Så försöker SFP trygga mandatet i Egentliga Finland – men så finns också Li-effekten

Nej, det är inte särskilt tacksamt att föra riksdagsvalskampanj i Finland i mars.

Ett råkallt regn faller över Dalsbruk, och vindpustar far i väg med kandidaternas broschyrer. Flygblad visserligen, fast de behöver spridas mer kontrollerat.

Men det är onsdagstorg och SFP i Kimitoön har bestämt sig för att vara på plats med kandidater som ställer upp i valkretsen.

Ordförande Ghita Edmark gör sitt bästa för att tillföra färg i grådasket genom att plocka fram nyckelpigsprydda gulröda paraplyer. De är av gammal modell men kommer nu väl till pass.

– De skulle få ändra på valtiderna, säger kandidaten Åsa Gustafsson.

– Men tänk om det var sol och en vanlig torgdag, säger Oscar Byman, också han SFP-kandidat, när han tittar ut över det folktomma torget.

Trots en del småironiska kommentarer uppvisar kandidaterna mer kämpaglöd än frustration. De har också ett gemensamt mål: att SFP ska behålla sitt enda riksdagsmandat i Egentliga Finlands valkrets.

– Det är ju ingen promenadseger. Egen lista betyder noll eller ett, säger kandidaten Gilla Granberg som också har jobbat som kontaktchef för SFP-kretsen i nio år.

När man ropar på vargen många gånger finns det alltid en risk för att varningarna förlorar trovärdighet. SFP har också tidigare talat om ödesval och att varje röst räknas.

Men det finns fog för det, även nu.

– SFP:s sits i den här valkretsen är hela tiden en ödesfråga: får man tillräckligt många röster? säger Siv Sandberg, forskare och universitetslektor i offentlig förvaltning vid Åbo Akademi.

Partiet räknar med att det behövs drygt 13 000 röster för att säkra mandatet. I det förra riksdagsvalet landade SFP på drygt 15 200 röster, vilket var snudd på rekord.

Men då var situationen annorlunda. SFP var för första gången på länge inte i valförbund med ett annat parti, utan skulle klara sig på egen hand. Den tidigare riksdagsledamoten kandiderade inte heller.

– Det var en hurja kamp, minns Gilla Granberg.

Den fick i gång väljarna.

Nu är upplägget ett annat, så en krismedvetenhet är enligt Sandberg på sin plats.

Kandidaterna ska utmana den sittande riksdagsledamoten som vill fortsätta, Sandra Bergqvist.

Förra gången var det jämnt i toppen, men nu ställer ingen annan av de fyra som fick mest röster upp. Sandberg beskriver också kandidatlistan 2019 som ”lite intressantare” än den på sjutton kandidater i år.

Som HBL har skrivit tidigare är Niklas Guseff en uttalad utmanare till Bergqvist. Hon fick 2 983 röster i riksdagsvalet, och han 2 153 i välfärdsområdesvalet.

Samtidigt påminner Siv Sandberg om att det handlar om två helt olika val som inte går att jämföra.

Kandidaterna på torget säger sig alla föra kampanj på allvar med sikte på inval. Som Gilla Granberg beskriver det: Ingen är med som utfyllnad, utan alla ger järnet.

– Den som har en röst mer än en annan kan bli invald, och det kan vara vem som helst.

Enligt forskaren Siv Sandberg är väljarbeteendet på Kimitoön och i Pargas lokalt, i synnerhet när det gäller SFP.

Oscar Byman har därmed en viss hemmaplansfavör denna regnruskiga marsdag. Samtidigt betonar han att han inte är enbart Kimitoöns kandidat, även om han är därifrån.

Åsa Gustafsson, bosatt i S:t Karins, uttrycker sig på ett liknande sätt.

– Jag har tänkt att vi måste se hela regionen, säger hon.

Hon ska vidare till Salutorget i Åbo för att stå vid partiets valstuga. Enligt henne är det viktigt att visa folk att det är val, och hon hoppas att även finskspråkiga ska hitta partiet. Byman ska också åka till Åbo för att delta i en valdebatt. Han har satsat en hel del på kampanj i sociala medier och menar att också finskspråkiga har hittat honom den vägen.

Men Åbo, ja. Där SFP enligt Siv Sandberg kan vara lugnt vad gäller Pargas och Kimitoön, med sin landsbygd och skärgård, säger hon att partiet med rätta kan vara nervöst över hur det ska gå i staden Åbo.

I det förra valet fick SFP 6 000 av sina röster från väljare i staden, men de kandidater som drog mest Åboröster ställer inte upp den här gången.

Nagubon Sandra Bergqvist klarade sig inte särskilt bra i Åbo, även om hon, enligt Sandberg, som riksdagsledamot nu har en fördel och kan visa på framgångar hon haft och också lyfter fram Åbo i sin kampanj.

Niklas Guseff, ursprungligen från Kimitoön, bor sedan några år i Åbo och har förts fram som en Åbokandidat, samtidigt som han betonar Kimitobakgrunden. Sandberg tror ändå att han kan ha svårare att nå dem i Åbo som inte är så insatta i politik.

– En klart profilerad Åbobo hade kanske varit ett enklare val för de osäkra SFP-väljarna.

Där tror hon att Vänsterförbundets ordförande Li Andersson kan vara ett alternativ för en del svenskspråkiga väljare.

I det förra valet var Li Andersson röstdrottning med över 24 500 röster. Li-effekten når också Dalsbruk. Vänsterförbundet kom tvåa med 28,1 procent av rösterna i det förra riksdagsvalet, efter SFP:s 33,5 procent.

Dalsbruk sticker ut. Ser man till hela Kimitoön fick SFP över 51 procent och VF fick 13,1 procent. Även i Pargas är SFP lika starkt.

Men Dalsbruk har sin egen historia. Redan 1686 uppfördes en masugn här. Esko Antikainen, aktiv lokalt sedan länge, pekar mot fabriksbyggnaden. 1975 arbetade det enligt honom så många som 1 260 personer med stålbearbetning i den.

– Tänk om jag den 3 januari 1971 när jag klev in för första gången skulle ha berättat för gubbarna att hela fabriken på 2000-talet kommer att vara full med segelbåtar. Det hade varit min sista dag på jobbet.

Det är snart elva år sedan FN Steel gick i konkurs. I dag inhyser byggnaden en marina, samägd av kommunen och företagare.

För några veckor sedan bjöd Antikainen och andra i Vänsterförbundets lokalavdelning, officiellt Dalsbruk svenska arbetarförening – Vänstern, in till Folkets hus med partiordföranden som gäst. Över femtio personer var på plats, och för Daniel Zilliacus som stod för serveringen blev det att breda till smörgåsar mitt i.

– Det är bra det då man ordnar en politisk tillställning, säger Tomy Wass, även han en lokal VF-profil.

Många som deltog var nya ansikten, säger han. Och enligt honom är det klart att det var Li Andersson som lockade.

– Definitivt, inte hade vi fått så mycket folk annars.

Esko Antikainen är tydligt nöjd med Andersson.

– Vi har sett i tv-debatter vem som håller sin linje.

Inför valet har de fyra VF-herrar som tar emot HBL fullt upp med att dela ut broschyrer och hänga upp plakat i hela Kimitoön.

– Och mig skickar de till alla höghus utan hiss, säger Daniel Zilliacus med en kärvänlig pik där han sänker medelåldern runt bordet.

Han är företagare, och driver tillsammans med några andra krog, grill och inkvarteringsverksamhet i Dalsbruk.

Somliga reagerar på partivalet, men Zilliacus ser inget märkvärdigt i det. Dessutom är det enligt honom ett faktum att den som vill flytta till orten, som han, eller unga som bor kvar ofta behöver fixa sin arbetsplats själv.

Fler jobb är något som de alla önskar.

– Nedskärningar, hälsovården, socialvården i stort, listar Tomy Wass som övriga viktiga valteman.

Han beklagar sig över att det, enligt honom, finns bara en läkare i hela kommunen Kimitoön.

Samma faktum tar Ulla Granroth upp när hon närmar sig ett annat parti. Hon tar en sväng via SFP-ståndet och hälsar på Gilla Granberg som hon känner sedan tidigare.

Sjukvården fungerar inte, menar hon. Närmaste läkare finns i Kimito, 25 kilometer bort, vilket lätt kan bli besvärligt.

Där, i Kimito kyrkby finns också Villa Lande, ett kulturcentrum med bland annat bibliotek där förhandsröstningen sker.

– Jag har riktigt väntat på att få rösta, säger Helen Kajander som röstar redan första dagen.

Viktiga frågor för henne är djurrätt och naturskydd, och en kandidat för De Gröna fick hennes röst.

– För mig kommer inte SFP på fråga, jag har en helt annan syn på pälsdjur.

Rabbe och Gun-Maj Heikkilä säger att språket, svenskan, är allra viktigast för dem men också de svaga i samhället: barnen, gamla, de sjuka.

– Sedan är det en annan sak var man tar pengarna ifrån, säger Rabbe Heikkilä, som betonar att han inte har någon partibok och därmed kan röra sig fritt.

Christoffer Holmström säger däremot att han alltid har röstat på SFP.

– Man vet ofta att de tänker mycket på skärgården överlag.

Nu har han skrivit Oscar Bymans nummer på valsedeln eftersom han känner honom sedan tidigare.

– Det är viktigt att den jag röstar på har en bakgrund på ön och känner till behoven här.

Ser vi till Egentliga Finlands valkrets hoppas Samlingspartiet på att gå om Sannfinländarna som med liten marginal blev störst mätt i andel röster i förra riksdagsvalet.

Siv Sandberg beskriver Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo som en typisk Åbobo med ett starkt stöd i staden. Frågan är vem som kommer att ärva Ilkka Kanervas röster, riksdagsledamoten som dog i fjol.

Hur det går för Sannfinländarna beror enligt henne i hög grad på vad som sker den sista tiden föra valet.

Centerns Annika Saarikko är den tredje partiledaren som ställer upp i kretsen. Enligt opinionsmätningarna är partiet på väg att backa och Sandberg tänker sig att Saarikko kanske inte kommer att lägga så mycket tid på Egentliga Finland, utan visar sig på platser som är viktigare för partiet.

Socialdemokraterna har en rätt stabil position i Egentliga Finland.

– Men det är samma utmaning som alla SDP-kretsar har. Sanna Marin är jättepopulär och många vill se henne som statsminister men kan inte rösta på henne. Frågan är om de hittar en kandidat att rösta på.

De Gröna har enligt Sandberg inte så starka tvåspråkiga kandidater den här gången, vilket kan påverka svenskspråkiga väljares intresse negativt.

Vi avslutar med ett besök på Åbo Akademi. Bland andra SFP:s partisekreterare Fredrik Guseff har lyft fram ÅA som en viktig väljarbas.

I ASA-huset finns de som läser juridik, ekonomi eller samhällsvetenskaper. En grupp på fyra personer har en tentamen i redovisning framför sig.

För Jenny Enkvist, Victoria von Hertzen, Filip Rönnblad och Max Lydman är det självklart att rösta, och för flera av dem lika entydigt på vilket parti: SFP.

– När man är finlandssvensk och vet att de är för att hålla finlandssvenskan kvar, säger Enkvist.

För Lydman är det ändå inte hugget i sten. För honom är den ekonomiska politiken central.

– Skuldsättningen är en viktig fråga.

– Det är en balansakt. Du vill inte ha en för stor skuld, men inte ta bort det som gör Finland bra, fortsätter Rönnblad.

I biblioteket i Arken skriver Jenny Kareinen på en inlärningsdagbok i psykologi. Hon är från Sibbo och har flyttat till Åbo så sent som i höstas.

– Jag håller på att försöka ta reda på vem som kandiderar här och vilka tankar de har.

Hon säger att hon sannolikt kommer att utgå från kandidat, inte parti.

– Med tanke på mitt framtida yrke inom vårdbranschen är det viktigt att veta vilka beslut som fattas som inverkar på arbetsbilden och hur människor har möjlighet att få service.