Birgitta Trotzig och den idealiserade självutplåningen som skydd mot den vardagliga

I människornas värld är utplåningen ful, förnedrande och smärtsam. I religionen är den det högsta du kan sträva efter. Birgitta Trotzigs författarskap förenar äckel och medlidande – och har något viktigt att säga i en tid där jagets enda uppgift verkar vara att fyllas av stolthet.

I Birgitta Trotzigs (1929–2011) författarskap ingår romaner som Dykungens dotter, En berättelse från kusten, Ett landskap, Sjukdomen och De utsatta. Hon är känd för sitt säregna språk och för att tematisera frågor om skuld, frigörelse och människans utsatthet för sig själv.
Birgitta Trotzig önskar sig ”det yttersta: tillblivelse genom utblottning.”

ANDRA LÄSER