Efter en intensiv debatt har österrikaren Peter Handke nu tagit emot sitt Nobelpris. Under hösten har jag läst åtminstone 30 vägande inlägg om hans göranden och låtanden i Jugoslavienkrigens efterdyningar, men är fortfarande mer ambivalent än jag skulle vilja vara.
När blir en problematisk författare alltför problematisk? Och hur ska förseelser på ett område vägas mot förtjänster på ett annat? Jag skulle vilja komma undan frågorna genom att säga att Handke är som Schrödingers katt, både död och levande, men det är nog ärligare att säga att debatten handlar om att dra ett streck på en gråskala mellan det diskvalificerande och det tolerabla. Ingen kräver att författaren ska vara ett helgon, alla kan tänka sig djävulskap som ingen litteratur i världen kan övertrumfa.
Själva debatten har ändå varit upplysande. Här är fem reflektioner.
ANDRA LÄSER
Tv-recensioner
Recension: “Jag vill knappt ha barn längre” – ny dokumentär skildrar svenska influeraren Bianca Ingrossos liv
04.06.2023 15:08


Konsument
Pernod Ricard backar, Marabouägaren tiger – ”Kunderna röstar med fötterna då företag agerar oetiskt”
04.06.2023 14:34

Helsingfors
”Fruktansvärt” – träd vid rysk-ortodox kyrka vandaliserade med Z-symboler
04.06.2023 15:37

Åland
Böter för passagerare i bakluckan – fredagsnatten bjöd på udda händelser för polisen på Åland
04.06.2023 11:53
