Efter centrumtunneln – nästa val kan bli ett tydligt val mellan vänster och höger

Borgmästarna Anni Sinnemäki (Gröna), Sanna Vesikansa (Gröna), Jan Vapaavuori (Saml), Pia Pakarinen (Saml) och Nasima Razmyar (SDP) efter att de valts av fullmäktige 2017. Borgmästaren och de biträdande borgmästarna styr över förvaltningen och sitter också i stadsstyrelsen. Bild: Heikki Saukkomaa/Lehtikuva

När Helsingfors införde politiska borgmästare efter förra valet såg det ut att handla allra mest om person. SDP:s nej till centrumtunneln visar att de politiska konstellationerna i fullmäktige ändå är viktigare.

Inför kommunalvalet 2017 ställde många partier upp egna borgmästarkandidater i Helsingfors. Samlingspartiet gick till val med Jan Vapaavuori, De gröna ställde upp Anni Sinnemäki medan Eva Biaudet var toppkandidat för SFP.

Helsingfors hade ritat om sitt ledningssystem och ersatt de tidigare stadsdirektörerna med borgmästare och biträdande borgmästare. De är heltidsanställda politiker som bara sitter valperioden ut på sina poster.

Avsikten med förnyelsen var bland annat att göra beredningen av ärenden i förvaltningen tydlig och transparent, framför allt med tanke på den politiska styrningen.

Efter valet där Samlingspartiet segrade trädde Jan Vapaavuori in som borgmästare medan De gröna, SDP och Samlingspartiet delade på de fyra posterna som biträdande borgmästare. Valet av de fem borgmästarna var enhälligt i fullmäktige.

Partierna drog sedan upp linjerna för politiken för de följande åren. Förhandlingarna fördes i den kultur av kommunal konsensus där man försöker se till att få med så många partier på den gemensamma skutan som möjligt.

Verktyget för den gemensamma kursen är fullmäktigestrategin. I den skrev man denna gång in bland annat en utredning om centrumtunneln, på Samlingspartiets initiativ.

Kommunpolitiken skiljer sig här oftast från rikspolitiken där indelningen i regering och opposition är tydlig. Kanske beror det på att många av kommunpolitikens frågor ofta upplevs som mer praktiska än politiska.

Centrumtunnelns öde i den politiska beredningen och beslutsfattandet visar ändå att de politiska skiljelinjerna är avgörande också i kommunalpolitiken.

Socialdemokraterna, med vågmästarroll i fullmäktige, stoppade abrupt vidare utredningar av centrumtunneln när ärendet låg i stadsmiljöutskottet.

Jan Vapaavuori försöker ännu hålla utredningar i liv genom att överföra ärendet till stadsstyrelsen.

Lärdomen av grälet om centrumtunneln för oss väljare i Helsingfors är att borgmästaren inte i sista hand bestämmer om politiken i Helsingfors, hur stark hen än är.

Fullmäktige, där De gröna, Socialdemokraterna och Vänsterförbundet för tillfället har knapp majoritet, är den instans som har sista ordet i de stora politiska frågorna i Helsingfors.

Insikten om detta leder till att en borgmästare efter valet 2021 gör bäst i att försäkra sig om att ha majoritet i fullmäktige som stöd för sina viktigaste frågor från allra första början.

Det i sin tur kan leda till att blockpolitiken med tiden gör entré i Helsingforspolitiken.

Vill man så kan man blicka över viken mot Stockholm. Där styr en borgerlig allians över staden med majoritet i fullmäktige. 15 heltidsanställda politiker, borgarråd, utses av fullmäktige. Tio av dem, alla ur den borgerliga alliansen, styr över tio rotlar (avdelningar). Kopplingen mellan borgarråden och makten i fullmäktige är tydlig.

Oppositionen har fem oppositionsråd, men de har ingen rotel att styra över. De jobbar i sina partikanslier.

Helsingfors behöver inte följa Stockholms exempel, utan kan utveckla sina institutioner på annat sätt om man fortsättningsvis vill gynna bred politisk konsensus.

Klart är ändå att kopplingen mellan den politiskt ledda förvaltningen och fullmäktige ännu behöver hitta nya former efter införandet av borgmästare.

Tim Johansson Reporter

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Mångsidiga museiupplevelser lockar till Lahtis

Mer läsning