Anna Rotkirch: Vårt demografiska dilemma är värre än EU:s, paradoxalt nog för att vi redan har det ganska bra

Kimito i midsommartider lämnar inget övrigt att önska. Grönska, vänlighet, vita nätter och närbutik. Kafélivet sträcker sig från väldigt lokala till snofsigt internationella ställen. Övergivna kalkbrott bjuder på exotiska små sjöar för dem som inte vågar sig ut på öppna havet.
Hit lockas många pensionärer redan nu. Allt eftersom Finlands temperaturer fortsätter klättra mot dem i dagens Ungern – en nivå som klimatuppvärmningen verkar ta oss till kring mitten av seklet, enligt experterna – borde globala avkrokar som dessa fortsätta öka i attraktion. Ren luft, utrymme, fungerande närdemokrati. Vad kunde vara bättre?
Men just nu är läget ett annat, och krisande. Öns befolkning har minskat med en femtedel de senaste trettio åren, och åldrats: i dag har var tredje invånare på Kimitoön fyllt 65. Kommunen har därmed svårt att hitta vårdare till äldreomsorgen. Situationen var inte enkel tidigare heller, nu innebär höjda vårdarkvotet att många fler borde rekryteras. Var ska de tas? Vem löser det demografiska dilemmat?
Kommunernas hopp står till social-och hälsovårdsreformen. Varför välfärdsregionerna skulle bli bättre på att hitta rätt människor för jobb som kräver lämplig utbildning, dräglig lön och lust att flytta är svårt att säga. I synnerhet som antalet åldringar ökar så snabbt. I dag har 158 000 finländare fyllt 85 år, men 2035 är det redan 298 000 människor, enligt Statistikcentralen. Hur aktivt och friskt vi än åldras innebär fler människor i mycket hög ålder med säkerhet fler personer som behöver intensiv vård. Och samtidigt förutsätts även antalet vårdare per patient öka kraftigt, med upp till 40 procent.
En positiv lösning som erbjudits är att samtidigt som Europa åldras blir européerna allt högre utbildade och produktivare. Demografen Wolfgang Lutz – som apropå älskar att tillbringa sina somrar i den finländska skärgården – har beräknat hur EU:s arbetskraft kan klara sig trots en åldrande befolkning. Ifall hela EU arbetade lika mycket och länge och med lika hög utbildningsnivå som i dagens Sverige, menar Lutz, skulle arbetskraftens produktivitet hållas lika hög som i dag. Detta kommer sig i synnerhet av att svenska kvinnor jobbar mera än europeiskor i genomsnitt.
Men då vi nyligen gjorde samma analys för Finland såg framtiden dystrare ut. En färsk artikel i Finnish Yearbook of Population Research presenterar olika scenarion för den finländska arbetskraften och dess produktivitet. Vårt demografiska dilemma är värre än EU:s, paradoxalt nog för att vi redan har det ganska bra. Bland annat jobbar våra kvinnor redan mycket. (I våras gick de finländska kvinnornas sysselsättning till och med för första gången om männens!)
Visst, i synnerhet männens utbildning kunde förbättras. Där hela EU borde bli som Sverige borde finländska män bli som finländska kvinnor. Det skulle förmildra, men ändå inte upphäva de negativa följderna av en åldrande befolkning på vår ekonomi.
Högre produktivitet löser inte heller äldreomsorgens utmaningar. Det är ju mänsklig närvaro och äkta vård vi behöver, och har rätt till, i slutet av livet.

Jag har en vän som en gång i tiden drabbades av en mystisk krämpa, trots att alla värden låg i topp. ”Hur kan någon så frisk vara så sjuk?!”, förundrade sig läkaren. Samma passar in på Finland i dag, och i synnerhet de små kommunerna: så mycket är fantastiskt, medan så många frågor ter sig närmast olösliga.
EU funderar på en ny ”demographic deal” för att motverka skadliga trender och nära de positiva. Kanske vi behöver något liknande: inte enskilda välmenande men ogenomförbara beslut, utan en större förståelse för positiva spiraler. Vi behöver inte bara immigranter, babyn, aktiva pensionärer, en kunnigare arbetskraft, och färre regionala skillnader, utan hela köret.
För i ett längre perspektiv har vi ju så gott som alla trumfkort på handen. Ett litet gott tecken är hur att nedåtgående befolkningstrenden vände på Kimitoön förra året: invånarantalet ökade med hela fem personer.

ANDRA LÄSER