En döddansares visa

Redan länge har ju samhällsdiskussionen lidit av en enorm brist på intellektuell argumentering.

Man behöver inte vara lika anfäktad av sorgmodighet som den svenske diktaren Nils Ferlin, av vilken rubriken är lånad, för att känna pessimism inför världsutvecklingen i dag. Jag skall inte i det här sammanhanget ta upp flyktingkatastrofen, problemen inom världsekonomin, utvecklingen i Mellanöstern eller de nya fläktarna av ett kallt krig. Allt detta ger anledning till stor oro, men i bakgrunden lurar ett hot som kan anta likadana eller större proportioner.

Min allt ökande pessimism gäller den västerländska demokratins framtid – i synnerhet ifall av att Donald Trump skulle bli vald till president.

Om Donald Trump väljs till president i USA drabbas vår demokrati på kort tid av två principiellt sett mycket hotfulla motgångar. Resultatet av Storbritanniens brexitomröstning tycks ha blivit något som majoriteten av väljarna när allt kommer omkring inte hade önskat. Vi vet inte hurudana siffrorna blir i USA, men om Trump blir vald kan man med goda skäl föreställa sig att han inte innebär lösningen på de problem som hans väljare tror att han kan åtgärda. Och då tänker jag också på dem som röstar på Trump för att slå etablissemanget på käften. Trump är nog i lika hög grad en del av detta etablissemang som Hillary Clinton, om också bara en mer oborstad och inkompetent figur i sammanhanget.

Det problematiska i scenariot är att demokratin då på kort tid och i för den globala utvecklingen centrala länder har resulterat i valutgångar där för alternativen ovidkommande krafter har fått för mycket spelrum. Det må nu gälla parlament, presidenter eller olika former av tvivelaktiga folkomröstningar så är ju tanken med demokratin den att man mäter intressekonflikterna i samhället och ur resultaten försöker se vad slags väg man kan gå. Med andra ord skall alternativen innehålla någon form av realistiska handlingsalternativ.

Det som vi nu ser är i stället en tyngdpunktsförskjutning mot ickekonstruktiva protester från väljarnas sida kombinerat med en hänsynslös makthunger och oärlig argumentation från en allt större grupp skrupelfria politiker. Vi ser det hos Trump och vi ser det hos populisterna i Europa.

Man behöver inte vara begåvad med stor fantasi för att börja oroa sig för var vi hamnar om demokratiska val inte längre innebär en diskussion om fördelar och nackdelar mellan olika linjeval. Det är i och för sig inte överraskande om det går så. Redan länge har ju samhällsdiskussionen lidit av en enorm brist på intellektuell argumentering. Medierna har dessutom i det här sammanhanget axlat sitt ansvar på ett föga berömvärt sätt. Tyckande och verklig kunskap ställs mot varandra i en enda salig röra med målet att få till stånd klatschiga debatter i stället för god argumentation.

Att väljarna går vilse är inget under och om de som en följd av detta låter sin ofta berättigade besvikelse utmynna i föga konstruktivt röstande rasar samhällsbygget lätt ihop. Följderna kan vara katastrofala.

Geo Stenius journalist

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 4.11.2019 - 00.00

Mer läsning