Vi måste ta utmaningarna med psykisk ohälsa på allvar

debatt
Psykisk ohälsa har varit ett aktuellt samtalsämne i Finland under de senaste åren. Även i HBL har problemen med psykisk ohälsa noterats under de senaste veckorna, också i Susanna Ginmans ledare (HBL 20.6).
Vi kan nog konstatera att psykisk ohälsa är en folksjukdom i Finland. Det är den största orsaken till att unga vuxna i dag blir sjukpensionerade. Det här borde få alla beslutsfattares alarmklockor att ringa. Även världshälsoorganisationen WHO har varslat om stora de utmaningarna med psykisk ohälsa som coronaepidemin förorsakat, och man rekommenderar större satsningar på mentalvårdstjänsterna.
Trots att psykisk ohälsa lyfts upp flitigt i medierna verkar det som om vi saknar ett helhetsgrepp på hur vi ska hantera utmaningarna. Våra servicestigar fungerar inte och vi saknar lågtröskeltjänster för olika målgrupper. Kötiderna till vården är också långa och klienter, också barn och unga, bollas från lucka till lucka. Dessutom finns det inga garantier för att vården fungerar på båda nationalspråken, svenska och finska.
Vi går som bäst igenom en av de största förvaltningsreformerna i Finland, där ansvaret för social- och hälsovårdstjänsterna och räddningstjänsterna flyttas. Ifall vi vill hålla vår sysselsättningsgrad, och höja den, kan vi inte förbise utmaningarna med våra mentalvårdstjänster.
Kommunerna kommer i framtiden att ansvara för hälsofrämjande arbete. Det här öppnar en möjlighet att se på mentalvårdstjänsterna som en helhet. Samtidigt är det viktigt att arbetsfördelningen blir tydlig. Speciellt viktigt är det i Nyland där HUS även i fortsättningen kommer att ansvara för specialsjukvården.
HBL skrev om utmaningarna med den svenskspråkiga psykvården den 13 juni med fokus speciellt på att de digitala tjänsterna inom HUS inte finns tillgängliga på svenska. I samband med att HUS' styrelse behandlade budgeten för i år tog jag upp frågan och efterlyste åtgärder. Styrelsen höll med, och jag hoppas att HUS kommer att säkerställa att psykvården på svenska också fungerar i praktiken. Det gäller att strukturera servicen noga då man omorganiserar HUS.
En stor utmaning handlar förstås om personalen vilket tangerades i HBL (30.6) då man redogjorde för intresset för utbildningar inom psykiatrin på svenska. Vi har en brist på vårdpersonal och den berör i högsta grad också mentalvårdstjänsterna. Regeringens avsikt från början var att förslaget om vårdgaranti skulle inkludera en terapigaranti. Personligen hade jag hoppats att det gått vägen – det hade varit en tydlig signal som nog hade behövts. I längden är det alltid lönsammare att satsa på förebyggande tjänster.
För mig är det viktigt att välfärdsområdet i Västnyland tar frågan om psykisk ohälsa på största allvar. Jag hoppas också att alla välfärdsområden gör det. Det är inte hållbart på sikt att så många finländare mår illa. Den nya vårdförvaltningen möjliggör att vi kan lösa problemen. Det är förstås inte enkelt, och det kräver åtgärder på alla nivåer – staten, välfärdsområdena och kommunerna. Vi måste se människans välmående som en helhet, och i den helheten spelar det psykiska välmåendet en viktig roll.
Henrik Wickström, vice ordförande (SFP), andra vice styrelseordförande, Västra Nylands välfärdsområde, HUS-styrelsemedlem, Ingå

ANDRA LÄSER