Presidenten behöver inte extra sympati

Experter på namnforskning har valt årets namn. På andra plats i omröstningen kom namn som presidentparet hade valt till sitt barn. Presidentparet valde "ett klassiskt finskt namn för sin son, vilket hedrar den finska namntraditionen" enligt motiveringen (HBL 10.11).

Jag ser två problem i detta val. För det första innehåller valet en hemlig jämförelse. Om ett namnval grundar sig på andra principer än de som är noterade i motiveringen är namnet inte så gott; det är kanske till och med dåligt.

Namnvalet är i varje familj en mycket intim, sensitiv och privat händelse. Det slutgiltiga resultatet är beroende av många faktorer som förblir okända för en utomstående. Resultatet är naturligtvis offentligt. I allmänhet brukar vi ju undvika att värdesätta enskilda personers namn på samma sätt som till exempel utseende. Kanske gör också namnforskare klokt i att i fortsättningen inte kommentera kända, enskilda familjers namnbruk.

Det andra problemet är åtminstone lika svårt. Belönad fader är presidenten i republiken Finland, det vill säga en mycket auktoritativ politiker. Han är inte i behov av extra sympati. Till råga på allt är han den högste chefen för de namnforskare som står i tjänst- eller arbetsavtalsförhållande till staten.

En sådan här nominering leder tankarna, om inte precis till Nordkorea så i alla fall till de mest motbjudande företeelserna under Kekkoneneran. Låt dem inte komma tillbaka!