Eleverna i Staffansby behöver mera rum

Staffansby lågstadieskola eldhärjades för snart tio år sedan. Bild: Leif Weckström

Slaget om gymnasier är över och det är likadant med omställningarna i södra skolnätet, men debatten om barnen i norr har bara börjat. – Kommunikationen mellan skolan och föräldrarna kan bli bättre, säger Björn Månsson (SFP).

Björn Månsson är nästan på sin mammas gata när han går in genom grinden vid Trastvägen 20. Det här är fastigheten där han var ordförande för den nya lågstadieskolans första Hem och Skola -förening. Året var 1990. I dag är han gruppordförande i stadsfullmäktige och ordförande för Helsingfors stads tvåspråkighetskommitté. Pappa är han också och familjen bor i närheten.

Besöket i Staffansby lågstadieskola är aktuellt. Innan midsommar ska beslutsfattarna ha ett förslag på bordet. Norra skolnätet ritas om och, beroende på hur man ser det, är det äntligen eller på tok för sent.

Eleverna i årskurs 4 spelar rock medan många andra simmar i Britas. Anton Ek river av en blixtrande riff på gitarren. Bild: Leif Weckström

Staffansby har vuxit rejält sedan starten för snart 30 år sedan. Nu kommer väggarna emot.

– Skolan klarar det kommande läsåret men inte sedan följande. Något måste göras och görs, säger Björn Månsson.

Tala är guld

För rektor Heidi Purho är de förestående omställningarna ingen ny sak. Liksom Månsson minns hon bra hur eldfängd debatten var för två år sedan när den nya efterlängtade internationella skolan på Busholmen ställdes mot Cygnaeus lågstadieskola på Bangatan, som av många barn, föräldrar och lärare upplevs som ett svenskt rum i södra Helsingfors. "Banan" räddades och Busholmsprojektet lades på is.

Purho kom till Staffansby från just Cygnaeus. I norra Helsingfors på Trastvägen i en stadigt växande skola tvingas hon nästan genast fundera på omställningar. Dels är det nya läroplanen som mer eller mindre förutsätter att en del av undervisningen arrangeras utanför skolhuset, dels trycket att bygga ut skolan. Vad finns det pengar till?

Heidi Purho och Björn Månsson är överens. Det är ont om utrymme och något måste göras i Staffansby senast till läsåret 2019–2020. Bild: Leif Weckström

– Det är en positiv utmaning, säger Purho, som från och med i höst är rektor inte bara för en skola utan tre, det vill säga Staffansby, Kottby och Månsas.

Hur ska du hinna med allt?

– Jag får mera resurser för ledarskapet då jag slipper ha undervisning.

Paviljonger är en lösning?

Klockan är knappt 11 på förmiddagen och det är tyst i skolans städade korridorer. Några elever knackar på datorer i matsalen, som i praktiken är en fortsättning på en korridor. Det är också en samlingsplats och ett ställe att umgås på. Verkar fungera.

Vi tittar in i ett klassrum där pojkar spelar trummor och flickor sjunger. Varför det är en sådan fördelning förblir oklart. På nothäftet står det Europe och "Rock the Night". Läraren Satu Wendell ger takten på elpiano och eleverna i årskurs 4 följer efter. Elevernas version låter stundvis briljant.

Gymnastiksalen längst ned är stor, "fullstor" som Björn Månsson ser det. Men där pågår inget just nu.

Här och där stöter vi på både elever och lärare. Intrycket är att de trivs. I alla fall har de fullt upp med dagens uppgifter. I ett klassrum är elevernas arbetsbord av en modell som är fiffig. Borden är formade så att man enkelt kan slå ihop dem och bilda en snygg cirkel. Men borden är också klart mindre än pulpeterna som många vuxna minns dem.

Skolans regnvåta gård är rymlig men på tomten finns ett helt skolcenter: skola, daghem och förskola. Det är tre byggnader, och byggnaderna är i trä. Här finns fotbollsplan av grus och basket- och klätterställningar. I tomtens ena hörn finns utrymme för exempelvis paviljonger.

– Där borta håller ungarna inte till på rasterna, eller hur, säger Björn Månsson som tidigare diskuterat "barackerna" med biträdande stadsdirektör Pia Pakarinen. Inte ens tillfälliga paviljonger är något man smäller upp över en natt. Det är åtta månader från ritbord till första lektionen.

Debatten börjar nu

Enligt rektor Heidi Purho klarar Staffansby en måttlig tillväxt. I dag är det 161 elever i skolan. På hösten är de närmare 170. När skolan startade var eleverna 105.

– Vi kan utvidga fastigheten eller vi kan bygga paviljonger på tomten, vilket går fortare men också är en tillfällig lösning, säger Björn Månsson.

Enligt Månsson är det pedagogiskt motiverat att gå utanför huset men utflykter är inte lösningen på sikt. Staffansbyeleverna behöver en trygg och rymlig bas.

Vad vill du göra, Heidi Purho?

– Vi kommer att rymmas och vi kommer att utöva stadens strategi. Mitt jobb är att se till att barnen och lärarna har det bra hur vi än gör.

Också i Kottby är det trångt. Två årskurser arbetar i den finska skolan.

Politikerna har knappt börjat diskutera norra skolnätet. Det kan bli en likadan offentlig pajkastning som under förra varvet vilket just nu gör parterna försiktiga i sina uttalanden.

– Allt måste bli bättre, säger skoldebattsveteranen Björn Månsson.

Daghemmen, förskolorna och skolorna är bland de viktigaste fästpunkterna för svenskspråkiga familjer i Helsingfors.

Antalet svenskspråkiga barn i staden har ökat vilket överraskat forskare, tjänstemän och politiker.

Trots att Helsingfors är en förhållandevis rik stad är disponeringen av gemensamma medel alltför långsam och beroende av prognoser som ständigt verkar slå fel, anser föräldrarna.

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 4.11.2019 - 00.00

Mer läsning