Det finns hållbara teologiska motiveringar för att viga samkönade par

I dag vet vi också mera om sexualiteten än tidigare och ser att den är en djup beståndsdel av en människans personlighet. Likväl ser inte alla beslutsfattare inom kyrkan saken på det sättet.

Monika Pensar lyfter i sin insändare (HBL Debatt 3.10) upp ett aktuellt problem inom den lutherska kyrkan. Problemet är att par av samma kön inte kan få en kyrklig vigsel och därmed inte är jämställda med heteropar. Pensar uttrycker också förakt för det kyrkliga systemet som hittills inte har fått fram ett beslut att viga samkönade par. Bo Holmberg ger sitt stöd i en insändare (HBL Debatt 11.10) och skriver att biskopar och präster svamlar nedvärderande om homosexuella.

Jag håller med om att den situation vi har i dag är ohållbar. Jag menar att det inte är som det ska då kyrkomötet inte har kunnat fatta ett beslut om att samkönade par ska få sitt förhållande bekräftat i kyrkan. Deras kärlek och deras vilja att dela allt med varandra skiljer sig inte från heteroparens kärlek. Samkönade pars gemensamma liv, ansvarstagande för varandra och delande av vardagen är lika värdefullt och betydelsefullt som det är för heterosexuella par.

I min tjänst som församlingspräst och kyrkoherde mötte jag unga människor med en icke-heterosexeull läggning som frågade om det finns plats för dem i kyrkan och om de är lika värdefulla som andra. Jag svarade att deras plats i kyrkan är exakt lika stor som någon annans och att de får tro att de är mycket älskade i Guds ögon sådana de är. Ingen ska behöva göra om sig för att vara accepterad och bekräftad. Det är, som också Holmberg säger, vår uppgift att stöda deras plats inom kyrkan som jämställda och likvärdiga medlemmar.

Min uppfattning är att vi har hållbara teologiska motiveringar för att viga samkönade par. I dag vet vi också mera om sexualiteten än tidigare och ser att den är en djup beståndsdel av en människans personlighet. Likväl ser inte alla beslutsfattare inom kyrkan saken på det sättet. I kyrkomötet har det hittills inte varit möjligt att uppbåda den kvalificerade majoritet som behövs för ett positivt beslut trots att vi är många som arbetar för en förändring. Det är alltså ett faktum att situationen på kyrkomötesplanet för tillfället är låst.

Men, det finns en möjlig väg i det här läget. Biskopsmötet kunde öppet uppmana domkapitlen att inte ge varning åt de präster som nu vill viga samkönade par. Det skulle vara ett konkret steg framåt ur den ohållbara situation vi är i i dag. Därför arbetar jag för och understöder att det här snabbt ska bli möjligt. Jag ser det här som en konkret möjlighet att under rådande omständigheter bekräfta värdet av de samkönade parens relation. För när allt kommer omkring är det deras liv och värde som saken handlar om.

Bo-Göran Åstrand
,

biskop, Borgå stift

ANDRA LÄSER