Alla EU-länder måste överväga frihetszoner för hbtqi-personer

Låt oss gå i bräschen för hbtqi-personers fri- och rättigheter internationellt och med beslutsamhet göra det som är rätt.

Internationella dagen mot homofobi, transfobi, bifobi och interfobi som infaller i dag markerar att det är 31 år sedan världshälsoorganisationen WHO slutade klassificera homosexualitet som en psykisk störning. Denna historiska milstolpe har uppmärksammats de senaste 17 åren för att rikta blickarna mot hbtqi-personers svåra situation och för att verka för jämlikhet för alla.
Trots de senaste årtiondenas framsteg gäller jämlikheten fortfarande inte alltid för hbtqi-personer, vilket framgår både av en undersökning från EU:s byrå för grundläggande rättigheter om hbtqi-personer och av organisationen ILGA-Europes regnbågskarta.
Det som är än mer oroande är att bakåtsträvande metoder, till exempel de så kallade hbt-fria zonerna och inskränkningar av transpersoners rättigheter, har vunnit mark i vissa av EU:s medlemsländer, där hbtqi-personers hela existens ifrågasätts.
Fler och fler européer anser att jämlikhet också ska gälla för hbtqi-personer, men den hårda sanningen är att ingen plats i Europa är trygg. Situationen är fortfarande svår med mobbning i skolan och diskriminering på arbetsplatsen, med hat på nätet och våld på gatorna, och det gäller särskilt för dem som är lättare att känna igen som hbtqi-personer.
I Belgien knivdödades 42-årige David Polfiet den 6 mars i år efter att han lurats till en träff via en dejtingapp för homosexuella.
Detta brutala mord är inte en isolerad incident. Det visar snarare hur långt homofobin kan gå om ingen agerar mot den. Det ingår i en lång rad mord och mordförsök på hbtqi-personer av inget annat skäl än att de är sig själva.
Politikerna måste agera snabbt, särskilt när liv är i fara.
Därför har kommissionen lagt fram en jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer för perioden 2020–2025. Jämlikhetsstrategin syftar till att få hatbrott och hatpropaganda upptagna på listan över gränsöverskridande brottslighet (så kallade ”eurobrott”).
Därför uppmanar vi också alla medlemsländer att inrätta nationella jämlikhetsstrategier för hbtqi-personer som komplement till och förstärkning av EU:s insatser, särskilt på de områden där EU har begränsade befogenheter, såsom hälso- och sjukvård och utbildning.
Förra månaden utropade Europaparlamentet med absolut majoritet EU till en frihetszon för hbtqi-personer. Även om denna omröstning i huvudsak var symbolisk, utgjorde den ett viktigt ställningstagande vid en tidpunkt då hbtqi-personers rättigheter ifrågasätts.
På dagen för omröstningen i Europaparlamentet twittrade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen: ”Att vara sig själv är ingen ideologi. Det är ens identitet. Den kan ingen ta ifrån en.” Även flera andra EU-kommissionärer har uttalat sig på liknande sätt till förmån för denna sak. De har tydligt visat att hbtqi-personers rättigheter inte är något som är förhandlingsbart för kommissionen. Hbtqi-personers rättigheter måste upprätthållas nationellt och internationellt. Att backa eller att stå och stampa på samma ställe duger inte.
Vi måste göra det som är moraliskt riktigt, upprätthålla internationell och europeisk rätt och till och med gå längre än så och därigenom säkra respekten för allas frihet att leva ut sin egen sexualitet och sin egen könsidentitet.
För att uppnå de önskade resultaten måste vi vara djärvare än vi hittills varit. Jag uppmanar därför alla regeringar samt regionala och lokala myndigheter i EU:s medlemsländer att överväga att själva inrätta frihetszoner för hbtqi-personer. I denna process uppmanar jag dem att i dialog med hbtqi-civilsamhället reflektera över vad som återstår att göra och fortsätta att verka för nödvändiga förändringar.
EU-kommissionen kommer även fortsättningsvis att underlätta utbyte av bästa praxis på detta område mellan medlemsländerna.
För andra året i rad kommer prideparaderna sannolikt att ställas in i många europeiska städer. Den därav följande bristen på synlighet och förlusten av intäkter, som används för att bilda opinion och skapa gemenskap, kan stå hbtqi-personerna dyrt, såvida vi inte hittar nya sätt att synliggöra och erkänna denna väsentliga del av vår befolkning.
Låt oss gå i bräschen för hbtqi-personers fri- och rättigheter internationellt och med beslutsamhet göra det som är rätt. Låt oss följa i Europaparlamentets spår och konkretisera vad en frihetszon för hbtqi-personer är för något.

Helena Dalli,

EU-kommissionär med ansvar för jämlikhet

ANDRA LÄSER