En flykt är också en resa

Genom iskyla och ökenhetta, genom taigans skogar och över Himalayas berg. Slawomirs Rawicz berättelse är både en skildring Asiens mest olikartade miljöer, en desperat flykt och en ojämförligt lång fotvandring. Dessutom är den ett mysterium.

Det var snömännen som väckte min misstänksamhet. Av en slump hade jag snubblat över Slawomir Rawicz bok Flykten från Stalins läger, läste först förstrött, sedan med tilltagande fascination och mot slutet – efter snömannens entré – med misstänksamhet, som efter lite research förbyttes i direkt klentrogenhet.

Men trots allt som är lurt med den här boken, är jag ändå glad att den hittade till mig.

Berättelsen tar sin början i november 1939, ett par månader efter det sovjetiska anfallet mot Polen då den polske kavalleriofficeren Slavomir Rawicz blir tillfångatagen av ryssarna. Efter utdragen tortyr och farsartad rättegång döms han till tjugofem års arbetsläger i Sibirien. Där hamnar han också, helt ung, nygift. Vägen till arbetslägret med nummer 303 är helvetisk: tågresan i dragiga boskapsvagnar så tätt packade med människor att man måste sova stående. Sedan golgatavandringen i kedjor, hundratals kilometer i iskyla. Väl framme väntar halvsvält, hårt arbete och världens bästa fångvaktare – inte soldaterna, utan de enorma avstånden och kölden.

Att fly härifrån är bokstavligen att sätta sitt liv på spel, och i den grupp som slår följe med Rawicz en snöig natt i april 1941, finns de som förlorar vadet. Men också de som efter 6 000 kilometer till fots stöter på brittiska styrkor – i Indien. Då har de gått genom en taiga som vintern ännu inte släppt ur sitt grepp, via Bajkalsjön och över Mongoliet och Gobiöknen, där hetta och törst blir flyktingarnas värsta fiende. Slutetappen går genom Tibet och över Himalayas berg. Det är en resa där hungern är en ständig färdkamrat, liksom döden.

Grovt taget finns det två sorter resor: resor till, och resor från. Flykten från Stalins läger är definitivt en resa från. Den har också nyanser av "en resa hem", även om Rawicz själv aldrig kunde återvända till det bakom järnridån instängda Polen utan småningom slog sig ner i England. Men visst kunde man säga ett hemmet är det resmål som hägrar någonstans vid horisonten, oftast oomnämnt.

Janusz

Rawicz bok publicerades på engelska 1956, och samma år också på svenska med namnet Lång väg till frihet. Nästen femtio år senare kom den i nytryck under titeln Flykten från Stalins läger. Först på senare år fick den verkligt genomslag med sin stoiska och nedtonade heroism och sin brist på sentimentalitet. Pulitzervinnaren Anne Applebaum beskrev den som den "färgstarkaste och mest gripande" skildringen av en rymning i hela Gulaglitteraturen. I regi av Peter Weir blev den också en hygglig spelfilm med bland andra Collin Farell och Gustaf Skarsgård i rollerna.

Det var den filmen, The Way Back, jag drog mig till minnes då jag läste om de snömän som Rawicz påstår sig ha sett i Himalaya i slutet av boken. I en berättelse som annars – och trots det extraordinära predikamenten – aldrig ger avkall på realismen kändes det bara för mycket, speciellt som Rawicz påstår att han och reskamraterna kunde iaktta snömännen i två timmar. Och varför, började jag undra, hette huvudkaraktären i Weirs film inte Slawomir – utan Janusz?

En enkel google-sökning visade snart att det finns en radiodokumentär som BBC publicerat 2006, två år efter Rawicz död 2004 och ett år efter den svenska nyutgåvan av boken 2005. I den söker dokumentaristen Tim Whewell belägg för Rawicz berättelse, men hittar bara uppgifter som misskrediterar den. Det gäller inte bara sidospåret om snömännen, utan alltihopa. Bland annat skvallrar arkiven om att Rawicz skickades till Sibirien för mord på en underrättelseofficer, inte för landsförräderi som han hävdar i boken. Dessutom verkar han inte alls ha rymt utan ska ha frigivits i en allmän amnesti 1942 – samtidigt som det inte gått att hitta några uppgifter om ett "läger 303" över huvud taget.

Den svenska journalisten och östeuropakorrespondenten Kjell Albin Abrahamson som skrivit ett entusiastiskt förord om rymningslitteratur till nyutgåvan av Flykten från Stalins läger uttryckte en kulturartikel i Dagens Nyheter sin besvikelse: "boken är en bluff, från början till slut. En bluff värre än Hitlers dagböcker, en lögn som höll i 50 år."

En bluff, men ett mysterium

Ändå. Som bluff är den fascinerande, inte minst för att boken trots avslöjandena fortfarande är ett mysterium.

Flykten från Stalins läger är skriven på ett språk som för tankarna till den där äldre men energiska farbrorn fått för sig hans liv nödvändigtvis måste bli en memoar. Men minus alla tendenser till såväl självömkan, som självförhärligande. Det är det som gör den läsbar, kanske också som bluff. För en väsentlig del av hantverket står föresten inte Rawicz själv utan hans spöksprivare, journalisten Ronald Downing.

Och det är inte omöjligt att historien rymmer väsentliga fragment av sanning. En annan polack, Witold Glinski, har trätt fram med en flykthistoria som till stora delar påminner om bokens, men utan att kunna lägga fram några goda bevis. Däremot har en brittisk underrättelseofficer, Rupert Mayne, som var stationerad i Indien under kriget berättat att han i Calcutta 1942 förhört polacker som hävdat att de flytt dit från Sibirien. Tyvärr saknas protokoll och Mayne har i efterhand inte kunnat minnas några namn. En teori är att Rawicz och Downing snott berättelsen av någon annan och modifierat den, eller att den fogades samman av olika personers upplevelser.

Själv är jag paradoxalt glad åt att ha fått läsa boken i god tro, även om jag är osäker på hur långt läsupplevelsen burit om jag vetat att detta är ett falsifikat. Och samtidigt finns här, helt oberoende av om det är fakta eller fiktion, en allegorisk berättelse där kampen mot svälten och de nyckfulla och ogästvänliga elementen, alluderar på något som handlar om motstånd och överlevnad i Stalins totalitära välde, det nyckfulla och ogästvänliga och hungriga.

Fredrik Sonck Kulturchef

Serie: Vi reser när vi läser

Flykten från Stalins läger

Författare: Slavomir Rawicz

Resenärer: En grupp fångar av olika nationalitet

Rutt och resmål: 6 000 strapatsrika kilometrar från lägret på den sibiriska tundran, via Bajkalsjön, över den glödheta Gobiöknen till Tibet och vidare över Himalaya till Indien.

Speciellt: Såg flyktingarna faktiskt en snöman?

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42