En polyfon kör med improvisatorisk frihet

Att försöka sopa ihop löv i en motvind som griper tag i dem så de ständigt virvlar i väg. Det är metaforen för att leva, själva livet, i den danska författaren Christina Hesselholdts aktuella Sopa ihop löv mot vinden – den fristående fortsättningen på de tidigare fyra romanerna om ett sällskap som delat det mesta i livet (Camilla, Alma, Charles, Edward, Kristian och Alwilda).

Kanske är det för författaren själv också ett försök att litterärt gripa tag i de spillror och löv som trots allt ännu blivit kvar efter att dessa fyra verk samlats i volymen Sällskapet (2017).