Finanspolitiska experter riktar skarp kritik mot regeringens budgetering

Det är fel läge för ekonomisk stimulans, enligt ekonomer vid Statens revisionsverk och Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken. Alternativet hade varit skadliga nedskärningar, enligt FFC:s chefsekonom.

Undervisningsminister Jussi Saramo (VF), justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP), forsknings- och kulturminister Annika Saarikko (C), statsminister Sanna Marin (SDP) och inrikesminister Maria Ohisalo (Gröna) under regeringens halvtidsöverläggning i april, då regeringen tvistade om ramarna för statsfinanserna.
02.07.2021 12:16 UPPDATERAD 05.07.2021 06:51
Regeringen kommer inte att hålla sig till sina ramar för statsfinanserna de kommande åren. Beslutet kritiseras av bland annat Statens revisionsverk.
– Det är första gången en regering frångår utgiftsramarna, ett system som har funnits i sin nuvarande form sedan 2004. I värsta fall kan det undergräva hela systemets trovärdighet, säger Jenni Kellokumpu, senior ekonom vid avdelningen för övervakning av finanspolitiken vid Statens revisionsverk.
Ramarna för statsfinanserna görs upp i början av varje regeringsperiod, men coronakrisen tvingade regeringen att tänka om och avskaffa ramverket tillfälligt. I det läget var det nödvändigt att stimulera ekonomin och ge stöd till dem som drabbades, säger Kellokumpu.
– Men under vårens halvtidsöversyn beslöt regeringen att höja nivån på utgiftsramarna för år 2022 och 2023. Det är inte hållbart.
Kellokumpu beskriver ramarna för statsfinanserna som den enskilt viktigaste regeln inom finanspolitiken. Ramarna tvingar regeringen att prioritera och utan ramverket finns det risk för att utgifterna skenar i väg.
– Lockelserna för att öka utgifterna är många, speciellt i Finland där koalitionsregeringar med många partier är vanliga.

"Dags för fokus på statsfinanserna"

Jouko Vilmunen är också kritisk till regeringens budgetering. Vilmunen är professor i ekonomi vid Åbo universitet och ordförande för Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken.
– Nu då coronaläget förbättras borde fokuset flytta från att hantera pandemin till att hantera de offentliga finanserna. I det sammanhanget är utgiftsramarna väldigt viktiga, säger Vilmunen.
Om de offentliga skulderna ökar kraftigt kan det enligt Vilmunen dämpa tillväxten. Stigande räntor kan också bli ett problem i framtiden.
– Vi kan inte förlita oss på nollränta för all framtid.
Vilmunen säger att det inte är ett problem att öka utgifterna om intäkterna ökar i samma takt, men det finns inget som tyder på kraftig tillväxt på sikt. Finland dras bland annat med en åldrande befolkning och för lite arbetskraft.
– Låt gå för att avvika från ramarna år 2022 och 2023 om det fanns en konkret plan för att balansera de offentliga finanserna på lång sikt. Men den saknas också.

Fel tid för stimulans

Tidpunkten för de ökade utgifterna får också kritik eftersom ekonomin verkar återhämta sig i snabb takt.
– Det ser ut att bli högkonjunktur de kommande åren och då är det helt fel tid att öka utgifterna, säger Sanna Kurronen, ledande ekonom vid Näringslivets delegation EVA.
Många ekonomer rekommenderar en så kallad kontracyklisk finanspolitik. Det går ut på att staten ökar utgifterna för att stimulera ekonomin i lågkonjunktur och stramar åt utgifterna då det är högkonjunktur.
Ekonomisk stimulans vid fel tidpunkt kan leda till ekonomisk överhettning. Det kan orsaka till exempel arbetskraftsbrist, vilket pressar upp lönerna och försämrar Finlands konkurrenskraft. Det kan i sin tur orsaka lågkonjunktur och arbetslöshet.
I det här läget anser Kurronen att ramarna för finanspolitiken är ett viktigt verktyg för att hålla utgifterna i styr. Hon beskriver regeringens beslut att frångå ramarna som ansvarslöst.
– I politiken är den allra viktigaste kunskapen att kunna välja de allra viktigaste utgifterna bland många goda ändamål.

"Ramförfarandet onödigt"

Heikki Taimio, specialforskare vid Löntagarnas forskningsinstitut, har en annorlunda syn på ramförfarandet och beskriver systemet som överflödigt eftersom Finlands finanspolitik redan begränsas av EU:s styrning.
"EU förutsätter inget ramverk", säger Taimio i en skriftligt kommentar till den här artikeln.
Samtidigt var coronakrisen exceptionell och Taimio anser att det inte går att beakta den sorters kriser i ramverket.
Enligt Taimio finns det samtidigt politiska krafter som vill sänka beskattningen och försöker få till stånd nedskärningar.
"Det är framför allt de, som är rädda för att tvingas finansiera utgifterna genom beskattning, som vill begränsa de offentliga utgifterna."
Taimio anser att behovet av stimulerande finanspolitik beror på hur nära Finland är att nå full sysselsättning, men att ingen vet var den nivån ligger. Han lyfter fram inhemsk inflation, där exempelvis oljepriset inte beaktas, som en bra mätare eftersom full sysselsättning pressar upp inflationen.
"Än så länge syns inga tecken på det".

Ramförfarandet kan ses över

Ilkka Kaukoranta, chefsekonom vid Finlands Fackförbunds Centralorganisation (FFC), anser att de ökade utgifterna är befogade för att handskas med problemen som coronakrisen har orsakat. Han nämner bland annat de sociala problemen bland skolelever efter en längre tid av distansundervisning.

– En snabb återgång till ramarna skulle ha inneburit nedskärningar, säger Kaukoranta.
Kaukoranta tror att man kommer att återgå till ramverket efter det här och att många ser systemet som nödvändigt.
– Men mekanismerna för undantagsförhållanden kan behöva ses över.
Enligt Kaukoranta behövs finansiering för regeringens reformer och han ser inte nedskärningar som ett realistiskt alternativ i det här läget.
– Nedskärningar skulle leda till att problemen förvärras.

Ramarna för statsfinanserna

I början av varje regeringsperiod görs en överenskommelse om hur stora utgifterna ska få vara under de kommande åren.
De här ramarna för statsfinanserna, eller utgiftsramarna, är en politisk överenskommelse och är inte lagligt bindande.
Utgifter som anses vara konjunkturbundna lämnas utanför ramverket, till exempel arbetslöshetsunderstöd.
Under coronakrisen frångick regeringen ramverket för att hantera de stora oväntade utgifterna.
Systemet har funnits i sin nuvarande form sedan år 2004 och det är första gången en regering inte håller sig till sina utgiftsramar.
I våras beslöt regeringen att frångå sina ursprungliga budgetramar också för år 2022 och 2023, med hänvisning till utgifter som har uppstått på grund av coronakrisen.

ANDRA LÄSER