Insändare: Rörligheten är inte fri inom Norden

Wilfred Hildonen, som både skrivit texten och ritat bilden, känner att han sitter fast i ett byråkratiskt träsk.
02.11.2022 08:32
Den fria rörligheten är en grundläggande princip inom EU. Inom Norden har vi haft fri rörlighet när EU bara var en glimt i Konrad Adenauers ögon, men hur fri är den egentligen?
Vi flyttade till Sverige från Åland i augusti i fjol, efter att vi hade köpt en bostadsrätt i Mariestad vid Vänern. Vi anlände med huvudflyttlasset på en fredag och redan på måndagen stack vi in till Statens Servicekontor och lämnade in all dokumentation för att skicka in en ansökan om att bli folkbokförda. Det borde inte vara nödvändigt om rörligheten verkligen vore fri.
Det dröjde och dröjde, men vi blev inte folkbokförda. Jag kontaktade dem vid flera tillfällen och till sist, efter ungefär fyra månader, fick jag veta att de hade tappat bort allt! Då blev det åtminstone fart på dem.
Sedan har man det här med bankerna. Enligt svensk lag har alla banker plikt att öppna bankkonto för envar medborgare från Norden eller ett EU/EES-land, även utan att denna är folkbokförd. Den lagen verkar (det inte som) alla bankanställda inte känna till. De värsta fanns på Swedbank som hävdade att alla pengar som kommer in på kontot måste komma från svenska källor. Då skrattade jag högt, så absurt var det. Jag har förstått att det här antagligen är på grund av regler som skall motarbeta ekonomisk kriminalitet, men som jag sade till en bankanställd borde det finnas en balans mellan detta och hur man behandlar potentiella kunder.
Läs också: Norska momskrav irriterar företagaren Ami Avellán – ”Varför ska jag låna ut pengar åt världens rikaste land?”
Jag lyckades öppna bankkonto, men värre var det med Bank-id, även efter att vi äntligen blivit folkbokförda. Svenskt personnummer hade jag ju redan från tidigare vistelser i Sverige. Jag trodde det räckte och tog med mitt finländska pass till banken, men nej. Man måste ha en svensk legitimation. Pass duger inte.
Via servicekontoret fick jag reda på hur jag kunde få ett sådant kort. Jag fick köra drygt hundra kilometer till Örebro där jag fick ansöka om det magiska dokumentet. Där måste jag bevisa vem jag var vilket jag gjorde genom att visa mitt finländska pass – som inte dög för banken, men nog för att få den svenska legitimationen.
Hittills har ingen lyckades förklara mig logiken i detta.
Jag fick också köra 40 kilometer till Skövde för att hämta kortet då det var klart. Den finska ambassaden skickade mitt nya pass i posten, men det är ju förstås inte så dyrbart som en svensk legitimation.
Så försökte jag få ett EU-sjukförsäkringskort och då måste man fråga Försäkringskassan, men se det gick ju inte för där var jag inte registrerad. Man måste ansöka vilket jag gjorde i februari i år.
För några veckor sedan fick jag äntligen mitt EU-sjukförsäkringskort (hälsokort) i posten. Jaha, så nu är jag alltså registrerad, tänkte jag, och gick till tandläkaren för att kolla om jag kunde få stöd till ett större ingrepp via Försäkringskassan, men de upptäckte att jag fortfarande inte var registrerad där!
De skickade kanske EU-kortet därför att de upptäckte att de är skyldiga att göra det genom lag, på samma vis som bankerna. Ho vet?
Sedan visade det sig att jag visst var registrerad där, men det hade de inte berättat för mig och kanske hade de inte upptäckt det själv innan jag började bråka?
Jag kan inte ansöka om kredit eller lån därför att man inte kan se att jag betalar skatt, vilket jag gör. Tydligen dröjer det till våren innan det visas. Jag har lyckats få ett mobilabonnemang och internet fanns redan i anknytning till bostadsrätten, men många har upplevt problem med det också. Jag köpte en begagnad bil tack vara min dotter och hennes sambo. Utan dem hade det inte gått då jag ännu inte var folkbokförd. Bostadsrätten betalade vi kontant, så billig var den.
Den fria rörligheten verkar mera som ett dåligt skämt än en realitet. Livet sätts på vänt innan byråkratins kvarnar har malt klart. I några fall bryts de lagar som finns, antagligen därför att man inte känner till dem, eller på grund av inställning. Det är viktigare att utöva kontroll än att hjälpa.
Om man hävdar att rörligheten är fri, borde man se till att den faktiskt är det. Det borde vara lika enkelt att flytta inom Norden, EU och EES, som det är att flytta inom ett enskilt land. Man behöver inte ansöka om att få flytta från Esbo till Ekenäs. Det vore ju absurt och lika absurt borde det vara när man flyttar från Mariehamn till Mariestad.
Wilfred Hildonen, Mariestad, Sverige

ANDRA LÄSER