"Efter #Metoo och #Dammenbrister har det känts som en revolution"

Författarna Anna von Bonsdorff och Malin Bergström i hörnet av Mikaelsgatan och Esplanaden. I Böckermanska huset bakom dem fanns kvinnosakskämparnas första lokal i Helsingfors. Bild: Niklas Meltio

Kvinnokampen i Helsingfors var så mycket mer än bara politik. Den innebar också kurser för arbetslösa medsystrar, gymnastik, Finlands första koloniträdgård och kläder åt krigets evakuerade.

"Ingenting förbättras här i världen av att man sitter hemma i sin vrå och förargar sig över missförhållanden som man möter i det dagliga livet. Man skall förarga sig gemensamt."

På den här bilden gästas Svenska Kvinnoförbundets Helsingforsavdelning av den ungerska kvinnorättskämpen Rosika Schwimmer (till vänster). Till höger om henne sitter Annie Furuhjelm, Lilly Krogius och Jenny af Forselles. Bild: Museiverket/Artur Faltin

Så står det i Svenska Kvinnoförbundets Helsingforsavdelnings årsberättelse anno 1948. Den, och många andra protokoll, brev, utskick och tidningklipp har Malin Bergström och Anna von Bonsdorff gått igenom när de skrivit föreningens nya historik som tittar hundratio år bakåt i tiden.

– Det är lätt att leva sig in i hur det gick till på den tiden eftersom årsberättelserna innehåller mycket information om allt från vilken kaffeservis som använts till att det serverats bullar på mötena, säger von Bonsdorff.

Bland grundarna till Helsingforsavdelningen, en underförening till Svenska Kvinnoförbundet, finns tre namnstarka damer: Annie Furuhjelm, Bertha Tabelle och Lilly Krogius.

En av de här historiska personerna kan författarna inte släppa.

– Bertha Tabelle är vår favoritperson! Det var varit svårt att få tag på information om henne. I de enstaka intervjuer med henne vi läst uttryker hon sig modigt och färgstarkt. Hon var en riktig kruttant, säger Malin Bergström.

Brahestadsbördiga Tabelle (1868-1943), som jobbade med bokföring största delen av sitt liv, var en av de första kvinnorna i stadsfullmäktige i Helsingfors. Hon lotsade också Svenska Kvinnoförbundets Helsingforsavdelning i hela tjugofyra år.

Att vistas utomhus och syssla med trädgårdsarbete förenar nytta med nöje, tyckte kvinnosakskvinnorna och hörde av sig till Helsingfors stad. Varje år visade man stolt upp skörden i Brunakärrs koloniträdgård. Bild: Svenska centralarkivet

– Jag är jättetaggad på att gräva vidare om henne, säger Anna von Bonsdorff.

Hur gick det med skörden?

En överraskning under arbetet med boken var vilken roll Helsingforsavdelningen spelat när Finland fick sin första koloniträdgård.

Föreningsmedlemmarnas intresse väcktes när Nadine Topelius i februari 1914 höll ett föredrag om dåtidens trend ute i Europa. Fyra år senare hyrde staden ut sin tomt i Brunakärr. Under ledning av Bertha Tabelle slog sig kvinnosakskämparna ihop med Helsingfors Svenska Marthaförening och Ungdomsförbundet Fylgia, och resten är historia. Koloniträdgården firar också den jubileum i år. Den som rör sig i Brunakärr har kanske också lagt märke till en skylt som pekar mot Bertha Tabellevägen.

Helsingforsavdelningens tredje ordförande, arkitekten Signe Lagerborg-Stenius har ritat koloniträdgårdens klubbhus som går under namnet Storstugan.

Få känner till att kvinnoföreningen hade ett eget bibliotek, Urd, för barn och unga i Helsingfors. År 1917 var boklånens antal 2 111 fördelade på 800 låntagare. Mot slutet av 20-talet, då biblioteken blev vanligare, dalade intresset för Urd. Bild: Svenska centralarkivet

Annie i lantdagen

Mycket har hänt sedan Helsingforsavdelningen grundades. I dag får en gift kvinna ansvara för sin egen ekonomi och hon har möjlighet att få vårdnad om sina barn vid en skilsmässa. Så var det inte 1908 då Helsingforsavdelningen grundades, ett år efter moderföreningen Svenska Kvinnoförbundet.

Då hade det bara förflutit två år sedan den finländska kvinnan ens fick rösta.

Fortfarande är jobbar Helsingforsavdelningen med att få kvinnor att rösta på kvinnor i val. Den här broschyren gavs ut 1948. Bild: Svenska centralarkivet

– Kvinnoförbundet grundades för att få kvinnor till lantdagen så att de kunde påverka lagstiftningen och passa på sina rättigheter, säger von Bonsdorff.

Livet i en förening var rätt annorlunda 1908, speciellt då det kom till kvinnokampen.

– De ville samlas ofta för att bygga upp en gemensam identitet och bli ense om viktiga frågor.

Bevarandet av det svenska språket har alltid varit en grundpelare i Svenska Kvinnoförbundet och kopplingen till Svenska folkpartiet har varit stark. Officiellt blev förbundet en del av SFP 1946, men ännu i dag krävs inget partimedlemskap för att gå med i verksamheten i Helsingforsavdelningen.

Iklädda de här tidstypiska hattarna besökte Svenska Kvinnoförbundets Helsingforsavdelning Gotland 1928. Det var viktigt att knyta band med femimnister i de nordiska länderna. Bild: Svenska centralarkivet

Föreningen har fostrat många SFP-politiker. Grundaren och viceordförande Annie Furuhjelm (1859-1937) valdes in i lantdagen 1914 och satt sedan i riksdagen i flera perioder. Hon var även mycket internationellt sinnad och valdes till vice ordförande i International Woman Suffrage Alliance.

Man kan också nämna senare ordförande som var politiker: Agneta Olin, Inger Ehrström, Jutta Zilliacus och Ulla Gyllenberg. Då liksom fortfarande i dag jobbar Helsingforsavdelningen för att få in fler kvinnor i politiken.

Inget #Dammenbrister på 90-talet

Malin Bergström och Anna von Bonsdorff hade gärna varit två flugor på väggen när Helsingforsavdelningen hade möten. De tror nämligen att kvinnorna inte alltid var ense om de brännheta ämnen som diskuterades. Vilken roll skulle hemmafrun ha efter kriget? Och varför var avdelningen emot fri abort?

Lilly Krogius. Bild: Svenska centralarkivet

– Årsberättelserna är inte så detaljerade att vi får veta vem som sade vad, så man får inte veta vad de bråkade om sinsemellan, säger Bergström.

Av den mångåriga tidigare ordförande Eddina Gestrin, fick författarna veta att det gjordes försök att tala om sexuella trakasserier på 90-talet.

– Det ordnades en diskussionsträff på ett kafé, men ingen ville öppna sig så det blev ingen diskussion. Nu efter #Metoo och #Dammenbrister har det känts som en revolution, säger von Bonsdorff.

I syföreningen skapade kvinnorna och flickorna handarbeten som såldes på lotterier och basarer. Under kriget tillverkades plagg till nödställda svenskspråkiga barn i Helsingfors. Bild: Svenska centralarkivet/Artur Faltin

– Det har varit ett stort steg för jämställdhetsdiskussionen, säger Bergström.

Under arbetet har författarna slagits av hur mångsidig kvinnokampen var strax efter sekelskiftet.

Jämställdhetskämparna i Helsingforsavdelningen kan mycket väl ha tagit sig ett bakverk på Café Esplanad, som åtminstone år 1910 låg ett stenkast från föreningens kontor. Bild: Niklas Meltio

– Man har helt enkelt gjort så mycket. Det fanns alltid någon som var villig till att starta en kommitté när något behövde göras. Under krigstiden försökte medlemmarna också hålla igång kulturverksamheten samtidigt som de hjälpte folk i nöd, säger von Bonsdorff.

I dag kommer 110-årshistoriken över Svenska Kvinnoförbundets Helsingforsavdelning ut. Jubileet firas också med fest på G18 i Helsingfors i kväll.

Det har gått 110 år sedan Svenska Kvinnoförbundets Helsingforsavdelning kom till.

Annie Furuhjelm, Bertha Tabelle och Lilly Krogius hörde till de mest framstående grundarna.

Första lokalen fanns i Böckermanska huset på Mikaelsgatan 1. Efter det flyttade man runt till olika adresser och i dag har föreningen inget kontor.

Helsingforsavdelningen är en underförening till Svenska Kvinnoförbundet, som funnits sedan 1907.

Malin Bergström och Anna von Bonsdorff har skrivit historiken Kvinnokamp i huvudstaden, som kommer ut i dag.

För några år sedan kom det även ut en historik över systerföreningen Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs.

Under de första åren hade Helsingforsavdelningen mycket varierad verksamhet. Kvinnorna ordnade allt från gymnastik- och exkursionsklubbar, kurser för arbetslösa till att hjälpa nödställda svenskspråkiga under kriget.

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning