Balansgång i bolagisering

Det är inte första gången en bolagisering av Helsingfors stadstrafik, HST, är aktuell (HBL 13.9). Det har de facto varit aktuellt ungefär vart femte år ändå sedan 1960-talet.

I dag är HST ett affärsverk. Det är en modell som skapades på 1990-talet när intresset vaknade för att offentligt ägda funktioner med affärsverksamhet skulle fungera smidigare.

Då tänkte man att affärsverksmodellen skulle vara en bra kompromiss mellan offentligt ägande å ena sidan och renodlade företag å den andra sidan. Affärsverken fungerar enligt företagsekonomiska principer, men är offentligt ägda och stadigt förankrade med sin ägare. Företag å sin sida är skilda juridiska personer.

Ledningen för HST och majoriteten av dess direktion anser att HST i bolagsform kan fungera smidigare och därför snabbare reagera på förändringar. Vd Ville Lehmuskoski har i bland annat HBL exemplifierat med att HST inte kunde köpa nya spårvagnar i så rask takt som var önskvärt eftersom stadens investeringsram inte medgav det. Det finns också andra exempel på att stadens regler har stoppat eller åtminstone försinkat förändringar.

Eftersom affärsverken är offentligt ägda är en viktig aspekt transparensen och demokratin. Demokratiskt valda beslutsfattare ska ha insyn i verksamheten och kunna påverka den. Om verksamheten bolagiseras och alltså drivs som ett företag är transparensen klart mindre, även om det offentliga ägandet består. Intresserade medborgare och journalister kan inte kräva att få information på samma sätt som för annan offentlig verksamhet och beslutsfattarnas påverkningsmöjligheter är inte heller lika direkta. Det såg vi till exempel i samband med västmetron, som blev otroligt mycket dyrare för skattebetalarna än planerat och dessutom var grovt försenad då den första sträckan till Mattby byggdes. Men det var svårt att få ut information.

Det här är en orsak till att vänsterpolitiker förhåller sig skeptiskt till bolagisering.

För personalen kan en bolagisering åtminstone på sikt innebära stora förändringar. Från att ha haft kommunen som arbetsgivare blir man anställd i ett företag. Det innebär ett nytt kollektivavtal med allt vad det kan betyda i form av ändringar i löner, semestervillkor och vissa anställningsförmåner som stadsanställda kan få.

HST:s fackavdelningar och fackförbundet JHL har i fallet med HST upprörts av att argumenten för bolagiseringen har ändrats under resans gång. Först var motivet att spårtrafiken kan konkurrensutsättas, sedan att det handlar om att spårtrafiken blir regional. I sista skedet visade det sig att metrons personal ska överföras till det nya bolaget, men att metron inte i övrigt överförs så länge den rättsliga tvisten med Siemens pågår.

Facket känner sig förd bakom ljuset och har krävt en ny utredning över bolagiseringen. Strejken utlystes när stadsstyrelsen i måndags efter omröstning godkände bolagiseringen med klar majoritet. Bolagiseringen har förberetts sedan hösten 2019, men själva beslutsfattandet ska nu ske i snabb takt och tanken är att omvandlingen ska ske vid årsskiftet.

Fullmäktige behandlar bolagiseringen nästa vecka.

Det finns sorgliga exempel på hur de anställda har hamnat i kläm efter en bolagisering. Posten är ett känt exempel. Avtalsshopping är ett uttryck som har myntats för tvister kring vilka avtal som ska tillämpas. En färsk utredning föreslår ett medlingsförfarande som ett alternativ till strejker.

Sedan 1990-talet har bolagiseringen av offentlig affärsverksamhet varit i ropet. Forskaren Pasi Nevalainen vid Aalto-universitetet påpekar att det globalt sett nu syns en större aktivitet i riktning mot offentligt ägande. Det är ett tecken på den eviga balansgången mellan flexibilitet å ena sidan och ansvarsfullhet i form av bland annat hyggliga villkor för de anställda å den andra sidan.

I slutändan handlar det om olika företags samhällsansvar. Kan kraven vara olika beroende på vem eller vilka som äger företaget? Vilken behandling av de anställda accepterar vi som köper tjänster och varor?