.03