Charmig ingermanländsk ostalgi

I en förlossningssal ligger en ung kvinna (Nika Savolainen) och föder sitt första barn. När hon kvider säger barnmorskan barskt till henne att en sovjetisk föderska inte skriker utan föder under tystnad. Jag är ingermanländare, skriker kvinnan då och krystar ut sonen Johannes (Niklas Kouzmitchev). När myndigheterna får veta att barnet är faderslöst ger de honom även namnet Lenins son. Johannes placeras i kuvös men när det föds en lika liten rysk flicka, Vera (Elene Baratashvili), visar kuvösen sig vara sjukhusets enda. Johannes familj låter barnen ligga i samma och så blir familjerna såta vänner och barnen växer upp tillsammans.

Johannes bor för det mesta hos sina morföräldrar, den milda, alltid positiva morfadern (Tõnu Oja) och den stränga mormodern (Ülle Kaljuste) i den hemliga staden Sillanmäki, en stängd stad för förädling av uran dit endast invånarna fick komma in och ett kommunistiskt arbetarparadis ända in på 80-talet. Men när Johannes simmar i en sjö lossnar håret av radioaktivitet.