Efter brexitavtalet: Champagnehusen kan skåla och pusta ut

Champagne är ett måste för livets lyx, anser britterna. Alltså korkar man upp hos de franska fabrikanterna för att handelsavtalet vid brexit låter exporten fortgå ganska smärtfritt. Bild: Francois Mori/TT-AP

En suck av lättnad. Och sedan korksmällar. Så måste det ha låtit hos alla champagnemakare när handelsavtalet blev klart för britternas utträde ur EU.

– Ett lyckligt slut på en historia som blev alldeles för lång, kommenterar Jean-Marie Barrillère som är ordförande i champagnehusens samarbetsorgan UMC.

– Inser ni, att utan ett avtal blir engelsmännen utlänningar och Storbritannien en marknad lika avlägsen som Afrika eller Asien, yttrade Barrillère före jul och förfasade sig över sannolika "nya skatter, tullformaliteter, krånglig byråkrati och logistiska mardrömmar".

Storbritannien konsumerar nämligen mellan 25 och 30 miljoner flaskor finaste bubbel varje år. Med äkta och fiktiva förebilder som Churchill och James Bond håller britterna champagne för ett måste i det goda livet – och har blivit största marknaden för tillverkarna på andra sidan Kanalen.

Läs också:

Hundra miljoner flaskor väntas förbli osålda och ett "champagnekrig" har brutit ut kring vingårdarna i nordöstra Frankrike

Började hamstra

Att hamstringen inför ett liv utanför EU började redan i höstas märktes på att champagneexporten ökat markant de gångna månaderna.

– Vi exporterade en eller två månaders lager i förväg, säger champagnehuset Bollingers vd Charles-Armand de Belenet, som fortfarande lever på "ett enkelt handslag mellan James Bond-producenten Cubby Broccoli och Bollingers Chistian Bizot 1979" – och på att ha varit hovleverantör sedan drottning Victorias dagar.

Desto mer som Bollinger är "det minsta av de stora champagnehusen" med en produktion på cirka 3 miljoner flaskor om året.

Omöjligt för de små

De ännu mindre producenterna hade ännu större anledning att oroa sig för en avtalslös brexit. Exempelvis huset Joseph Perrier som säljer cirka 20 procent av sina 800 000 flaskor årligen till Storbritannien.

– Vi har inte kraften att hantera allt arbete med tulldokument för en avlägsen marknad, oroade sig chefen Benjamin Fourmon innan avtalet var klart. Han förutspådde "katastrof" om handelshinder skulle resas.

Men nu är det lugnt. Julens tullfria avtal säkrade nyårsskålen, och många andra skålar. För dem som har råd. Eller som skålar ändå.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Kimitoön har något för alla

Mer läsning