Elias blev storstilad avslutning på jubelår

Storstilat. Ett hundratal studenter från Sibelius-Akademin samlades för framförandet av Mendelssohns Eliasoratorium på fredagen. Bild: Heikki Tuuli

Visst är det tufft av ett studentgäng, oavsett färdighet och begåvning, att åstadkomma ett lika högklassigt framförande, skriver Mats Liljeroos.

KLASSISKT

Mendelssohn: Elias.

Sibelius-Akademins symfoniorkester och kör i Mikael Agricola-kyrkan 9.12. Dirigent: Nils Schweckendiek. Solister: Kristian Lindroos, basbaryton, Helianna Herkkola, Annuliina Ikäheimo, Aurora Marthens, Anna-Maija Oka, sopran, Ruut Mattila, Maiju Vaahtoluoto, Elli Vallinoja, alt, Heikki Hattunen, Eetu Joukainen, tenor, Zaza Gagua, Tatu Erkkilä, bas.

Sibelius-Akademins symfoniorkester avslutade 100-årsjubileumsåret i stor stil med Mendelssohns oratorium Elias, som fick en extra guldglans av att Sibelius-Akademins kör efter en flera decennier lång törnrosasömn återuppstått i form av ett samarbete mellan enheterna i Helsingfors och Kuopio (där instuderingen skötts av Heikki Liimola).

Och visst är det tufft av ett studentgäng, oavsett färdighet och begåvning, att åstadkomma ett så här högklassigt framförande av Mendelssohns kvasiopera med sina otaliga bugningar i riktning Bach och Händel i de intrikata körsatserna, medan de uttrycksfulla solopartierna ställer sina alldeles speciella krav på sångarna.

Akademins förträfflige kördirigeringsprofessor, Nils Schweckendiek, hade klokt nog valt att fördela solostämmorna på inte mindre än tolv sångare i stället för de sedvanliga fyra plus körsolister, vilket betydde att möjligast många fick pröva vingarna samt att, exempelvis, första delens dubbelkvartett förlänades en möjligast mångfasetterad klangdräkt.

Solist. Elias superexpressiva parti gjordes med auktoritet av blott 26-årige Kristian Lindroos. Bild: Heikki Tuuli

Elias superexpressiva parti gjordes med auktoritet av blott 26-årige Kristian LindroosHenri Tikkanen axlade profetmanteln vid lördagens repris i Kuopio – och även om det förstås finns fler färger och emotionella schatteringar att hämta här fanns mycket väsentligt på plats redan nu och inlevelsen var det sannerligen inget fel på.

Av de övriga solisterna, alla fina på sitt sätt, fäste jag mig speciellt vid Maiju Vaahtoluotos mustiga alt, medan kören presterade ett såväl rent volym- som uttrycksmässigt imponerande välljud under Schweckendieks oerhört koncentrerade, klangligt välbalanserade och tempomässigt dito avvägda ledning.

Man får bara hoppas att Schweckendieks hjärtebarn, Sibelius-Akademikören, ges de behövliga resurserna för en vettig fortsatt verksamhet. Och vad orkestern anbelangar är det självfallet bara att hoppas att vår dirigentelit, såväl den etablerade som i vardande, fortsätter att leda ensemblen i lika mångskiftande program som under jubelåret.

Livskraftig. Framförandet gavs extra guldglans av att Sibelius-Akademins kör efter en flera decennier lång törnrosasömn återuppstått. Bild: Heikki Tuuli

Dirigenten. Professorn i kördirigering Nils Schweckendiek valde att fördela solistpartiet på inte mindre än tolv stämmor i stället för sedvanliga fyra. Bild: Heikki Tuuli

Mats Liljeroos Musikkritiker

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning