Också den som inte läser ska få delta i bokklubbar

Böcker kan ge upphov till djupa samtal om allt från maskulinitet till kärlek utan att folk läst dem från pärm till pärm. Det visar Brysselbaserade konstnären Kriticos, vars bokklubb gästade Helsingfors.

Nyckeln till en lyckad bokklubbsträff är enligt Kriticos Mwansa framför allt att frågorna som ställs är bra, och att utrymmet man sitter i är mysigt. Och att det finns ett bord.
Ylva Pereraylva.perera@hbl.fi
20.11.2022 05:01
I källaren till ett kafé i centrala Helsingfors sitter knappa tjugo personer runt ett bord bland tända ljus och dricker vin. Så långt inget ovanligt för ett litteraturevenemang i den här stan, men det är däremot faktum att jag som vit och kvinna är i klar minoritet.
Tillställningen kallas The Book Club, men att läsa har inte varit ett förhandskrav, och ingen fysisk bok syns till. På bordet vilar istället ett antal kort med citat ur kvällens bok, essäisten bell hooks klassiker The Will to Change: Men, Masculinites and Love (2003).
Den första timmen av evenemanget har varit reserverad endast för män, och medan jag stiger in pågår redan ett aktivt samtal. Kriticos Mwansa, den Brysselbaserade zambisk-tanzaniska mångkonstnären som grundat konceptet och går under artistnamnet Kriticos, hälsar oss välkomna. 
Alla i rummet uppmanas introducera sig genom att säga sitt namn, hemland och vilken egenskap man ser som viktigast hos en man. Ansvarstagande, sårbarhet, ödmjukhet och självinsikt hör till det som återkommer.
Sen öppnas diskussionen med ett citat, som Kriticos kompletterat med en fråga om folks erfarenhet av engångsligg och hook-up-culture. 
”Shit, det här blir för personligt”, börjar jag tänka, men innan jag ens hunnit fullfölja tanken är diskussionen i full gång, och den går djupt. Det pratas om förväntningar, tillkortakommanden, rädslor – och när jag en timme senare skyndar mig till tåget är jag både imponerad och rörd.

Boksamtal för icke-läsare

Men ska det här kallas en bokklubb? Jag ställer frågan till Kriticos nästa dag, då vi träffas på stadsbiblioteket Ode. Diskussionskväll, absolut, men vilken funktion har egentligen boken?
– Boken är basen, den är det som allting utgår från! Jag startade det här konceptet efter att jag hade läst Chimamanda Ngozi Adichies roman Americanah (2013) som verkligen berörde mig. Jag köpte den till mina vänner och sa ”läs, vi måste prata om den här”, men de läste inte. Då bytte jag taktik och sa okej, slå upp sid 40, läs det här stycket, låt oss prata om det, berättar Kriticos.

Kriticos Pandelis Mwansa III

Född: 1996 i Lusaka, Zambia.
Bor: Bryssel, Belgien.
Yrke: Musiker, multidisciplinär konstnär.
Aktuell: Besökte Helsingfors med konceptet The Book Club i november, inbjuden av Finlands Beneluxinstitut och medieplattformen Jäbät ja Tunteet.
Bok jag rekommenderar: Michael A. Singers The Untethered Soul.
Favoritplats att läsa: I parken en solig dag.
Sedan starten bland vänner 2019 har Kriticos ordnat bokklubbsträffar i Belgien, Nederländerna, Tyskland och Finland, bland annat vid sitt universitet, för företag, för British Council, på barer och bibliotek, i skolor och nu snart i fängelser.
Han medger att konceptet bryter mot regel nummer ett för bokklubbar – läs boken – men tycker samtidigt att samtalen som böckerna kan sporra inte ska exkludera personer som inte läser. Dessutom brukar träffarna, i synnerhet i skolor, leda till att alla säger att de vill läsa boken nu.
– Mitt mål är att göra läsning coolt igen, i synnerhet med samtalen i skolor och fängelser. Jag ser inte ut som den typiska bokklubbshållaren, och jag vill medvetet uppmuntra personer ur demografin som i vanliga fall inte associeras med läsning och den här typen av samtal att föra dem. Kunskap är makt, och kunskap finns i böcker, säger Kriticos.
Kriticos Mwansa ville prata om böcker han läst med sina vänner, men var tvungen att hitta på ett sätt att göra det utan att vännerna skulle behöva läsa boken först.

Fungerar med olika genrer

Böcker var Kriticos passion redan innan han lärde sig läsa, och numera läser han ständigt, så att komma på nya böcker att hålla samtal om är inga problem. Ibland utgår samtalet från citat ur en enda bok, ibland från flera böcker på samma tema, och hittills har både romaner, essäistik och populärvetenskap fungerat lika bra.
– bell hooks essäböcker är tacksamma, hon skriver saker som att ”ingen vet vad kärlek är”, och då kan min fråga vara ”vad är din definition av kärlek?”, och så är vi igång. Med romaner brukar jag plocka ut någon observation en karaktär gör, eller en utveckling de genomgår, och ställa frågor kring det.

Blir samtalen alltid djupa och öppna?

– Oftast faktiskt! Skolelever är mest krävande, de möts inte som främlingar utan måste se varandra nästa dag igen, och att då våga vara personlig kan vara svårt. Men efter en stund brukar de våga öppna sig, och det är fantastiskt att se hur de växer, säger Kriticos.
Maskulinitet, kärlek och diskriminering hör till de teman Kriticos Mwansa hittills ordnat bokklubbar runt, men idéerna tar inte slut. 

Har du provat träffas flera gånger med samma grupp, som en mer konventionell bokcirkel?

– Nej, men det skulle jag gärna göra om jag hann! Hittills har jag gjort det här helt själv, men nu försöker jag bygga ett team av personer som skulle kunna hålla i bokklubbar också utan mig. I Berlin och Bryssel är det redan på gång, säger Kriticos.
Kriticos erfarenhet är att en ansvarig person, som inleder och avslutar träffarna, ger dem ett fokus.
– Det måste vara någon som är omhändertagande, får folk att öppna upp och inte tar över hela diskussionen eller börjar attackera någon för att den har fel åsikter, säger Kriticos.

Bord som separerar och för samman

Bokklubbsutrymmet är nästan lika viktigt som böckerna för att samtalen ska bli bra.
– Det måste vara mysigt, och det måste finnas ett bord, det har en psykologisk funktion har jag märkt. Annars sitter folk i ring som på ett AA-möte, och det gör det svårare för dem att slappna av, säger Kriticos.
Rummet skapas också av deltagarna, och när det kommer till teman som maskulinitet upplever Kriticos att separatism gör det lättare för folk att öppna sig. Utöver könsseparatism har han också ordnat en bokklubb för muslimer i form av en iftir-måltid under Ramadan.
– Jag skulle vilja ordna en bokklubb om femininitet också, enbart för kvinnor, utan att jag själv skulle delta. Och en bokklubb om faderskap enbart för pappor, eller kanske pappor och söner, eller pappor och döttrar …
Temat för bokklubbarna har sprungit fram antingen ur önskemål eller ur Kriticos själv. 
– Samtalet om kärlek uppstod när jag precis gått igenom en separation och funderade på hur man lär sig älska igen. Då pratade vi om hooks All about love (1999), och i rummet fanns både äldre par som varit tillsammans i decennier, folk som just börjat sällskapa och en tonåring vars förhållande just tagit slut. Det kändes inte bara behövligt, utan också otroligt lärorikt.

Vad har du lärt dig?

– Om kärlek har jag bara lärt mig att ingen av oss förstår det, hur gamla vi än är! Det är både rörande och frustrerande. Från samtalen i stort har jag slagits av hur viktigt det är för människor att få nå varandra, skapa kontakt och känna sig hörda. Det blir tragiskt tydligt att alla inte får uppleva det i sin vardag.

The Book Club i Helsingfors arrangerades i samarbete med Finlands Beneluxinstitut och medieplattformen Jäbät ja Tunteet.

ANDRA LÄSER