"En barnkör kunde trygga återväxten"

Annika Rentola har, tillsammans med fotografen Cata Portin, gjort nedslag hos alla körer inom Helsingfors sång- och musikförbund.Bild: Cata Portin

Journalisten och körsångaren Annika Rentola skrev en reportagebok om körerna i Helsingfors. Så ser hon på körfältet i dag.

I boken ma-me-mi-må-mo som utkom i våras gjorde Annika Rentola tillsammans med fotografen Cata Portin nedslag hos alla körer inom Helsingfors sång- och musikförbund.

Hur ser körfältet ut i dag?

– Det finns olika körer för olika behov. En del är nästan proffs. I exempelvis Akademen, Lyran och Jubilate är ambitionsnivån väldigt hög, man är måna om att slipa sitt uttryck. Eviva har också en extern målsättning som finns inskriven i stadgarna (Eviva är en proffsig kör men inte en proffskör). Kören har dessutom en intern målsättning, som fungerar som bruksanvisning (Vi sjunger rent, samstämmigt och säkert. Vår repertoar är mångsidig och vi behärskar den fullständigt. Vi sjunger med inlevelse och ger allt). Jag tycker alla körer borde definiera sina målsättningar och hur man uppnår dem, som i alla företag.

Går solen upp eller ner på körfältet i dag?

– Jag vet inte, eftersom jag inte vet hur kördirigenterna och körernas styrelser resonerar just nu. Men det som saknas i förbundet är en proffsigt ledd finlandssvensk barnkör, som vore nödvändig för återväxten.

Är körernas medelålder ett hot eller en möjlighet?

– Det är nog något man ska tänka på eftersom rösten ändrar med åren. Varje kör borde fundera på åldersstrukturen, hur man låter nu och hur man vill låta i framtiden. Det är ju en känslig fråga. Gammelstadens ungdomsförening delade sin kör i GUF-kören och Gamelikören, när medelåldern var 66 år. Gamelikören blev enormt populär, eftersom det fanns en beställning på en kör för äldre som övade dagtid varannan vecka.

Helsingfors sång- och musikförbund är paraplyorganisation för knappt tjugo körer. Vilken funktion fyller HSMF?

– Det är bra att det finns ett förbund. Det ger ramar för att syssla med sådant som kan gagna alla: samla information om körerna, ordna kurser i rytmbehandling eller sångteknik, beställa nya körverk, men också upprätthålla ett piggt samtal om körernas nutid och framtid.

Körerna har olika syn på kvalitet. Hur syns det?

– Varje kör sätter sina egna mål beroende på hurdan dirigent och hurdana korister man har. En del kan ha ambitionen att hålla sin nuvarande nivå och fortfarande vara bra. Andra kan vilja höja nivån. För somliga är det viktiga att det finns ett ställe att samlas på en gång i veckan.

Hur skiljer sig den sociala funktionen?

– Vissa körer umgås mycket också utanför övningarna, andra nästan inte alls. Gillekören poängterar sammanhållning och att man är ett svenskt rum. Men många av körerna är de facto svenska rum. Jag tror inte man kan upprätthålla en långlivad kör utan sammanhållning, utan att lyckas och misslyckas tillsammans.

Var sker de största omvälvningarna på körfältet just nu?

– Jag hörde just att Jubilates dirigent Edward Ananian-Cooper kommer att sluta. Så efter att kören firat sitt 50-årsjubileum den 11 november, blir det samtidigt en nystart. När det gäller utveckling har jag sett att flera körer börjat arbeta med complete vocal-tekniken när de behövt ett poppigare sound. Det är inte lätt för alla att lära sig en ny teknik. Men körer byter ju repertoar och man kan hålla på med en repertoar i tre år och sen göra något annat.

Du har själv sjungit 20 år i Walentinakören. Vilken har varit din viktigaste lärdom?

– Att kören också är ett instrument för dirigenten. Om koristen är väldigt mycket borta sviker man i värsta fall klangidealet som man tillsammans försöker arbeta fram. Kören är samvaro men också gemensamt ansvar. Sen har jag också haft fruktansvärt roligt, men det har man väl i alla körer.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00