En ambitiös seglare i musikens skärgård – Cecilia Damströms väg var aldrig lätt

Uppskattad. Cecilia Damström prisades första gången i en kompositionstävling 2009. – Det gav råg i ryggen, säger tonsättaren som tog sin fjärde seger i juni. Bild: Eva-Stina Kjellman

Cecilia Damström är en mångfaldigt prisbelönt kompositör som skördade sina senaste tävlingssegrar i maj och juni. Vägen till framgång var ändå aldrig lätt.

När tonsättaren Cecilia Damström, 27, var i tonåren hade hon tretton hobbyer.

– Det var piano, cello, musikteori, konståkning, cirkus, indisk tempeldans, keramik, oljemålning, redskapsgymnastik, jazzdans, balett, japansk tuschmålning och så kyrkokören i katolska församlingen. Jag tror mamma på grund av sina egna erfarenheter ville att vi barn skulle få förverkliga oss på så många plan som möjligt. Man ville inte begränsa våra aktiviteter, förklarar Damström.

Senare i tonåren försökte Cecilia Damström gallra bland aktiviteterna och valde bort sporten för att satsa helhjärtat på musiken och skolan. Men om hon då någon gång beklagade sig över att hon hade för mycket att göra, kunde hon lätt få höra av sin syster Jacintha att hon inte hade något att klaga på eftersom hon "bara" hade musiken. Lillasystern var en aktiv utövare av redskapsgymnastik, nycirkus och paddling på nationell nivå samtidigt som hon satsade helhjärtat på flöjtstudierna.

Precis som på fritiden var Cecilia i skolan en mångsidig begåvning som pluggade lång matematik, tyska, engelska, finska och alla kurser i historia, modersmål och psykologi. Men läsandet var inte hennes starka sida. Cecilia diagnostiserades med dyslexi och lärde sig främst genom att lyssna, något som fungerade i Steinerskolan där egentliga skolböcker introducerades först i gymnasiet.

Återfann glädjen

Cecilia Damström räknar sig i dag som femspråkig, vilket hänger ihop med hennes mångkulturella bakgrund med en tysk mamma, mormor född i Spanien, en finsk styvmormor, skotsk farmor, finlandssvensk farfar och en pappa född i Skottland. Därav de tre passen, brittiskt, finskt och tyskt.

Det tyska medborgarskapet gjorde att Damström under skoltiden kunde delta i de tyska musikaliska skolmästerskapen i Deutsche Jugend Musiziert-tävlingen, där hon varje år från 2002 till 2008 fick pris.

Men för framgångarna fick Damström betala ett högt pris. Under skoltiden övade hon så flitigt att hon som 15-åring fick sin första ansträngningsskada. Hon trotsade ändå kroppens signaler, tydde sig till smärtstillande och fortsatte öva, vilket ledde till att hon som 18-åring var tvungen att ta ett helt års paus i spelandet.

– Det var ett hårt slag för mig eftersom jag ända sedan jag var åtta hade drömt om att bli pianist.

I dag är du inte i första hand känd som pianist utan som kompositör. Hur känns det?

– Det känns bra. Numera vet jag att jag i tonåren inte längre övade för musikens utan för prestationens skull. Glädjen och kärleken till musiken återfann jag genom komponerandet.

I tonåren sökte Cecilia Damström in till Sibelius-Akademins ungdomsavdelning, men kom inte in. Efter studentskrivningarna sökte hon inte ens in till Sibelius-Akademin, utan valde att studera i Tammerfors för Hannu Pohjannoro och i Malmö för Luca Francesconi och Staffan Storm. I dag studerar hon parallellt komposition i Malmö och piano i Tammerfors.

Mångfaldigt prisbelönt

När man studerar Damströms meritförteckning slås man omedelbart av två saker: dels en omfattande verkförteckning, dels en lång lista på priser. Utan överdrift kan man säga att vägen till framgång i Damströms fall har gått via de många segrarna i olika kompositionstävlingar.

2009 skickade hon in sitt första bidrag till en tävling arrangerad av Finlands svenska sång- och musikförbund.

– Jag minns att jag ringde till tävlingskansliet och frågade om språket och fick höra att kompositionen skulle vara på svenska. Men jag frågade om texten behövde vara enbart på svenska eller om den också kunde vara på tyska, engelska och spanska. Jag tror de blev så paffa av min fråga att de gav mig lov. Och när jag fick tredje pris kändes det minst sagt uppmuntrande. Det gav mig råg i ryggen.

Samma år belönades Damström också i Majaoja-stiftelsens kompositionstävling, och därefter i Vocal Espoo-festivalens kompositionstävling 2014 och i internationella Joseph Dorfman-tävlingen i tyska Ochsenhausen i Baden–Württemberg 2014 och 2015.

Så sent som i år belönades hon i en kompositionstävling arrangerad av Linköpings Studentsångare i maj och på Vocal Espoo-festivalen i juni där hon fick delat första pris för körverket Angor.

Nästan som programmusik

Om man vill sammanfatta snart 28-åriga Cecilia Damströms karriär kan man se hur den började med en rusch, som följdes av ett totalstopp efter utbytesåret i Valencia då hon skulle skriva tio medelstora verk och diverse kompositionsövningar och analysera femhundra sidor symfonisk litteratur under ett år. Först därefter kom befrielsen.

Bland sina viktigaste verk i dag nämner Damström orkesterstycket Unborn som skrevs som ett ställningstagande i abortfrågan och uruppfördes av Jyväskylä Sinfonia i januari.

– Det är för mig ett jätteviktigt verk.

Likaså nämner hon stråkorkesterstycket Infirmus, som är besläktat med körverket Angor.

– Bägge verken är dedicerade till alla som lider av en kronisk sjukdom. I det här fallet tänker jag speciellt på dem som lider av kronisk borrelios, något som alltjämt är tabubelagt.

Damström nämner också Sydänlaulu, från vintern 2013, som uppkom av hennes egen rädsla för den bräckliga hälsan.

Som bäst jobbar Damström bland annat med en ny opera för barn till text av Monica Vikström-Jokela om en dum kung och hans sportiga fru. Operan sätts upp av Musikinstitutet Kungsvägen 2017.

– Den handlar om plattlänningar som flyr undan svält från Plattland till Dumma Kungens rike, vilket kungen inte alls tycker om. Barnet Tinder blir tolk mellan Kungen och plattlänningarna och till slut blir alla vänner.

När man hör på Damströms beskrivningar av sina verk kan man nästan få uppfattningen att hon skriver programmusik.

– Det gör jag nog. Min lärare Luca Francesconi har ibland varnat för att programmusiken kan bli tråkig och banal, speciellt då vissa ord och betydelser är så olika laddade beroende på kulturell kontext. Men även om jag skulle arbeta med vissa programmatiska koncept, har jag på senare tid försökt att inte låsa mig alltför starkt vid dem, och i stället låta styckena utveckla sig i den riktning de vill, på musikens villkor.

Söker det lilla extra

Efter segrarna i kompositionstävlingarna i Linköping och Esbo har Cecilia Damström fått beställningar på tre nya körverk för Jubilatekören, Muntra musikanter och Brahe Djäknar med uruppföranden 2017 och 2018.

Vad definierar ett bra körstycke?

– Ett bra körstycke skall vara bekvämt att sjunga och inte hela tiden vara i samma register. Helst skall jag själv kunna sjunga stämmorna. Det hänger också ihop med ackordens fördelning. Och så vill jag att stycket skall ha det där lilla extra, något som skiljer det ur mängden. I Linköpingstycket medverkade hela kören till gemensamma in- och utandningarna som påminde om vågor.

Cecilia Damströms körverk Angor, med vilket hon segrade i Esbo, kan höras på Yle-arenan till början av juli.

Profil

Cecilia Damström

Född: 28 juli 1988.

Uppvuxen: i Mejlans i Helsingfors. Studerat komposition och piano i Tammerfors och komposition i Malmö och Valencia för Hannu Pohjannoro, Luca Francesconi och Staffan Storm.

Språk: Talar svenska som modersmål, men också flytande finska, engelska, tyska och spanska.

Verkar som: Tonsättare. Tog sin fjärde seger i en kompositionstävling i Esbo i juni, segrade dessförinnan i en kompositionstävling för kvinnliga tonsättare i Linköping i maj. Har också prisats i Tyskland, av Majaoja-stiftelsen och av Finlands svenska sång- och musikförbund.

Aktuell: På festivalen Kokonainen, som presenterar musik av kvinnliga tonsättare i Tavastehus den 26-28 augusti.

Skriver för närvarande: Nya körverk för Jubilatekören, Muntra musikanter och Brahe Djäknar med uruppföranden 2017 och 2018. En barnopera för Musikinstitutet Kungsvägen med urpremiär 2017.