Efter Aktias besked: 97-årige Nils Kullberg överväger att byta bank

Esbobor, bland dem 97-årige Nils Kullberg, protesterar mot nedläggningen av Aktiakontoret i Esbo centrum. Christina Gestrin (SFP) som representerar en av bankens stora ägare, säger att nedläggningen är en följd av utvecklingen i bankvärlden. – Jag har medkänsla med den äldsta generationen, säger Gestrin.

Förra veckan meddelade Aktia att banken lägger ner tio kontor i Svenskfinland.

Protesterna mot kontorsnedläggningen lät inte vänta på sig. Per-Olof Ahokainen, 83, var en av dem som på måndagen samlades utanför det nedläggningshotade Aktiakontoret i Esbo centrum vid Kamrervägen 5.

I sitt tal till de tjugo demonstranterna och den lokala Aktialedningen säger han:

– Inne på kontoret kan vi läsa följande text: "Aktia ser en människa i varje kund". Efter förra veckans nedläggningsbesked kan vi lägga till "men de vill inte se oss".

– Det är bara vinsten som gäller, säger Ahokainen.

Debatt vid kontoret. Ylva Almark och Ramona Ranki från Aktiakontoret lyssnade på demonstranterna som leddes av Per-Olof Ahokainen. Bild: Karl Vilhjálmsson

Ahokainen har anlänt till platsen i sällskap med Nils Kullberg, 97. Kullberg blev sparbankskund 1932 och skulle gärna fortsätta vara kund hos Aktia som är arvtagare till de två- och svenskspråkiga sparbankerna i Nyland.

Nedläggningsbeskedet kom som en otrevlig överraskning för Kullberg.

– Det är för djävligt. Jag har min dotter som kan hjälpa mig med bankärenden. Men här finns många som är över 80 och inte har någon som har möjlighet att hjälpa, säger Kullberg som funderar på att byta bank till S-banken där man får ta ut kontanter i S-Market.

Efter Per-Olof Ahokainens tal till demonstranterna är det försäljningschef Ramona Rankis tur att tala för Aktias del. Hon försäkrar att banken kommer att lyssna på varje enskild kund och skräddarsy den bästa lösningen för alla. Hon påminner om att Aktiakunder kan ta ut kontanter i K-butiker och i R-kiosker.

Efter nedläggningen av kontoren i Esbo centrum och Esboviken återstår ett Aktiakontor i Esbo (Hagalund) och ett i Grankulla.

Besvikna kunder. Cirka tjugo personer hade kommit till demonstrationen i köpcentret på kort varsel. Bild: Karl Vilhjálmsson

Storägare: Inte katastrof

För en utomstående kan det verka att Christina Gestrin, styrelseordförande för Aktiastiftelsen i Esbo-Grankulla och gruppordförande för SFP i Esbo stadsfullmäktige, har hamnat i en besvärlig sits.

Stiftelsen som Gestrin leder har som mål "att främja sparandet och stödja hembygden samt vårda sparbanksrörelsens traditioner i Esbo och Grankulla". Det gör stiftelsen genom att dela ut stipendier till lokala organisationer och projekt. I fjol delade stiftelsen ut hela en miljon euro.

Kärninnehavet i stiftelsens placeringsportfölj på 33 miljoner euro är de Aktia-aktier som stiftelsen fick när sparbanken Aktia blev ett sparbanksaktiebolag 1993.

Avkastningen för Aktiastiftelsen, som är elfte största ägare i banken, hänger på att värdet på Aktia-aktien stiger och att banken ständigt ser över sin verksamhet.

Denna gång ledde omstruktureringen av verksamheten till att Aktiakontor i Esboviken och Esbo centrum läggs ner, något som känns svårt att förena med stiftelsens ändamål att "vårda sparbanksrörelsens traditioner i Esbo".

Christina Gestrin förstår balansgången med att vara storägare i banken (med drygt fem procent av rösterna) och samtidigt vårdare av den lokala välfärden, men ser det inte som en omöjlig ekvation.

– Jag ser inte nedläggningen som en stor katastrof. Aktia förblir en lokal bank med kontor i både Esbo och Grankulla. Men jag har medkänsla med den äldsta generationen som har svårt att sköta sina bankärenden digitalt, säger Christina Gestrin.

Gestrin ser nedläggningen av kontoren som en naturlig följd av ett förändrat kundbeteende och en stor konkurrens bland bankerna. Allt fler sköter sina ärenden digitalt och konkurrensen driver bankerna att skära ned i alla kostnader.

Med själva beslutet har Aktiastiftelsen i Esbo-Grankulla inte haft något att göra.

– Vi har inte alls behandlat frågan i stiftelsen. Vi är förstås inte alls inkopplade i det operativa utan är helt fristående, säger Gestrin.

Tidigare har de lokala Aktiastiftelserna, som sammantaget är största ägare i banken, agerat via bankens förvaltningsråd, som nu är nedlagt. Bankvärlden med en allt mer omfattande reglering komplicerade arbetet i förvaltningsrådet till den grad att det lades ned. Nu ska de största ägarna samlas i en delegation utan formell uppgift i banken.

Djävligt. 97-årige Nils Kullberg sitter i rullstol efter att en gammal skada från kriget gjort sig påmind. Han överväger att byta bank på grund av kontorsnedläggningen. Bild: Karl Vilhjálmsson

Sparbanksrörelsens död?

Vid Aktiakontoret i Esbo centrum kan den påläste eller ålderstigne känna av den lokala bankhistoriens vingslag.

När Esbo sparbank grundades 1875 var Esbo ett jordbrukarsamhälle och fortsatte att vara det långt in på 1900-talet. Kontoret fanns länge några stenkast från det nuvarande kontoret i Esbo centrum.

När Esbo sparbank gick upp i Helsingfors sparbank 1979 hade Esbo varit stad i bara sju år. När de nyländska sparbankerna gick ihop i början av 1990-talet hade finansvärlden öppnats upp och kraschat en gång. Tjugofem år senare återstår en börsnoterad bank som inte skiljer sig särskilt mycket från övriga banker. Ungefär lika länge har Aktiastiftelsen i Esbo-Grankulla fortsatt "vårda sparbanksrörelsens traditioner".

Finns något kvar av sparbanksrörelsen i Aktia?

– Jag tycker nog det. Aktia är fortfarande en lokal bank där man vet att man får service på svenska och finska. Aktia har en stark vilja att ge god service med kunden i centrum, säger Christina Gestrin.

Per-Olof Ahokainen är inte övertygad om Aktias servicevilja i sitt tal under demonstrationen.

– För att generera mer vinst för kapitalets ägare har redan tillräckligt uttagits av oss i form av sämre betjäning och höjda avgifter. Beslutet att dra in tjänsterna är både orättvist och omoraliskt. Vi protesterar.

Fakta

Sparbanksrörelsen som gick upp i rök

Sparbanksrörelsen landade i Finland i början av 1800-talet. Den hade förebilder i Tyskland och England. Målgruppen för bankerna var vanliga kunder som inte hade särskilt mycket sparkapital. Bankerna betonade förutom individuell välfärd också det lokala samhällets välfärd.

Finlands första sparbank grundades i Åbo 1823 på initiativ av apotekaren och industrimannen John Julin. Helsingfors sparbank grundades 1826.

Med tiden grundades sparbanker i så gott som varje kommun. Tenala Sparbank som grundades 1847 var Finlands första landsortssparbank.

Under andra hälften av 1900-talet började sammanslagningen av sparbankerna. Esbo sparbank som hade grundats 1875 slogs ihop med Helsingfors sparbank 1979.

Grunden till dagens Aktia lades 1991 då Aktia Sparbank grundades genom en sammanslagning av åtta sparbanker i Nyland. Ett par år senare blev företagsformen aktiesparbank. Aktia noteras sedan 2009 på Nasdaq OMX Helsinki.

Aktia lägger ner tio kontor i Svenskfinland under 2017. I Helsingforsregionen läggs kontoren i Esbo centrum, Esboviken, Gamlas och Östra centrum ner.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33