Insändare: Tvåspråkigheten hotar inte gymnasisternas välbefinnande

debatt
Erja Yläjärvi skriver (HBL 18.6.) om hur jag inte vill gå vidare med att göra det andra inhemska språket obligatoriskt i studentexamen. Yläjärvi skriver att “när man presenterar det obligatoriska provet i svenska eller finska - landets officiella språk - som något som hotar välbefinnandet har diskussionen om tvåspråkighet hamnat in på ett konstigt, och rätt kortsiktigt spår”.
Det är inte fråga om att just det andra inhemska språket skulle vara ett problem för välbefinnandet. Det är fråga om hur alla de ändringar som gjorts i gymnasieutbildningen och studentexamen under de senaste åren har påverkat studerandes välbefinnande. Jag anser att alla beslutsfattare har en absolut skyldighet att senast från och med nu ta i beaktande vilka effekterna av våra utbildningspolitiska beslut är på ungdomars välbefinnande. THL:s skolhälsovårdsrapporter har redan tidigare beskrivit överbelastning och stress bland gymnasister, och enligt den senaste har coronan ytterligare ökat studerandes belastning.
Reformerna inom gymnasieutbildningen har varit många: den elektroniska studentexamen, den nya gymnasieläroplanen, det nya studentexamensbaserade antagningssystemet till högskolorna och senast en förändrad struktur för studentexamen. Lagen om studentexamen ändrades 2019 och förändringen trädde i kraft i år. Från och med 2022 ska studenter avlägga fem obligatoriska prov i stället för fyra. Denna ändring höjer kravnivån på studentexamen, och utöver detta har högskolornas antagningssystem och poängsättning redan nu lett till en utveckling där allt fler gymnasister känner sig tvungna att göra “strategiska val” och läsa lång matematik. Många känner sig hårt pressade att lyckas i studentexamen och de ämnen som ger mest poäng är även oftast krävande att studera.
Om vi i denna situation gjorde vilket som helst nytt ämne obligatoriskt, oberoende om det är frågan om ett språk eller till exempel matematik, skulle det ytterligare öka kravnivån på studentexamen och minska studenternas möjligheter att välja enligt eget intresse och egen styrka. Därför kan jag inte förespråka en lagändring under denna valperiod. Centralt är i stället att identifiera vilka andra alternativ vi har för att främja undervisningen i det andra inhemska, och för att uppmuntra fler elever att studera språk.
Universiteten arbetar för tillfället med att förnya poängsättningen för intagningen. Tanken är att de nya kriterierna ska vara färdiga 2023 och tas i bruk från och med 2026. Universiteten bestämmer själva om poängsättningen inom ramarna för högskolornas autonomi. Trots det vill vi på Undervisnings- och kulturministeriet ha en nära dialog med universiteten för att se till att poängsättningen bättre tar i beaktande gymnasieutbildningens allmänbildande karaktär och också uppmuntrar till mer språkstudier.
Utöver detta efterlyser jag som undervisningsminister även en vilja att satsa resurser på både undervisningen i det andra inhemska och övriga språk. Om vi vill förpliktiga kommuner att erbjuda mer språkstudier måste staten vara beredd att finansiera detta.
Det problem som lärare som undervisar i svenska i finska skolor är mest oroliga över är de låga timresurserna i grundskolans övre årskurser. När man tidigarelade inledningen på undervisningen i B1-språket (som i finska skolor oftast är svenska) till årskurs sex, ökades inte det totala antalet timmar. Det har lett till att man i dagsläget i slutet av grundskolan kan ha bara en timme svenska i veckan, eller till och med hela terminer helt utan undervisning i svenska. Detta försvårar naturligtvis förutsättningarna för att fortsätta med studier i det andra inhemska på gymnasienivå.
Själv anser jag att frågan om ökad timresurs i B1-språket är det mest akuta problem som borde lösas för att satsa mer på undervisningen i det andra inhemska. Jag kommer att föreslå cirka tio miljoner euro för att kunna öka timresursen med en timme för en årskurs i höstens budgetmangling. Hoppas att de andra regeringspartierna är beredda att satsa pengar på att befrämja vår tvåspråkighet.
Li Andersson, undervisningsminister (Vf)

ANDRA LÄSER