Emma Klingenberg vill hitta nerven hos Edith Piaf

Tolkar Edith. Då Emma Klingenberg tar sig an Edith Piaf ska sångerna inte bara bli ett möte med publiken utan också gestalta ett inre skeende i den franska sångerskans liv: – Min strategi är att försöka hitta nerven och sedan krydda med vissa egenheter som hon hade, vibraton och liknande. Men jag kan inte stöpa mig själv i hennes form, säger hon.Bild: Cata Portin

Hon är skådespelare. Och hon är sångare. Men musikalartist vill hon inte kallas: – Jag fattar inte riktigt vad det är, säger Emma Klingenberg som i höst tolkar Edith Piaf.

Inom loppet av två år gör Emma Klingenberg två tunga roller på Åbo Svenska Teater. 2015 och 2016 spelade hon Maja i Stormskärs Maja, i höst gestaltar hon den närmast ikoniska Edith Piaf.

Då vi träffas funderar hon på hur hon ska undvika utslitna ord som "roligt" och "spännande" för att beskriva höstens "utmaning" – men det är uppenbart att hon ser fram emot ett rollarbete av det slag som inte växer på träd. Den tredje augusti börjar repetitionerna på allvar, den 14 september är det premiär.

– Folk har fortfarande ett förhållande till Edith Piaf och hennes sätt att uttrycka sig genom sången. Det gör också att det i den här rollen måste finnas en annan typ av respekt, det handlar om något som existerat och funnits, säger Klingenberg som lyssnade en hel del på Piaf som ung.

– Hon representerade något som jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Nån sade att i hennes röst fanns publikens alla sorger och kärlekar, deras hopp och förtvivlan. Kanske var det det jag kände av som ung.

Hur tar du dig an rollen rent musikaliskt?

– Jag är ju inte Edith Piaf och det måste jag utgå från. Hennes sätt att sjunga kom från själen: hon tänkte inte. Om jag börjar tänka och efterapa då förlorar jag det som är essensen hos henne. Så min strategi är att föröka hitta nerven och sedan krydda med vissa egenheter som hon hade, vibraton och liknande. Men jag kan inte stöpa mig själv i hennes form.

Föreställningen bygger på Peter Snickars manus som han regisserade för Wasa Teater 2008 med Maria Udd i titelrollen. Historien spänner genom Edith Piafs liv och de upplevelser och erfarenheter som formade det.

– Fast hon inte blev äldre än 47 år såg hon ut som 80 på slutet och levde på sätt och vis ett komprimerat fullångt liv.

Är det någon av sångerna du är speciellt förtjust i?

Mon Dieu är otroligt vacker, och det hade jag inte riktigt upptäckt tidigare. På scenen använder vi musiken på ett sätt som jag tycker är jätteintressant: sångerna vi framför är inte bara ett möte med publiken utan gestaltar också ett inre skeende hos Edith.

ÅST:s uppsättning regisseras av teaterchefen Jukka Aaltonen medan Marko Autio är kapellmästare och arrangerar musiken.

– Vi har ett jättespännande samarbete och försöker hitta rätt dynamik: vad berättar vi i den här stunden? Hur kastas hon mellan att stå där inför publiken och sin inre värld?

Skräcken och rollen

Helsingforspubliken kunde senast stifta bekantskap med Emma Klingenberg i våras då hon medverkade i Svenska Teaterns musikal Ingvar! En musikalisk möbelsaga – en mer utpräglad ensembleföreställning än berättelsen om Piaf, eller för den delen Stormskärs Maja på ÅST 2015 och 2016.

Hur skulle du jämföra rollen som Piaf med rollen som Maja?

– Det är hemskt olika roller, men nu vet jag förstås lite mer vad som krävs. Jag läste nyligen Birgitta Ulfssons bok där jag vill minnas att hon berättar om hur hon ibland gått med skräcken och rollen i varsin hand – det kändes väldigt bekant. Men jag tror också att "skräcken" är en nödvändighet för att rollen ska börja betyda någonting.

Ingen "musikalartist"

Genom åren har Emma Klingenberg fått mycket god kritik för sin sång. Så har hon också en lite annorlunda bakgrund än de flesta av sina kollegor på det finlandssvenska teaterfältet, där huvudvägen till tiljorna i regel går via Teaterhögskolan i Helsingfors, i synnerhet dess svenska skådespelarlinje. Klingenberg är däremot utbildad vid musikallinjen vid Teaterhögskolan i Göteborg.

– Men jag har aldrig velat kalla mig musikalartist, för i själva verket fattar jag inte vad det är. Det är länge sedan jag identifierade mig med min utbildning och på musikallinjen fick vi samma grundutbildning i skådespeleri som skådespelarna. Först senare, då vi gjorde produktioner, låg tyngdpunkten i det musikaliska berättandet.

– Jag brukar säga att jag är sångare och att jag väldigt gärna sjunger. Men jag är precis lika mycket skådespelare. Fusionen kan resultera i mycket olika saker, beroende på vad som krävs.

Överlag är Klingenberg kritisk till tendensen att göra åtskillnad mellan teater och musikal, till behovet att kategorisera olika sorters föreställningar. Dels menar hon att sång, musik och dans inte är några udda verktyg för en skådespelare, i synnerhet inte internationellt, dels upplever hon att folk ofta har en snäv uppfattning om vad musikal är.

– När vi säger "musikal", tänker vi på fem procent av den musikal som finns. Historiskt sett är nästan all populärmusik vi lyssnar på i dag sprungen ur den traditionen, och man kan inte avskriva musiken som uttryckssätt.

Vad tror du om musikteaterns framtid i Svenskfinland?

– Jag tror att den alltid kommer att finnas i någon form, för den behövs. Sen finns det många spännande projekt, som processen med att skriva ny musikteater. Det är jag jätteintresserad av, för jag har aldrig haft någon längtan att göra någon specifik musikal utan vill hellre se vilka möten mellan musik och text vi kan hitta.

Relevanta historier

I samma linje resonerar Klingenberg då jag frågar om behovet av en musikalutbildning i Svenskfinland: hon tycker det behövs musikaliskt kunnande i scenkonsten men inte nödvändigtvis inom ramen för en specifik utbildning.

– Om man kallar något en musikalutbildning – vad skulle den bestå av? Och i vilken kontext skulle den finnas? Snarare behöver vi titta efter vilka resurser vi har och utifrån det hitta en musikteater som känns relevant, eller kanske främst historier som känns relevanta. Planera långsiktigt och fortbilda vid behov. Och ge rejält med sångundervisning till teaterstuderandena.

Och för den enskilda skådespelaren är det viktigt att få möjligheten att göra många olika sorters arbeten, menar Klingenberg. Till intervjun med HBL har hon kommit direkt från inspelningen av en tv-serie för ungdomar, där hon spelar en mamma som förlorat sin dotter. Steffi heter serien, som regisseras av Elin Grönblom och får premiär under 2018.

– Jag tycker om att jobba med film och tv. Det är omväxlande att få jobba med det lilla uttrycket.

PROFIL

Emma Klingenberg

Född: 1982.

Familj: Gift med skådespelaren Marc Svahnström, barnen Judith och Sigge. Familjen bor i Helsingfors.

Är: Skådespelare och sångare.

Karriär: Utexaminerad från musikallinjen på Teaterhögskolan i Göteborg 2005. Efter det uppdrag både som solist och skådespelare. Gjorde titelrollen i Stormskärs Maja på ÅST 2015–2016 och sågs senast i Ingvar! En musikalisk möbelsaga på Svenska Teatern i Helsingfors.

Aktuell med: Gör i höst rollen som Edith Piaf i Åbo Svenska Teaters föreställning Edith Piaf – jag ångrar ingenting i regi av Jukka Aaltonen efter Peter Snickars manus och med Marko Autio som kapellmästare.

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08