Insändare: Windfall-skatten är godtycklig

Regeringen överlät en proposition till riksdagen om den så kallade windfall-skatten strax före nyår. Då elprisen varit exceptionellt höga på grund av den europeiska elbristen, anser staten sig ha rätt att ta hand om elbolagens vinster. Med de övertagna medlen vill staten stödja elkunder vars kostnader kraftigt har stigit. Logiken är klar och ändamålet gott. Problemet är att förslaget är grovt orättvist och drabbar främst kommunerna.

Enligt förslaget tar staten ut en extra skatt på 30 procent av elbolagens resultat som överskrider 10 procents avkastning på det egna kapitalet. Dessvärre har man inte gjort någon större ansträngning för att kolla vad en normal avkastning är. Notera gärna skillnaden mellan ”normal”, ”hög” och ”överstor”. Bolagen kommer att beskattas väldigt olika, beroende på hurdan kapitalstruktur de råkar ha. Detta trots att de kan förtjäna lika mycket mätt i euro.

En snabb koll bland ett halvt dussin större kommunägda energibolag ger vid handen, att det varit rätt vanligt med en 10-20 procents avkastning på det egna kapitalet. Jag har tytt mig till moderbolagens nyckeltal, vilket kan avvika från elproduktionens. Jag bedömer ändå att skillnaden inte är betydande. Således skulle staten redan under de senaste åren med normala elpriser ha övertagit en stor del av elbolagens vinster. Det här låter inte rimligt.

Internationell praxis inom reglering av avkastning beaktar bolagens kapitalstruktur, det vill säga andelen eget och andelen främmande kapital. En del länder har definierat dessa på förhand, till exempel 30/70 eller 50/50 (eget/främmande). Bland de kommunalägda bolagen jag kollade upp hittade jag allting mellan 9/91 och 73/27. Om bolagen vore lika stora, med en balans på säg 600 miljoner euro och resultatet även vore lika, till exempel 40 miljoner euro, skulle A:s avkastning på det egna kapitalet vara 74 procent, medan B är nere i 9 procent. A betalar då tio miljoner euro mera i skatt än B. Efter normal företagsskatt blir A:s totala skatteprocent 46 procent, nästan två och en halv gånger större än B:s.

Exemplet belyser med fruktansvärd tydlighet hur illa beredd windfalllagen är, alla goda ändamål till trots. Beskattning skall vara förutsägbar och rättvis. Den som förlorar är kommunerna, som äger en stor del av våra energibolag. Det tycks vara meningen att göra en inkomstöverflyttning från kommunerna till staten. De kommuner som hade tänkt kompensera sina förhöjda energikostnader med intäkter från sitt energibolag får nu planera om. Det är väl bara att sänka på värmen i daghemmen och stänga idrottsanläggningarna då staten skall ha sitt.

Kristian Rehnström, Vanda