Mörö mot en bättre morgondag

Den soliga fredagsförmiddagen bjöd på ett glatt återseende då Oskari Mörö ställde sig i startblocken. Att sluttiden på 400 meter slätt blev nästan den samma som Mörös rekord på det häckprydda banvarvet störde inte.

Esbo IF:s Oskari Mörö är tillbaka på tävlingsbanan.
Sju lopp på tre år. Det är finska rekordmannen och tvåfaldiga EM-finalisten Oskari Mörös saldo på huvudsträckan 400 meter häck. Senast Esbo IF-löparen genomförde ett häcklopp var i juni i fjol.
Efter det hade han endast tävlat en gång då han löpte 200 meter i en fasansfull motvind i en liten tävling i Lahtis. Tävling nummer två på de senaste dryga tretton månaderna var försöksheatet på 400 meter slätt i Kalevaspelen. Mörö slängde sig över mållinjen som fjärde man och missade finalen med en tid på 48,98.
Men det var en leende Mörö som satte sig ner på centralplanen i Joensuu.
– Det är kul att vara på banan även om man vet att man inte är i form. Jag känner att jag behöver få mer tävlingsstarter. Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig, men något i den här stilen skulle jag ha gissat. En tid lite under mitt häckrekord, säger Mörö vars nationsrekord från försöksheatet i OS i Rio skrivs 49,04.
Mörös skadehistoria är dyster läsning. Efter OS-säsongen blev det ett 2017 utan tider under 50 sekunder och sommaren 2018 löpte han endast två lopp. 2019 var en ljusglimt i mörkret då han återigen fann toppformen och löpte 49,47.
Sedan kom skadeproblemen som kulminerade i en höft- och knäoperation förra säsongen.
– Höften kämpar jag fortfarande med. Jag försökte löpa häck men det ledde till bakslag så vi lämnade bort häckträningen. Att jag valde att tävla här kom lite överraskande. Men allt är okej, nu vill jag bara få fler tävlingsstarter under slutet av säsongen. Det skulle betyda mycket.

"I sådana här stora rehabiliteringsprocesser är det viktigt att hålla huvudet kallt"

29-åriga Mörös internationella höjdpunkt var fjärdeplatsen i EM-finalen i Amsterdam 2016. Efter OS senare samma höst har han inte kunnat delta i ett stort mästerskap.
Mörö sticker inte under stol med att de massiva skadeproblemen varit en tung mental prövning.
– Jag tycker ändå jag orkat ganska bra. I sådana här stora rehabiliteringsprocesser är det viktigt att hålla huvudet kallt.
Mörö berättar att han fått trycka ner huvudet i den metaforiska isvattentunnan mer än vad han gjort med höften och knäet.
– Huvudet vill tillbaka ut på banan men man kan inte skynda den fysiologiska biten med några magiska trick. Jag har gjort allt så bra som jag kan och bara hoppats att jag får tävla i år. Resultatet är som det är, men till syvende och sist är det för tävlandet som man håller på med idrotten. Det är förstås synd att jag inte kom till final men i ärlighetens namn hade jag haft svårt att kämpa om medalj. Jag måste ställa mig in på att tiden förbättras under resten av säsongen.
Man märker att Mörö verkligen är glad över att vara på plats i Kalevaspelen.
– Jag har märkt att det lockar fram ett litet leende då man är frisk och kommer i mål. För visst har det varit motigt. Nu vill jag inte tänka på några målsättningstider utan bara få tävla, säger han.
Häckträningen tar han upp efter tävlingssäsongen bara höften håller.
– Nästa sommar vill jag vara på internationell nivå. Det är mitt mål. Mot en bättre morgondag, säger Mörö.

ANDRA LÄSER