OPERA
Pietro Mascagni: Cavalleria rusticana.
I rollerna: Niina Keitel, Eduardo Aladren, Jorge Lagunas, Johanna Lehesvuori & Merle Silmato.
Ruggiero Leocavallo: Pajazzo.
I rollerna Mika Pohjonen, Marjukka Tepponen, Jorge Lagunes, Johannes Vatjus & Simon Mechlinski.
Operaorkestern, dir Hannu Lintu. Regi Damiano Michieletto, nyregi Eleonora Gravagnola och Kim Amberla, scenografi Paolo Fantin, kostym Carla Teti & ljus Alessandro Carletti.
Produktion Royal Opera House 2015. På Nationaloperan 20.8.
Där satt vi 300 lyckliga tittare utspridda på Operan i en sal med plats för 1 300 personer. Det kändes onekligen tomt med ett avstånd på två bänkar och tomma bänkrader till närmaste granne. Men skönt var det också att få vara med om en självständig, lite trotsigt fungerande tolkning av regionförvaltningens knepiga direktiv. Operans egen bedömning av säkerheten krävde ingen egentlig indelning i sektioner och inga extra bajamajor i korridorerna men däremot en hel del vägvisande personal. Dagen innan lär en kontrollör ha gett grönt ljus och den polis som dök upp på premiären var snarare en gemytlig trivsam figur. Det blev en efterlängtad och oemotståndlig liveupplevelse.
Operan bjöd på en nyskapande version av Cavalleria rusticana och Pajazzo som snart omintetgjorde nästan alla reservationer. De två parhästarna dryper av kärlekspassion, svartsjuka och blodig hämnd. Det var de som inledde den italienska operarealismen, eller verismen, på 1890-talet. Handlingen utspelas i en liten italiensk by bland så kallat vanligt folk helt utan operaprinsar och -hertigar.
