Ledare: Terminsavgifter i högskolor kan öppna Pandoras ask

Tjänstemännens tanke med terminsavgifterna är att de ska vara möjliga, men frivilliga. De skulle vara ett sätt för högskolor och universitet att få in pengar för att satsa på sin utbildning. När de offentliga finanserna är pressade och skuldtakten ska mattas av, kan den högre utbildningen vara betjänt av möjligheter att få in mera resurser, resonerar man.

I dag är utbildningen för det mesta avgiftsfri. Kungstanken i Finland har varit att det är viktigt att utbildningsnivån är hög eftersom det är ett sätt för Finland att som litet land hävda sig och ta sin plats. 

I och med att grundskolan infördes för ungefär 50 år sedan har man velat utnyttja hela begåvningsreserven och därför har gratis utbildning varit en norm som sällan har ifrågasatts. Nu senast har läroplikten utvidgats så att alla under 18 år omfattas.

Vårt utbildningssystem är världsberömt, även om det i första hand gäller den grundläggande utbildningen – framför allt grundskolan.

Faktum är att vi har hamnat på efterkälken när det gäller den högre utbildningen. Andra OECD-länder har kört förbi Finland visavi andelen med högskoleexamen. Nu är målet inställt på att hälften av de unga vuxna år 2030 ska vara högt utbildade. I dag är andelen ungefär 40 procent.

För tillfället är de som försöker komma in till högskolor och universitet betydligt fler än de studieplatser som finns. Många söker flera gånger. Det är även vanligt att man vill ha en andra och till och med en tredje högskoleexamen, vilket inte är motiverat ur samhällets perspektiv. Det leder till att personer utan examen kan ha svårare att komma in.

Vid Finansministeriet tänker man att terminsavgifterna kunde leda till att den högre utbildningen skulle riktas bättre till dem som drar nytta av den. Man tror också att studierna skulle inledas snabbare och förlöpa snabbare.

Kostnaderna skulle alltså delvis bäras av dem som drar nytta av utbildningen och i framtiden har bra och välbetalda jobb. Den sociala rättvisan skulle man sköta om genom att utveckla stödsystemen. Förslaget är att de som trots högskoleexamen inte når en viss lönenivå inte skulle behöva betala tillbaka sitt studielån. Då skulle staten stå för återbetalningen.

Tjänstemännen vill inte ersätta den nuvarande finansieringsmodellen av den högre utbildningen, utan komplettera den. De menar också att de studerande skulle söka sig till utbildningar med högre sysselsättning och höga inkomster och att de gör sig färdiga snabbare när de måste betala en avgift varje termin.

Det skulle bli dyrare för dem som studerar, men om och när pengarna används på en bättre utbildning, till exempel i form av mindre undervisningsgrupper, skulle kvaliteten bli bättre.

Den forskning tjänstemännen hänvisar till är förstås utländsk eftersom vi i Finland inte har erfarenhet av terminsavgifter. De hänvisar bland annat till en amerikansk undersökning som visar att pengar som används på att förbättra undervisningen gör större nytta än om samma pengar används på lägre terminsavgifter.

En engelsk forskningsrapport visar att resurserna per student blev större när terminsavgifter infördes. Det finns också studier om konsekvenserna av att Storbritannien införde terminsavgifter och att Irland slopade dem, som visar att ingendera åtgärden hade socioekonomiska konsekvenser.

Frågan är hur väl exemplen från mer utpräglade klassamhällen än vårt kan tillämpas på de finländska förhållandena. Vi ser i dag hur barnens socioekonomiska bakgrund åter har fått en större betydelse för hur de klarar sig i skolan och i vilken mån de fortsätter sina studier. Det är en utveckling som hittills inte har stoppats och som går stick i stäv med målet att utnyttja hela begåvningsreserven och höja utbildningsnivån.

Förslaget är en skiss. Det är svårt att utreda konsekvenser så länge det inte finns ett maxtak för terminsavgifter. I Storbritannien är taket för terminsavgifterna per år nu kring 10 000 euro, vilket är en hög summa. På samma sätt är det svårt att värdera kostnaderna för de studielån staten skulle stå för.

Kommentarer i medierna från närmast högskolerektorer visar en oro för jämlikheten. En del kan tänka sig att den andra eller tredje högskoleexamen kan vara avgiftsbelagd. Det är lätt att hålla med Åbo Akademis rektor Mikael Lindfelt att gratis utbildning är en del av vårt välfärdssamhälle och Arcadas rektor Mona Forsskåhl att gratis högskoleexamen är en grundsten i vår demokrati. 

Vi har alla skäl att värna om demokratin och jämlikhetsidealet.