Efter en varm sommar ser svamphösten dålig ut – men svampar är inte den enda delikatessen i skogen

Enligt Elisabeth Eriksson är skogsutflykter en perfekt aktivitet för familjen, "Det är i så fall föräldrarnas ansvar att lära barnen att de ändå inte kan äta allt i skogen". Bild: Walter Lüttge

Att utforska näromgivningen har blivit mera populärt i och med att det inte varit möjligt att resa. I Finland är skogen alltid nära, och svampplockning lockar många. Men hur ser det ut i skogen efter en sommar som denna? HBL gav sig ut i skogen för att se efter om det finns något att plocka.

En sommar som denna brukar vara ett tecken på en dålig svampsäsong. Det säger Elisabeth Eriksson, som är Marthaförbundets rådgivare i frågor som gäller hushåll, vilda växter och svamp.

Några dagar före vi ska träffas skickar hon ett olycksbådande meddelande per e-post: "Nu måste jag tillägga att det inte finns svamp. Hittade tre ynkliga kantareller i går."

Men hoppet dör sist av allt och vi trotsar oddsen och beger oss ut i skogen för att se vad vi kan hitta i alla fall.

– Man kan inte alltid lita på vad man läser och vad man tror, det är bäst att bara själv gå ut i skogen och se vad som finns, säger Eriksson.

Några hundra meter från hennes hus i Nickby finns skogen som Eriksson besöker så gott som varje dag. Den ser ut som vilken annan skog i södra Finland som helst, tät och grön, smala stigar, gran och tall. När man har gått i några minuter glömmer man bort att man ändå inte är så långt borta från asfalt och bilar. Enstaka flygplan i skyn påminner om civilisationen.

– Jag brukar sniffa när jag går i skogen för att se om jag känner doften av svamp.

Man behöver inte hitta något för att njuta av grönskan i Finland. I bland räcker det med att lägga sig ned och ta det lugnt en stund. Att leta efter fästingar när man kommer hem rekommenderas. Bild: Walter Lüttge

Eriksson är inte den enda som sniffar. Liksom de flesta dagar har hon med sig hunden Gerda som springer omkring och letar efter någonting. Under våren, då skogen befolkas av unga harar och fågelbon, får Gerda stanna hemma. Även om hon springer i koppel vill Eriksson inte störa naturen med en alltför nyfiken hund.

Eriksson känner skogen väl. Olika stenar, träd och diken är för henne välkända svampställen. Med jämna mellanrum pekar hon ut något i naturen och tillägger att där vanligtvis finns olika svampar: kantareller, stensoppar eller kremlor. I dag lyser svamparna med sin frånvaro, högst antagligt har de inte alls funnits här i år.

– Allt ska kunna förutses nu för tiden, men det gäller inte i svampplockning. Det är det som är så roligt. Man måste gå ut varje dag för man vet aldrig vad som finns. När man hittar en fin svamp så plockar man den, man kan inte lämna den att vänta några dagar, då kan den vara borta.

Fingersvampen är den enda som vi hittar i skogen. Tidigare har den ansetts vara en ätbar svamp. På grund av att den är lätt förväxlad med andra svampar som är giftiga rekommenderas den inte mera. Bild: Walter Lüttge

Som förväntat har skogen inte mycket att bjuda på för tillfället. På förmiddagen är marken fuktig av dagg och man skulle kunna tro att svampen skulle trivas. Eriksson sätter sig på huk och börjar gräva i marken. Efter ungefär 10 centimeter märker hon att den blöta jorden gav falska förhoppningar.

– Kruttorrt.

De finländska svamparna behöver en viss mängd fukt för att de ska trivas. Eriksson fyller hålet hon grävde och täcker det noggrant med mossa. Hon förklarar att skogen skulle behöva några dagar av kontinuerligt regn för att svamparna ska titta fram. Men även om skogen är torr ger Eriksson inte upp hoppet.

– Jag har aldrig upplevt en höst då inget kommer, någonting finns det alltid att plocka.

Enligt Eriksson kan det ta ett tag innan skogen vänjer sig vid en annorlunda sommar och bestämmer sig för vad som kan växa. Hon tillägger dock att en sommar som denna ändå är ovanlig.

– Jag minns inte en enda augusti då jag inte skulle ha haft min första svampstuvning.

Om det blir någon stuvning denna månad återstår att se. Det enda vi hittar är enstaka fingersvampar. Namnet har de fått för att de ser ut som smala gula fingrar som sticker ut ur mossan. Fingersvampen kan inte ätas.

– Men den är ett gott tecken! Det är en hand som vinkar att hej, här kommer kantareller att växa.

Andra skatter i kistan

Svamp är dock inte det enda som skogen kan bjuda på. Även om blåbärsrisens blad är mörka och brända av hettan börjar landets blåa favoritbär göra entré bland skogens grönska. Medan Eriksson vandrar omkring, blicken sänkt mot marken, smakar hon på bären för att se om de duger. Lingon finns också att hitta och nog duger bägge bären. Det är bara mängden som kan kritiseras. Några plockas, de flesta blir smakprov.

Den varma och torra sommaren har gjort sitt med blåbären. Sakta men säkert börja de dock visa sig igen. Bild: Walter Lüttge

Att gå ut i natur och skog är något som Eriksson tycker att alla borde göra. Att man kan få med sig svamp, bär och annat gott är en positiv bieffekt. I skogen blir man lugn och glad, ens immunförsvar höjs och blodtryck sänks, säger Eriksson. Dessutom är det man plockar oftast inte bara gott, utan också nyttigt.

– Hur många saker finns det som både är roliga och nyttiga?

Var ska man börja?

Att börja traska omkring i en okänd skog och äta det man finner kan kännas skrämmande och överväldigande om man inte är van vid det. Eriksson har gott om råd till en nybörjare och potentiell skogsentusiast.

– Börja med en eller några svampar som du känner igen, till exempel kantarell. Om du är intresserad så lär dig sedan några till. Plocka aldrig en svamp som du inte med säkerhet känner igen.

En korg och en svampkniv hör till de viktigaste saker man borde ta med sig om man vill besöka skogen, även om korgen inte alltid fylls. Bild: Walter Lüttge

Allra bäst är det att gå ut i en skog som man är bekant med, då är det svårare att tappa bort sig. En laddad telefon kan fungera som redskap för att få hjälp ifall något händer. Att gå ut i skogen med någon som redan är kunnig är alltid bra, enligt Eriksson. En ny svampbok, "inte en gammal från något antikvariat", är också bra. Undvik vältrafikerade vägar och industriområden och glöm inte att respektera skogen du rör dig i, råder Eriksson.

– Jag har till och med hittat ölburkar. De kan ju inte vara så svåra att ta med sig hem.

När man väl hittat guldgruvan av svamp, något som inte är så sannolikt i år, ska man inte överdriva. Även om man vill plocka med sig kilovis med godsaker hem så ska man fundera på hur mycket man behöver, och hur mycket man överhuvudtaget kan använda.

Efter några timmar i skogen har huvudet fyllts av ro medan magen får nöja sig med enstaka bär den här gången.

– Man får kapitulera för den här gången, konstaterar Eriksson.

Men även om korgen är tom så lever hoppet vidare.

– Om du skulle komma hit om några veckor, då skulle vi säkert hitta något. Bara det skulle regna.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning