En baby som chef

Baby-bossen. The Baby Boss bygger löst på en barnbok med samma namn av Marla Frazee. Bild: Copyright © 2017 Twentieth Century Fox

I The Boss baby blandas civilisationskritik, kontorsskämt, sentimental kärnfamiljshyllning och bajs- och blöjhumor vilket visar hur svårt det är att göra en hel film på en enda idé.

Animation

The Boss baby. Regi: Tom McGrath Manus: Michael McCullers Röster: Alec Baldwin, Miles Bakshi,

Steve Buscemi m.fl. Premiär:12.4.

Ett slentrianmässigt skämt – och därmed en rädsla – då en baby föds är att hen tar över hela familjen. Föräldrarna blir utvakade vrak medan de äldre syskonen blir övergivna. I Dreamworks nya animationsfilm regisserad av Tom McGrath, mest känd för de maniska Madagascar-filmerna, tas den här premissen bokstavligt. Till familjen Templeton anländer Boss Baby (med basröst av Alec Baldwin), och den sjuåriga pojken Tim (Miles Bakshi), hittills sina föräldrars ögonsten, blir utan kvällsritualen av sagor och sången Blackbird. Den primära övergivenhetskänslan är så starkt återgiven att min nioåring fick tårar i ögonen.

Men det visar sig också att den elaka, temperamentsfulla och egocentriska Boss Baby kan tala, ordna strategimöten och annat som mellanchefer ägnar sig åt – för han råkar komma från just den speciella produktionslinjen i babyfabriken. Det här inser endast Tim, som bestämmer sig för att avslöja bortbytingen för sina blint förälskade föräldrar. Men Boss Baby har kommit till världen med en mission. Att hindra en uppfinnare att producera det enda som människor älskar mer än babyer: valpar som aldrig växer upp.

Kusligt aktuell

Som synes är historien både komplicerad och långsökt. Civilisationskritik, kontorsskämt, sentimental kärnfamiljshyllning och helt grundläggande bajs- och blöjhumor blandas och visar hur svårt det är att göra en hel film på en enda idé. Alla infall har tagits emot och sedan ängsligt skrivits om till döds – könsrollerna är till exempel stockkonservativa och samtiden mystiskt "tidlös" – medan själva historien hotar att falla ihop vilket ögonblick som helst och räddas med frenetisk action. Filmen vill rikta sig till precis alla, men humor kan sällan vara så ospecifik: Animationsfilmen Storks som utkom i fjol drev till exempel starkare, tydligare och roligare med uppstartsföretagskulturen. Men det som kunde ha varit endast harmlös underhållning har verkligheten gjort kusligt aktuellt: det sitter ju en Boss Baby i Vita huset just nu. Det ger filmen ytterligare en dimension av (möjligen oavsiktlig?) satir.

Sara Ehnholm Hielm filmkritiker

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning