Årets finlandssvenska böcker för barn samsas i trösterik tidning

Det enda positiva med att barn- och ungdomslitteratur så ofta fått kämpa i motvind för att tas på allvar som ”riktig” litteratur är den kampanda och sammanhållning som den trängda utgångspunkten fostrat.

Ett resultat av det sistnämnda är det ambitiösa gratismagasinet MERA, som i år ges ut för femte gången av FIBUL rf, som består av författare och illustratörer av barn och ungdomslitteratur på svenska i Finland. Redaktör är Nadja Andersson.

Årets nummer har trösteböcker som tema. Maria Turtschaninoff minns hur omläsning av Muminpappans memoarer gav större tröst i nattens mörker i hennes barndom än vad mobiltelefonen någonsin kan ge en som vuxen. Henrika Andersson skriver om att läsa högt för barn på sjukhus, och Lina Daouk-Öyry berättar i en intervju hur läsningen av seriealbum i barndomens Libanon har inspirerat hennes arbete som politisk aktivist som vuxen.

I Sanna Sofia Vuoris intervju får en 4-åring som vill kallas isbjörn själv komma till tals, och berätta om hur böcker kan trösta:

”Om liksom allt far bort, kan man ännu ha böcker och då är de trösteböcker. Om man har lämnat sitt hem, så har man ännu dem.”

Största delen av numret ägnas åt presentationer av och miniintervjuer om årets finlandssvenska barn- och ungdomsböcker. Både bild- och innehållsmässigt är det en färgsprakande kavalkad av de vidunderligt stora världar som den finlandssvenska litteraturen öppnar för små läsare.

Det finns böcker om döden, om hästar, om valar, om tonårsfester, om kompisar, om myror, om farmödrar, om mysterier, om skolvägran, om fantasiöar och mycket mer.

MERA är inte litteraturkritik, böckerna presenteras på sina egna villkor och formatet gränsar till reklam, men att FIBUL (med stöd av Svenska kulturfonden) årligen gör en sådan här barn- och ungdomslitteraturöversikt har ett kulturbärande värde som tål lyftas fram.