OSLO Vädrets makter är inte helt på Miljøpartiet de Grønnes sida när partiet ordnar "Fest för framtiden" med tal, musik, morotssoppsservering och verkstad för barnen. Men tidvis visar sig solen här i hipsterstadsdelen Grünerløkka – och också i väljarstöd ser det ljust ut för det norska miljöpartiet.
I snart trettio år har partiet funnits, men först i dagens Stortingsval kan det få in en grupp parlamentariker.
I opinionsmätningarna är miljöpartiet nämligen nära den så kallade spärrgränsen på 4 procent. Kommer partiet över den ökar ledamöterna från bara en till sju. Än viktigare: det kan komma "på vippen", det vill säga i vågmästarroll när regering ska bildas.
Det har lett till att partiets huvudfråga har blivit ett tema i hela valkampen, menar Une Bastholm som är huvudkandidat i Oslo och också en av partiets två talespersoner – Miljøpartiet de Grønne har ingen ordförande.
Och kravet, det är att Norge direkt ska stoppa sitt letande efter nya olje- och gasfyndigheter. Inom femton år ska dessutom hela oljenäringen fasas ut enligt partiprogrammet.
– De andra har blivit konfronterade med de Grønnes politik: kan ni stödja det här? Det har aldrig hänt förut, säger hon till HBL.
Blå planet. Maren Korbøl och sonen Jonas intresserar sig för jättebadbollen målad som ett jordklot. De råkar på Miljøpartiet de Grønnes tillställning av en slump, men Korbøl säger att hon kan sympatisera med partiets politik. – Oljan gör att vi har den rikedom vi har i Norge, men på sikt kan vi hitta annat att leva på.
Självförnekelse
Politiken är kontroversiell i ett oljeland som Norge, det erkänner Une Bastholm utan invändningar. Samtidigt säger hon att något håller på att hända.
– Oljan är ju på ett sätt vår atomkraft. I Norge sker nu det som skedde i Sverige, att vi plötsligt måste sticka hål på en bubbla som man inte har haft lust att prata om.
Också andra mindre partier är emot att nya fält öppnas – diskussionen gäller framför allt fyndigheter utanför Lofoten. Men i Stortinget är en majoritet för letande och ännu fler är skeptiska till en utfasning.
De två möjliga statsministerpartierna, Arbeiderpartiet och Høyre, har bestämt avvisat regeringssamarbete med Miljøpartiet de Grønne på grund av partiets oljepolitik, liksom också Fremskrittspartiet och Senterpartiet.
I den sista partiledardebatten på fredag kväll försvarade finansminister Siv Jensen norsk oljeexport med att den, som hon säger, ersätter förorenande kolkraft i Europa.
Ett annat argument mot en avveckling är förstås ekonomiskt. 50 000 personer sysselsätts direkt inom oljenäringen, hela 185 000 om man räknar med kringverksamheter. Oljepengarna har gjort Norge rikt.
Så hur ska Norge klara sig utan olja?
– Vi blir med tiden mer likt Finland, Sverige och Danmark, säger Une Bastholm.
Enligt henne gäller det att bredda sig och finna nya områden där Norge kan vara starkt.
Hon ser det som mer än enbart en klimatfråga. Om världens länder ska leva upp till Parisavtalet om att halvera utsläppen av växthusgaser kommer oljeförbrukningen att minska, och då är ett oljeberoende land som Norge utsatt. Att inte förbereda sig på en utfasning är självförnekelse, menar Bastholm.
Trots att de stora partierna har tagit avstånd från Miljøpartiet de Grønne räknar hon med att partiet ändå får inflytande. Det kan handla om att partiet stöder en minoritetsregerings budget – och då samtidigt får igenom något av sin politik.
Svårt få igenom. Geir Anderssen tycker att miljöpartiet fokuserar för ensidigt på miljöfrågor för hans smak. Han tycker inte att kravet att stoppa oljeutvinningen är realistiskt, eftersom de tre stora partierna blankt säger nej till det.
Små på gränsen
Det är mycket jämnt i årets Stortingsval. Det innebär att inte bara Miljøpartiet de Grønne utan också flera andra partier kan få stor betydelse för vem som ska bilda regering: konservativa Høyre eller socialdemokratiska Arbeiderpartiet.
Flera partier balanserar på 4-procentsgränsen, både på höger- och vänstersidan, och deras framgång eller misslyckande påverkar blockens storlek.
– Spärrgränsen kan bli valnattens thriller, förutspår Anders Todal Jenssen, professor i statsvetenskap vid Insitutet för sociologi och statsvetenskap.
För den sittande borgerliga regeringen blir det enligt honom svårt att överleva om stödpartiet Venstre hamnar under den. För utmanaren Arbeiderpartiet igen är miljöpartiet, Sosialistisk Venstreparti och Rødt viktiga – trots den olika synen på oljepolitiken.
I högerblocket kompliceras regeringsekvationen ytterligare av att varken Venstre eller det andra stödpartiet Kristelig Folkeparti vill se Fremskrittspartiet i regeringen, medan det högerpopulistiska partiet har sagt att det inte kan tänka sig att vara enbart ett stödparti utan kräver ministerposter.
Val i Norge i dag
Stortingsval hålls vart fjärde år i Norge. Ledamöterna är 169 och för regeringsmajoritet krävs 85 mandat.
Nuvarande regering leds av Erna Solberg från konservativa Høyre tillsammans med Fremskrittspartiet (det tredje största partiet), med stöd av Venstre och Kristelig Folkeparti.
Hon utmanas av Jonas Gahr Støre som efter fyra år i opposition vill att Arbeiderpartiet återtar regeringsmakten med Senterpartiet och tillsammans med, eller med stöd av, andra mindre partier åt vänster.
Norge har en spärrgräns på 4 procent. Kommer ett parti över den ökar antalet mandat betydligt.
Vallokalerna stänger i kväll klockan 22 finsk tid. Ett säkert resultat kan ändå dröja eftersom få röster avgör i årets val som ser ut att bli ovanligt jämnt. Dessutom ska valsedlarna räknas för hand åtminstone en gång, av rädsla för att datasystemet kan hackas.
Engagerar
Vad beror då framgången för flera mindre partier på, samtidigt som i synnerhet stora Arbeiderpartiet fått se sitt stöd vika?
Enligt Anders Todal Jenssen har Arbeiderpartiet och Høyre delvis sig själva att skylla.
– När de stora partierna blir tråkiga öppnar det för de mindre partierna.
Deras väljare är helt enkelt mer engagerade och de har kunnat profilera sig hårdare. De stora igen har i valrörelsen inte tagit sig an frågor som många upplever som aktuella. Hit hör till exempel klimatet, menar han.
Miljøpartiet de Grønnes oljeultimatum är enligt Todal Jenssen en "valkampsmässig framgång" men har menar att den definitiva ståndpunkten också isolerar partiet.
På festen i Oslo är tongången ändå optimistisk, och en populär artists framträdande får förbipasserande att stanna till – i ärlighetens namn mer än talet som föregick det.
Une Bastholm hoppar på sin cykel och åker vidare. Det är bråda dagar för en kandidat som högst troligt snart tar plats i Stortinget.
Sympatisör. Une Bastholm (t.v.) delar ut valmaterial till Anne-Lise Kolstad. – Jag är väldigt negativ till oljeborrning i norr, säger Kolstad. Bland folk vi möter på stan får Miljøpartiet de Grønne både ris och ros. I Oslo har partiet tagit plats i stadsstyrelsen och bland annat infört bilfritt centrum vilket alla inte uppskattar.
