En finländsk Wagner i farten

Inlevelsefull. En mer rutinerad operaräv hade nog dämpat den mestadels välspelande orkestern i vissa avgörande passager men Klaus Mäkelä (f 1996) var med sin inlevelsefulla och analytiska dirigering i det stora hela rätt man på rätt plats.Bild: Jaakko Paarvala

Det är bara att hoppas att vi till Erkki Melartins 150-årsjubileum om åtta år får se Aino gjord enligt alla konstens regler, skriver Mats Liljeroos efter att ha hört Nationaloperans konsertframförande.

Erkki Melartin: Aino.

I rollerna: Helena Juntunen, Juha Kotilainen, Jyrki Anttila, Jeni Packalen, Anna-Kristiina Kaappola, Meriliinu Haataja, Johanna Lehesvuori, Tuula Paavola, Petri Pusssila. Nationaloperans orkester och kör under Klaus Mäkelä.

Nationaloperans konsertframförande 26.5.

Erkki Melartins Aino (1909) är, efter Oskar Merikantos elva år tidigare tillkomna men först året innan uruppförda Pohjan neiti, den andra i Finland komponerade operan till finsk text. Frågan är om den inte är en av de allra bästa finländska operorna över huvud taget?

Så många pusselbitar har, helt enkelt, fallit på sina rätta platser. Jalmari Finnes, på J.H. Erkkos versdrama baserade libretto, är i sin utpräglade icke-actiontematik kanske inte det mest rafflande tänkbara, men å andra sidan ger den relativa avsaknaden av yttre handling åtskilligt med utrymme åt tonsättarens, och åskådarens, fantasis inre flykt.

Och Melartin har sannerligen inte försakat tillfället att skapa ett fascinerande meditativt och symbolistiskt drypande verk, färgat av hans panteistiskt-teosofiska livsåskådning. Själv benämner han det, intressant nog, som ett "kalevalaensiskt mysteriespel". Visst är en lyrisk, ställvis statisk, dimension är högst närvarande, men den stämningsmässigt mångfasetterade helheten rymmer även de behövliga, mer dramatiska momenten.

Erotisk laddning

Det finns därtill en avsevärd erotisk laddning inbakad i helheten och man kan, enligt en traditionell mytologisk tolkning, se Väinämöinen som sinnebilden för solen och Aino, i sin identifikation med björken, som en representant för den orörda naturen. Den fascinerande paradoxen är självfallet att Aino samtidigt som hon skyr gubben Väinö som pesten drömmer om en sammansmältning med solen.

Melartin hade, liksom Sibelius och de flesta andra samtida intellektuella, fallit pladask för den wagnerska idévärlden och Aino formligen dräller av ledmotiv – inte mindre än 22 stycken, av tonsättaren själv noggrant redovisade – och även i övrigt är Wagner ständigt närvarande, om än filtrerad genom en omisskännelig finsktonad prisma.

Den harmoniskt rätt avancerade musiken är genomgående melodiskt inspirerad. Stundtals – som i första aktens avslutande sångstrid mellan Väinö (Wotan) och Jouko (Siegfried) – är den musikdramatiskt hyfsat effektiv och inte sällan, som i den gripande slutscenen där Melartin inte kunde låta bli att introducera tre lokala Rhendöttrar, berörande på ett smått magiskt sätt.

Optimala solister

Nationaloperan har sammanställt ett på många sätt optimalt solistgarde med Helena Juntunens inlevelsefullt nyanserade Aino och Juha Kotilainens virilt myndiga Väinö i spetsen. Jyrki Anttila var en lagom upprorisk broder Jouko och Anna-Kristiina Kaappola en trovärdig syster Ainikki, medan Jeni Packalen (moder Taina) som vanligt imponerade med sin oerhört mustiga alt.

Kören sjöng slagkraftigt och även om en mer rutinerad operaräv nog hade dämpat den mestadels välspelande orkestern i vissa avgörande passager visade sig Klaus Mäkelä med sin inlevelsefulla och analytiska dirigering i det stora hela vara rätt man på rätt plats.

Det säger sig självt att ett stycke som detta erbjuder en massa läckra utmaningar för vilken ambitiös regissör och scenograf som helst och det är bara att hoppas att vi till Melartins 150-årsjubileum om åtta år får se Aino gjord enligt alla konstens regler på Nationaloperascenen.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00