En far, en tid, en värld blir levande

Kandidat. Guðmundur Andri Thorsson är den ena isländska kandidaten för Nordiska rådets litteraturpris. Bild: GASSI

Islänningen Guðmundur Andri Thorssons biografi över författarens far visar hur litteraturen kan ge liv åt det som inte längre finns. Den är visserligen en sons hyllning till sin döde far, men den största hylningen är inte porträttet av fadern utan sonens eget poetiska språk.

Prosa

Guðmundur Andri Thorsson

Og svo tjöllum við okkur í rallið: bókin um Thor

(Dans översättning Kim Lembek: Og så trille, tulle, ruller vi. Bogen om Thor, 2017), JPV útgáfa, Reykjavik 2015.

En av de viktigaste tendenserna i de senaste 20 årens nordiska litteratur är utan tvivel sammanblandningen av roman och biografi. I dag är det ingen som höjer på ögonbrynen om en roman påminner mera om en biografi eller självbiografi än om en traditionell roman. Men för bara två decennier sedan, när den danska författaren Dorrit Willumsen vann Nordiska rådets litteraturpris med Bang, haglade kritiken ner över henne, uttryckligen för att hennes dokumentaristiska roman om författaren Herman Bang (1857-1912) liknade en biografi mer än en roman.

Den isländska författaren Guðmundur Andri Thorssons bok Og svo tjöllum við okkur í rallið: bókin um Thor (på danska: Og så trille, tulle, ruller vi. Bogen om Thor) ger sig inte alls ut för att vara en roman. Tvärtom, den är ett dokumentaristiskt porträtt av författarens far Thor Vilhjálmsson, författare också han, död 2011. Och trots detta är boken helt rättmätigt nominerad för Nordiska rådets litteraturpris.

En bunt fotografier

Boken tar sin utgångspunkt i att Guðmundur Andri Thorsson röjer upp bland sin döde fars tillhörigheter och hittar en bunt fotografier som han föresätter sig att beskriva. Bit för bit får vi Thor Vilhjálmssons liv beskrivet för oss – från uppväxten i en högborgerlig familj, över åren i Paris och det populära genombrottet på 1980-talet då han vann Nordiska rådets litteraturpris, till ålderdomen och döden.

Det är ett kärleksfullt porträtt skrivet av en son som uppenbarligen dyrkade sin far. Men det är också ärligt. Faderns tidvisa problem med alkoholen beskrivs, som i ett hårresande kapitel där den bara 13-åriga sonen får ta hand om sin redlöst berusade far under hela båtresan från Danmark.

Varför skull det angå mig?

Jag erkänner att jag var tämligen skeptisk när jag började läsa boken. Varför i hela världen skulle jag läsa ett porträtt av en död isländsk författare som jag visserligen hade hört talas om men aldrig läst ett ord av? Vad var det som gjorde honom intressant och varför skulle det angå mig?

Sakta men säkert fick Guðmundur Andri Thorsson min skepsis att komma på skam. För varje ny sida, varje nytt fotografi, fann jag mig indragen längre in i boken – ja in i hela det universum som utgjorde Thor Vilhjálmssons liv. Den fina poetiska skörheten i författarens sätt att beskriva sin far gör porträttet i hög grad berörande och litterärt.

Men det som kanske mest av allt gör boken så angelägen är att den, liksom vilket som helst porträtt eller biografiskt verk, och beskriver en svunnen tid. En tid då konst och litteratur fortfarande betydde något. En tid då konst och litteratur kunde sätta agendan. Och då det fortfarande fanns en tro på att konsten och litteraturen kunde förändra världen.

"Han var begejstret for det hemmelighedsfulde i kunsten, for de mystiske heldigdomme, det helt personligt poetiske. Han troede på, at han alene kunsten kunne frelse menneskeslægten. Med hensyn til kunst fornemmede han et eller andet ubeskriveligt, som han ikke kunne finde ord for, og som der heller ikke findes ord for: han så Gud arbejde."

En svunnen värld

Genom det här blir boken om Thor Vilhjálmssons liv också en nostalgisk tillbakablick på en värld som inte längre finns – och en tillbakablick på den avantgardistiska modernismen i isländsk litteratur, med allt den innebar av lek, formexperiment och nytänkande. Men även om den tiden aldrig kommer tillbaka inger Guðmundur Andri Thorssons porträtt av fadern också hopp. Att arvet efter Thor Vilhjálmsson och allt det han stod för lever kvar, är hans sons bok ett av de bästa bevisen för.

Den visar nämligen hur litteraturen kan ge liv åt det som inte längre finns. Den är visserligen en sons hyllning till sin döde far, men den största hylningen är inte porträttet av fadern utan sonens eget poetiska språk. Och då betyder det inte så mycket om det blivit en roman, en biografi eller något het annat.

Man läser inte en här boken för att lära sig mera om Thor Vilhjálmssons liv och leverne. Man läser den för att han lever vidare i sin sons text. Och det är mycket nog.

Guðmundur Andri Thorsson uppträder på bokmässan i Helsingfors i dag kl 14.30 på Minna Canth-scenen. I morgon uppträder han under den nordiska författardagen på Nordisk kulturkontakt, Kajsaniemig. 9, kl 19. Programmet består av uppläsningar ur böckerna, intervjuer och diskussioner där också publiken kan delta. De övriga deltagarna är Laura Lindstedt (FI), Henrik Nor-Hansen (NO), Vigdis Hjorth (NO), Linda Vilhjálmsdóttir (IS), Sissal Kampmann (FO), Tomas Mikael Bäck (FI), Johanna Boholm (Åland), Christina Hesselholdt (DK) och Kirsten Thorup (DK).

Annons: Förvaringstjänster ny nisch för Grabbarna Flytt

Finlandssvenska företaget Grabbarna Flytt har på sina fem år vuxit så det knakar. Förutom flyttservice och logistiska tjänster åt både privathushåll och företag kan man som nyhet nu också erbjuda förvaring. 14.2.2020 - 10.44

Mer läsning