"Rosa skatt" är ingen myt – kvinnors vardagsprylar kostar mer

Begreppet rosa skatt hänvisar till prisskillnaden mellan olika produkter som marknadsförs för kvinnor och män. Ofta används rakhyvlar som exempel. De rosa hyvlarna kan kosta till och med dubbelt så mycket som de övriga hyvlarna i en butik. Många kanske uttryckligen vill ha rakhyvlar som är rosa men om produkten i övrigt har exakt samma egenskaper som den blå eller grå rakhyveln uppstår frågan vad prisskillnaden riktigt bygger på.

– Ingen av de här produkterna skulle finnas om inte folk köper dem. Och jag köper själv dem också, säger Charlotte Cederbom, doktor i historia, som också forskar i och bloggar om genusfrågor.

Hon har funderat en hel del på orsakerna till att hon väljer viss produkt. För Cederbom är en varas egenskap, som till exempel doften, mer avgörande än vilken form eller färgton den har.

– Jag har inget emot färgen eller att det står att jag blir bergsklättrare om jag använder en viss produkt. Men det finns många egenskaper som uppfattas som manligt eller kvinnligt förutom färg. Jag skulle kanske önska att det inte tilltalade oss så mycket att köpa produkter som marknadsförs för ett visst kön. Jag är väldigt ovillig att köpa sånt som signalerar "jag är en stillasittande prinsessa" till en flicka och "jag ska vara ute och skjuta saker" till en pojke, säger Cederbom.

Hon menar att vi ofta väljer de varor som behövs i vardagen, såsom schampo, raklödder och wc-papper, av vana utan att reflektera över deras budskap.

Leksaker och barnkläder är ett annat område där en indelning i feminint och maskulint märks tydligt. Då HBL besökte en leksaksaffär var produkterna tydligt indelade i rosa avdelningar med kramdjur, dockor och prinsessor och blå avdelningar med grävmaskiner, ninjas och rymdfarkoster. Medan leksaker i sig saknar kön förefaller det tydligt att många fortfarande kopplar ihop leksaksbilar med pojkbarn och prinsessdockor med flickbarn. Det finns förstås inget som hindrar barnen från att leka med de leksaker som de vill.

HBL jämförde bland annat priser på Lego och kom till slutsatsen att en del leksaker i den rosa hyllan kostar mer än leksaker i den blå hyllan. Försäljaren i leksaksaffären gissar att prisskillnaden bygger på att Lego samarbetar med till exempel Disney och då brukar priset vara högre än på vanliga Lego-bitar.

Ur ett historiskt perspektiv är könsuppdelningen ett rätt så nytt fenomen. Cederbom förklarar att det binära synsättet härstammar från 1800-talet.

– Innan dess har vi inte haft de här motpolerna utan kön har uppfattats mera som ett spektrum.

Barn föds inte med en uppfattning om vad kön är eller hur man ska vara för att vara flicka, pojke eller något annat, säger forskaren Anna Moring, som jobbar som projektchef vid Stjärnfamiljer, en förening som främjar mångfald inom familjer.

– I något skede börjar barnen utifrån sin omgivning snappa upp olika tecken på att världen är grovt uppdelad i två kategorier. De börjar fundera på vad som hör till vilken kategori och var de själv befinner sig, säger Moring.

Det viktiga enligt Moring är hur vi tillåter människor att leva inom könsrollerna och vilka möjligheter som vi erbjuder när ett barn inte placerar sig in i de färdiga kategorierna.

Det finns forskning som visar att 10–12 procent av föräldrar till barn i dagisåldern uppger att deras barn placerar sig utanför det kön som tilldelats dem vid födseln. Enligt Moring sjunker siffran bland pojkar till 0,5 procent då barnet kommer upp till skolåldern. Däremot stannar siffran för flickornas del vid 11–12 procent. Könsrollerna är alltså mer tillåtande för flickor.

– Det kan bero på väldigt många saker men kulturellt har det alltid varit mer acceptabelt för flickor att uppföra sig som pojkar än för pojkar att uppföra sig som flickor. Det är mera okej för en flicka att vara fysisk, djärv och våga klättra i träd än det är för en pojke att vara lite skygg, leka med dockor och vara väldigt vårdande.

Moring och Cederbom ser inte att problemet är själva kategoriseringen.

– Det finns så lite utrymme för att blanda kategorierna eller hitta något som ligger utanför dem. Det baserar på en så stark binär könsnorm. I sig är det inte fel att vi uppdelar världen i män och kvinnor, flickor och pojkar. Det som verkligen är skadligt för barnet är att tvinga till sådant som barnet inte trivs i. Eller att föräldrarna förbjuder barnet att föra fram sitt kön på ett sådant sätt som de inte tycker är bra för dem, säger Moring.

Cederbom i sin tur tror att budskapen som exempelvis finns i barnkläder kan vara skadliga för barnens självuppfattning.

– Hur påverkar det uppfattningen om vad barnet är kapabelt till om trycket på tröjor för flickor uppmanar dem att sitta stilla och vara fjärilar eller blommor?

Den rosa skatten handlar inte bara om prisskillnader på vissa förnödenhetsartiklar, alltså produkter som är nödvändiga för många, såsom mensskydd. Mensskydden beskattas mer än andra dagligvaror och förnödenheter. En del talar till och med om en mens- eller tampongskatt.

I Finland är mervärdesskatten för varor och tjänster 24 procent medan till exempel livsmedel har en reducerad skattesats på 14 procent. För exempelvis böcker, läkemedel och motionstjänster är mervärdesskatten 10 procent. I nuläget är mervärdesskatten på mensskydd 24 procent och riksdagsledamot Hanna Sarkkinen (VF) har drivit ett förslag att mensskydd ska ha samma reducerade skattesats som läkemedel. Många ifrågasätter också varför mensskydd över huvud taget ska omfattas av mervärdesskatten.

– Jag känner att mensskydden är en viktigare sak för vi kommer inte ifrån att vi behöver dem, säger Cederbom.

Det är lätt för en konsument att välja den billigare rakhyveln men den högre mervärdesskatten kan konsumenten inte påverka. Under en livsstid kan mensskatten utgöra tusentals euro.

Om en konsument känner för att köpa glatt färgade regnbågsrakhyvlar för att de får en på gott humör ser Cederbom inget problem med det men då önskar hon att produkternas funktionalitet är densamma.

– De önskvärda egenskaperna för männens rakhyvlar är en trygg och nära rakning då man rakar vid hakan och då önskar man ju att kvinnors rakblad är lika trygga. Det är inte bara färg utan också funktion.