Migrationsverket tror mer sällan på asylsökandes berättelser

De asylsökandes rättsliga ställning ser ut att ha försvagats avsevärt under den period som undersökts, fastslår en färsk utredning som gjorts av Diskrimineringsombudsmannen i samarbete med Åbo Akademi och Turun yliopisto. En central förklaring har att göra med Migrationsverkets tolkningar.

Slutsatserna är inte nådiga: Utvecklingen ses som oroande såväl med tanke på de grundläggande mänskliga rättigheterna som den finländska rättsstaten.

För utredningen har forskarna granskat asylbesluten för 18–34-åriga irakier, dels under en period sommaren 2015 före antalet ansökningar och asylbeslut ökade, dels sommaren 2017 då antalet igen hade stabiliserat sig. Statistiken visar på stora förändringar: Av de granskade besluten 2015 var en klar majoritet, 86 procent, positiva, medan motsvarande andel i samplet från 2017 var 21 procent.

I debatten har de statistiska förändringarna ofta förklarats med skärpningar i lagstiftningen, och Migrationsverket har förklarat det ökade antalet negativa beslut med bland annat en annorlunda sökarprofil.

Enligt den färska utredningen räcker de argumenten inte särskilt långt. Tvärt om har profilen hos de sökande inte förändrats nämnvärt under den undersökta tidsperioden, utan de sökande har ungefär samma profil vad gäller sådant som kön, familjesituation och religion, även här skett en liten förskjutning. Inte heller asylgrunderna har förändrats märkbart. Det är ungefär samma former av förföljelse som anförs i de senare besluten som i de tidigare, förutom att en lite större andel hänvisar till politiska skäl och en lite mindre andel till religiösa under den senaste tidsperioden.

Men fastän ansökningarna alltså i stort sett följer samma mönster ger Migrationsverket betydligt oftare avslag 2017 än 2015. En av förklaringarna ligger i landsbedömningarna, som för Iraks del ändrades våren 2016 som följd av det asylpolitiska åtgärdsprogrammet.

I tolkningarna hittar forskarna stora skillnader: År 2015 ansåg Migrationsverket att sökandens rädsla var objektivt sett befogad i tre fall av fyra. År 2017 ansåg Migrationsverket rädslan vara befogad bara i ett fall av fem.

Nästan alla sökande uppgav att de fruktade fysiskt och psykiskt våld, men då Migrationsverket 2015 ansåg rädslan befogad i 85 procent av fallen var andelen nere i en femtedel två år senare. Migrationsverket har betydligt mer sällan godkänt asylskälen som anförts under den senare perioden. Nya argument för avslag är att den sökande framfört andrahandsinformation eller egna antaganden, och Migrationsverket har oftare hänvisat till att berättelsen är ofullständig, ytlig eller allmänt hållen.

Migrationsverket ser också annorlunda på tidigare förföljelse än förut. Då förföljelsen tidigare ofta sågs som en risk också för framtiden tolkas den 2017 oftare som enskilda händelser som inte utgör risk för framtiden.

Inte heller den ökade tillämpningen av intern flykt förklarar statistiken: bara i ett fall i det undersökta materialet har den här möjligheten tillämpats.

Att humanitärt skydd strukits som skyddskategori duger inte heller som förklaring eftersom den kategorin tillämpades väldigt sällan också tidigare och inte en enda gång i samplet från 2015.

De lagändringar som däremot kan ha haft betydelse handlar om inskränkningen i rättshjälp, och särskilt möjligheten att ha rättshjälp närvarande redan i asylintervjun.

I asylbesluten handlar det om särskilt vägande grundläggande mänskliga rättigheter, i sista hand som rätten till liv, understryker rapporten. Enligt forskarna kan de här rättigheterna i en rättsstat inte få vara helt beroende av myndigheternas allmänna tolkningslinjer och den politiska och administrativa styrning som eventuellt finns bakom.

För utredningen analyserades sammanlagt 243 beslut, ungefär hälften från vardera tidsperioden. Det är Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi och juridiska fakulteten vid Åbo universitet som utfört undersökningen på uppdrag av Diskrimineringsombudsmannen.

På grund av tidspress och ett begränsat material kallar forskarna utredningen för en pilotundersökning, och föreslår en rad fokus för fortsatt forskning: bland annat hur retoriken i besluten förändrats och hur sociala medier och nyhetsmedier använts som källor i besluten. Ett exempel på en retorisk figur som dykt upp i de senare besluten är "ung man i arbetsför ålder". Forskarna föreslår också att man utvidgar materialet för att kunna analysera flera variabler.