Birgitta Trotzig och den idealiserade självutplåningen som skydd mot den vardagliga

I människornas värld är utplåningen ful, förnedrande och smärtsam. I religionen är den det högsta du kan sträva efter. Birgitta Trotzigs författarskap förenar äckel och medlidande – och har något viktigt att säga i en tid där jagets enda uppgift verkar vara att fyllas av stolthet.