Träffsäkerheten i Monica Vikström-Jokelas första ungdomsroman ger rysningar

Det har hängt i luften länge, och nu tar Monica Vikström-Jokela äntligen språnget från sin hyllade mellanåldersserie om Ellen Annorlunda, som genomsyrades av humor och livsklokhet och från tv-seriemanus och böcker om det älskansvärda fåret Bärtil och hans entourage Isa Gris och Pudeln Pipsa. Och vilket språng sen. Ungdomsromanens format passar henne som hand i handske. Här måste hon stanna och axla den avgrund som hotar ungdomsromanen, alltså att den är så sällsynt. Just nu verkar det ändå som att förlagen på allvar satsar på att skapa en ungdomslitterär scen.

Lita på mig är en roman om tillit. Marknadsföringen etiketterar den som en Breakfast club, kultfilmen från åttiotalet som sammanför skolans persongalleri från sexigt queen bee till svartklädda deppare och nördar i ett slutet rum. Vikström-Jokela tecknar persongalleriet lyhört och sekonderas av Jenny Lucander, som illustrerar: ”Snusbula under överläppen. Ögonen lite sneda. Man skulle tro att han har målat dem med kajal, men det har han nog inte. Han är som en staty med svart munkjacka och mössa.”