Efter VM-katastrofen – framtiden ser ljus ut för lejonen

Lejonens VM tog överraskande slut i kvartsfinalen mot Schweiz där det blev förlust med 2–3.Bild: Lehtikuva / Martti Kainulainen

"Det positiva är att Finland aldrig haft så många bra unga spelare samtidigt tidigare. Med två VM-guld på de senaste fem åren i U20 och två VM-guld på de tre senaste åren i U18 är det lätt att inse att något stort är på gång inom finländsk hockey."

Att lejonen i torsdags åkte ur VM efter kvartsfinalförlusten mot Schweiz kan, trots schweizarnas framgång, kallas för ett fiasko. Det var första gången i VM-historien som ett finländskt lag förlorade en utslagningsmatch mot ett sämre motstånd och Lauri Marjamäki blev den första lejontränaren sedan Finland tog sin första medalj i mästerskap som inte lyckades vinna en enda medalj under sin tid som landslagslots.

Men samtidigt som det är lätt att gräva ner sig efter en tung kvartsfinalförlust där laget inte kommer upp till rätt nivå och i synnerhet efter Marjamäkis era där framgångarna lyst med sin frånvaro finns det fog för optimism inom finländsk hockey.

Marjamäki hade en bra poäng då han berättade om generationsväxlingen som pågår inom landslaget. Han använde inte det direkt som förklaring till varför insatserna de senaste säsongerna varit svaga men det är klart att det påverkar lagets spel då många rutinerade spelare av en eller annan orsak kliver åt sidan och unga, nya förmågor ska kliva fram och ta ansvar.

Det positiva är att Finland aldrig haft så många bra unga spelare samtidigt tidigare. Med två VM-guld på de senaste fem åren i U20 och två VM-guld på de tre senaste åren i U18 är det lätt att inse att något stort är på gång inom finländsk hockey.

Nyckelspelarna i VM i Danmark är i den åldern att de kan vara med i lejonen de kommande 15 åren. Sebastian Aho är 20, Mikko Rantanen 21, Miro Heiskanen 18, Eeli Tolvanen 19, Markus Nutivaara 23, Teuvo Teräväinen 23, Julius Honka 22, Kasperi Kapanen 21 och inte heller Mikael Granlund är äldre än 26 år.

Då ska vi minnas att lejonen saknade Esa Lindell, Rasmus Ristolainen, Sami Vatanen, Alexander Barkov, Patrik Laine, Erik Haula och Joonas Donskoi, Joel Armia, Jesse Puljujärvi, Markus Granlund, Kalle Kossila, Henrik Borgström, och Janne Kuokkanen i VM. Samtliga av dessa är under 28 år gamla och kan vara med och bilda stommen i lejonen en lång tid framöver. Lägg till

Och då har vi inte ens nämnt de spelare som var med och vann VM-guld för under 18-åringar i våras.

En mycket intressant detalj i det här sammanhanget är förstås att Finland har gått från att producera rivjärn och slitvargar för de lägre kedjorna till att ha vaskat fram både målskyttar av internationell toppklass och spelfördelare av minst lika hög nivå.

Då man i Finland tidigare drillade spelarna med spelsystem och försökte stöpa samtliga spelare ur samma form insåg man på förbundet att den taktiska biten och de kollektiva träningarna inte är lika viktiga i ung ålder som att ge juniorerna chansen att utveckla sin individuella teknik och sitt specialkunnande.

Inget illa mot de tidigare lejonspelarna som tagit plats i de lägre kedjorna i NHL. Den typens spelare behövs också och det är fint att man med rätt begränsat hockeykunnande klarat av att skapa en lång karriär på toppen.

Nu är situationen ny. Hockeyn håller på att förändras. De långsamma och sega spelarna är ett utdöende släkte. I stället prioriteras snabbhet i kropp och huvud, rörlighet, mod, smarthet och en förmåga att läsa spelet och anpassa sig enligt situationerna på isen. Det gäller att kunna hålla högt fart under grillorna samtidigt som både puck och tanke ska hållas med.

Connor McDavid är det bästa exemplet på hur hockey kan se ut då alla bitar faller på plats. Den kanadensiska superstjärnan flyger fram i rinken, han har hela tiden koll på vad som händer, var han har sina lagkamrater, var motståndarna är och var samtliga spelare kommer att vara om en sekund. Lägg till hans magiska klubbteknik och den enorma viljan han visar upp i rinken och du har en komplett hockeyspelare.

Finland har förstås ingen som är riktigt av McDavids kaliber. Men allt fler finländska spelare börjar ha de egenskaper som krävs för att nå den absoluta toppen.

Efter VM i Paris och Köln för ett år sedan insåg Marjamäki att dödgrävarhockeyns tid är förbi och inför den här säsongen hade han slängt ut det passiva och avvaktande spelet som lejonen bjöd på i fjol.

Den här säsongen parkerade man inte bakom det egna målet och väntade på att motståndarna skulle hinna organisera och ställa upp sig i mittzonen utan Marjamäki byggde lag som hade backar som klarade av att spela under press och som kan bygga upp spelet snabbt. Det kräver både bra skridskoåkning, rörlighet, starkt tekniskt kunnande och en bra speluppfattning. Också anfallarna har den här säsongen varit mer "spelande".

Kreativitet, mod, fördomsfrihet, snabbhet och fantasi har varit nyckelorden i lejonen den här säsongen och då det är samma ledord som finns i den internationella hockeyns utveckling är det lätt att se att finländsk hockey är på väg i rätt riktning.

Så också om det svider och besvikelsen är stor efter en förlorad VM-kvartsfinal mot Schweiz ska man se på helheten och då finns det mycket att glädje sig för inom finländsk hockey.

Det ska bli väldigt intressant att se hur Jukka Jalonen kan utveckla lejonens spel då han tar över som landslagstränare.

Filip Saxén Sportchef

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00