Efterlysning: FN utan påvemakt?

Ofta lyckas påvemakten störa, förskjuta eller stoppa dialogen.

Kommer du ihåg Dan Browns Da Vinci-koden? Då minns du kanske att den katolska kyrkan med Opus Dei i spetsen – spoilervarning? – var en av de stora bovarna. Det är 15 år sedan och ingen bok jag tänkt mycket på sedan dess. Tills jag såg en nyutkommen bok som presenterar forskning om mobilisering mot jämställdhet och genus i Europa.

"Anti-Gender Campaigns in Europe – mobilizing against equality", redigerad av Roman Kuhar och David Paternotte, analyserar kopplingen mellan antijämställdhet, nationalism och religion i ett antal länder i Europa. Det är just kopplingen som får mina nackhår att resa sig och att associera till ovannämnda deckare och Vatikanstaten som huvudskurken.

Nu har jag också svar på frågan: Varför finns inget nordiskt land med i antologin? För visst finns antifeministiska rörelser som flätas ihop med nationalistiska och populistiska rörelser i de nordiska länderna? Absolut, men i dessa länder finns ingen inflytelserik, konservativ kyrka. Det är den delen av forskningen som nu presenteras som gör mig riktigt mörkrädd.

Boken beskriver aktioner i olika europeiska länder, influerade av varandra, som säger sig hävda yttrandefriheten, moral och samvete. I det ingår motstånd mot jämställdhet mellan könen, ofta uttryckt som kritik av genus och "genusideologi". Men det handlar inte om kritik av genusstudier eller genusteori, utan ifrågasättande av arbete för jämställdhet och hbtq-rättigheter och ett enträget hävdande av traditionella könsroller, könens olikhet och komplementaritet. Genusideologin sägs hota samhället och förstöra mänskligheten. Organisationer som EU och FN pekas ut som bärare av de farliga idéerna. Jämställdhetsintegrering är makthavarnas redskap, importerat från utlandet och ödeläggande för den egna nationen.

Hur uppstod antijämställdhetsrörelsen? Ett svar finns att hämta i två FN-konferenser; en om befolkning och utveckling i Kairo 1994 och så den så kallade kvinnokonferensen i Peking 1995. Den globala dialogen om kvinnors status fick Vatikanen att söka en strategi för att motarbeta talet om reproduktiva och hbtq-rättigheter och som utformades till en kamp mot begreppet gender/genus. Opus Dei dyker upp även i detta sammanhang, liksom kardinal Ratzinger, och samtliga påvar sedan den polska Johannes Paulus II intog sätet i Rom.

Sök på Holy See & gender och du ska finna upprepade försök från Vatikanen att intervenera i internationella beslut och konventioner som rör jämställdhet, reproduktiva och sexuella rättigheter. Ofta lyckas påvemakten störa, förskjuta eller stoppa dialogen. Att den också spritt sina åsikter till nationalistiska och populistiska rörelser runtom i världen är illavarslande, men inte så förvånande. Jag misstänker att många av dessa organisationer i dag inte vet varifrån de hämtat sitt tankegods. Men det lär inte bekymra dem. Mer bekymmersamt är att FN:s kvinnokonferenser är på paus för att det finns en reell rädsla för att slutresultatet kan bli ännu mer konservativt än senast.

Maria Grönroos nordist och biträdande föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet