Insändare: Vem skall rädda västvärlden?

04.10.2022 17:18
Världshändelserna avlöser varandra med sådan frekvens att allmänheten, politiker och sakkunniga har svårt att hänga med. Fokus blir på vad som hände i går, händer i dag och eventuellt redan i morgon. De flagranta brotten mot Ukraina och de ökande hotbilderna gentemot den övriga västvärlden sysselsätter de oroade och nyhetstörstande medborgarna i en turbulent värld. Den senaste tidens aktiviteter av Vladimir Putin och hans skräckvälde har lett till kommentarer och slutsatser som förutspår en lång konflikt. Den organisation – Förenta nationernas säkerhetsråd – som i tiderna skapats för att eliminera fredshotande tilltag är fullständigt kraftlös på grund av den totala enighet som krävs för verkningsfulla åtgärder.
Har västvärlden i nuläget någon person som med sin auktoritet och sitt ledarskap kunde övertala eller skrämma den hänsynslösa ryska presidenten till att avsluta sitt laglösa ”korståg”? Blickarna riktas ofta mot Förenta staternas president. Joe Biden har rättframt och svidande kritiskt bemött Putins handlingar. Han har också i klara ordalag betonat och understött försvarsalliansen Natos beredskap att kraftfullt reagera på eventuella ryska överträdelser. Men, med vilken auktoritet och vilket engagemang kunde den amerikanska presidenten fortfarande fungera som västvärldens generellt accepterade ledargestalt?
Förenta staterna går till ett viktigt val den 8 november. Då väljs samtliga representanter till representanthuset och en tredjedel av medlemmarna i senaten. President Bidens popularitet har nått historiska bottennivåer, dels som en följd av tillkortakommanden gällande ekonomin, inflationen, hälso- och sjukvård och flertalet andra frågor som de ettriga motståndarna på den politiska arenan, det republikanska partiet, högljutt kritiserat.
Expertisbedömningar betonar att novembervalet ser ut att gynna republikanernas strävan att återerövra majoriteten i representanthuset och senaten. Såvida detta sker kommer Biden med stor sannolikhet att bli en så kallad ”lam anka”. Hans och hans demokratiska partis handlingsfrihet minskar kraftigt eller upphör totalt med hela två år kvar av presidentperioden. Den politiska överlevnaden kräver då att fokus måste riktas mot lösandet av nationella amerikanska problem.
Det republikanska partiets förutspådda framgångar i november skapar också nya, lovande utsikter för det republikanska partiets kandidat att den 5 november 2024 väljas till landets nästa president. En inte helt osannolik kandidat vore, enligt flera bedömningar, Donald Trump. Trump har under sin tidigare egid starkt betonat ”America First”, koncentrerat sig på partipolitiska stridsfrågor och utnämnt partipolitiskt (republikaner) understödda och engagerade domare till höga juridiska positioner. Mycket oroande i skenet av Rysslands territoriella överträdelser och krigsförklaring gentemot väst var Trumps tidigare negativa hållning till Natosamarbetet.
Kunde en oengagerad president (Trump eller likasinnad!) i Förenta staterna utgöra ett starkare hot mot västvärldens sammanhållning än en – på slak lina – balanserande Vladimir Putin? Då främst Kina och Indien tycks ha svårigheter med val av sida i det rådande krisläget framstår en allt starkare europeisk identitet, ett vidareutvecklat europeiskt samarbete och betonandet av de egna intressena som det mest framkomliga vägvalet i den på alla nivåer hårdnande internationella konkurrensen.
Tom Palmberg, Ingå

ANDRA LÄSER