Kolumn: Ett slag mot en stat

Tänk dig att det finns ett land med en president som förlorar omval. Tänk dig att presidenten vägrar acceptera resultatet. Tänk dig att presidenten uppmanar sina anhängare att samlas i nationens huvudstad. Tänk dig att han förkunnar att valresultatet är ogiltigt och uppmanar sina anhängare att bege sig till parlamentet för att förhindra valresultatet från att träda i kraft. Tänk dig att anhängarna med våld bryter sig in i parlamentet och avbryter den demokratiska processen. Hur skulle du med ett ord beskriva händelseförloppet?
Angreppet på den demokratiska processen i Förenta staterna, frammanat av Donald Trump, kulminerade i öppet våld den 6 januari 2021. Ofta går händelseförloppet under benämningen ”stormningen av Kapitolium” i medierna. Jag har själv använt termen. Den är både bekant och beskrivande. Men frågan är ifall termen även förringar händelseförloppet. För de som kan sin historia kan benämningen lätt föra tankarna till franska revolutionen och stormningen av Bastiljen. Fortfarande firas Bastiljdagen den 14 juli som landets nationaldag. Stormningen av Bastiljen symboliserar folkligt motstånd mot förtryck. Stormningen av Kapitolium symboliserar det motsatta: förtryck av folkets vilja. Folket valde att ersätta presidenten men han och hans anhängare vägrade att acceptera folkets vilja.
Kärt barn har många namn brukar man säga och dessvärre är försök att med våld eller påtryckning kringgå folkets vilja inte ovanligt i världshistorien. Ordet statskupp har vi fått från franskans coup d’État, ett slag mot en stat. Varianten putsch har vi från tyskan medan spanskan gett oss pronunciamiento och cuartelazo. Framgång kan även forma ordval, Gustav III:s statskupp i Sverige år 1772 kallas till exempel ofta revolution. Ordet statskupp kännetecknas i dag främst av moderna exempel. När vi talar om statskupp ser vi ofta framför oss en junta som med hjälp av militären tar över makten. Denna bild är formad av statskupper i Sydamerika (t.ex. Argentina och Brasilien), Afrika (t.ex. Nigeria och Uganda) och Asien (t.ex. Laos och Thailand) under senare hälften av 1900-talet. Även i dag följer statskupper ibland samma mönster: under de senaste två åren har militären fängslat och avsatt presidenterna i Mali, Guinea och Burkina Faso. Men samtidigt har en annan form av statskupp blivit allt vanligare.
Verktygen är inte längre militära utan politiska. I dag strävar man ofta efter att utnyttja den demokratiska eller åtminstone juridiska processen för att ge sken av att det inte alls handlar om en kupp. Å ena sidan tar statskupper i dag allt oftare formen av ”constitutional hardball”. Begreppet syftar på hur politiska aktörer för egen vinst missbrukar eller tänjer på lagar på sätt som bryter mot normer och demokratiskt förfarande. Å andra sidan handlar statskupper i dag ofta om så kallade självkupper (från spanskans autogolpe). Alltså försök av den sittande politiska ledningen, som kommit till makten legitimt, att vinna mera makt och garantera fortsatt styre oberoende av folkets vilja.
I dag är det alltså allt svårare att känna igen kuppförsök. Ändå var det uppenbart för de som följde händelseförloppet i Förenta staterna efter presidentvalet 2020 att Trump strävade efter ett illegitimt maktövertagande. Detta har även kommissionen som i representanthuset utreder angreppet den sjätte januari (se Juri von Bonsdorff i HBL 24.7.2022) gjort klart. Bennie Thompson, ordförande i kommissionen, beskrev tidigare i sommar den sjätte januari som ”kulminationspunkten i ett försök till en statskupp”. Med tanke på den överhängande risken för flera försök under kommande år är det dags att vi lär oss känna igen en modern statskupp och vågar benämna den därefter.
Med tanke på den överhängande risken för flera försök under kommande år är det dags att vi lär oss känna igen en modern statskupp och vågar benämna den därefter.

ANDRA LÄSER