Norsk vargkrim skippar den intressantaste frågan

Hur skall vi leva med vargen, i stadens teori och i landsbygdens praktik? Är vildmarken med sina djur en vara, och vem får i så fall köpa och sälja den? Pia Ingström ser en norsk kriminalserie om vargfrågan men är inte nöjd när intrigen kör över tematiken.

Ida Elise Broch ses även i den norska Netflixserien Hjem til jul.
Pia Ingström
01.10.2022 05:00 UPPDATERAD 05.10.2022 15:22

KRIMINALSERIE

Fenris

6 delar på Viaplay (serien recenseras i sin helhet).
Regi: Simen Alsvik. Manus: Simen Alsvik, Maren Skolem, Nikolaj Scherfig, Magnus Monn Iversen. I rollerna: Ida Elise Broch, Magnus Krepper, Cengiz Al, Helena Ødven, Julia Schacht, Jonas Strand Gravli, Jan Gunnar Røise. F12
I nordisk mytologi är Fenrisulven ett ont väsen i vargskepnad. I en modern norsk tv-serie är det naturligtvis inte ulven som förkroppsligar ondskan i skogen kring en småstad nära svenska gränsen, utan någon eller några av ortsborna som inte accepterar att viltvårdsmyndigheterna vill bevara en livskraftig vargstam i Norge.
Vargforskaren Emma Salomonsen (Ida Elise Broch) är inte specialist på fältarbete utan mera inriktad på att sitta vid sin dator på viltvårdsmyndigheten och analysera vargarnas rörelsemönster och livsstil i terrängen på distans. Men eftersom hennes pappa Marius (Magnus Krepper), fältforskare ute på landet och ansvarig för att förse myndigheterna med vargdata, plötsligt slutar leverera och börjar bete sig underlig, måste Emma dra på sig stövlarna, ta med sig sin måttligt intresserade tonårsson Leo (Viljar Knutsen Bjaadal) och åka i väg till sin födelseort för att ta reda på vad som pågår.

Tonåring försvinner

Där träffar hon ortsbor som inte delar hennes bergsfasta övertygelse: att vargar inte anfaller tonårspojkar av vuxen längd. När en sådan försvinner är det många som vill dra ut på jakt omedelbart.
Det visar sig också att traktens tonåringar har en egen farlig varglek på gång.
Magnus Krepper, Ida Elise Broch och Viljar Knutsen Bjaadal i en serie om ett misstänkt försvinnande och om vargdebatten.
Upplägget är ganska lovande, men det är mycket i den här serien som aldrig riktigt tar sig. Den gamle vargavännen Marius spelas på rutin av Magnus Krepper (vad det vore uppfriskande att någon gång se honom i en alldeles enkelt godmodig, rak och oskyldig roll!). Och Emma må vara sakfokuserad och vargkunnig, men en förälder som släpar med en (inte särskilt lång) tonårsson till en ort där ett barn i samma ålder just försvunnit kan väl inte vara hur obekymrad som helst när sonen irrar omkring på stan och myren på egen hand?

Kliniskt spännande

Kriminalintrigen är spännande på ett kliniskt sätt, men det stora och verkligt intressanta vargtemat – frågorna om vår samexistens med andra djur, i stadens teori och landsbygdens praktik, och kommodifieringen av djur och natur – faller i dess skugga. Det är synd. Men det påminner mig om den svenska filmen Varg från 2008, regisserad av Daniel Alfredson och med manus av Kerstin Ekman baserad på en episod i hennes roman Skraplotter (tredje delen i trilogin Vargskinnet). Där behövdes inga utstuderade mord och ingen stor slutscen med flera skottskadade för att levandegöra riktigt svåra konflikter.
Några plus får Fenris dels för Julia Schachts roll som den försvunna pojkens mamma Kathinka – hon spelar förvirrad oro och stegrad nöd så tittaren vaknar till ur sin tv-stupor och berörs. Och scenen där en skenbart vänlig kvinnlig polis förhör en av ungdomarna som terroriserar trakten och får in en riktigt effektiv kil i hans arroganta attityd är riktigt tillfredsställande. Mera av sådana finstilta konster hade prytt resultatet. I stället finns här några andra rollprestationer så själlösa att jag häpnar, och det i själva intrigens hjärta.

ANDRA LÄSER